Det har varit lite torka på bloggen på grund av att Husse har haft en del annat för sej. Så nu passar jag på att ockupera datorstolen en stund. Det är inte så lätt att komma till, om jag säjer så. Oftast är det Husse den datorstollen som sitter som fastklistrad på datorstolen.
Nu ska jag berätta lite om hur det kan vara så förstår du att jag inte har det så lätt.
Husse är en underfundig typ. Han
går liksom i egna tankar. Det är inte alltid så lätt att hålla koll på vart han
tar vägen. Jag har ju fullt opp med att undersöka allt som kommer i min väg och
jag upptäcker nått nytt varje dag.
En
sommarkväll när vi tog våran vanliga sväng var det plötsligt nån som knackade
mej på huvet. Jag tittade opp för att kolla vem det var, då fick jag något
kallt och blött mitt i ögat. Jag blev skraj och ryckte till inför detta
plötsliga överfall. I nästa sekund var det som om nån hällt vattenskålen över
mej. Hade Husse gått i egna tankar och inte märkt att vi hamnat i biltvätten.
Eller var det så att han tog mej dit med flit? Visserligen tycker jag inte om
att duscha men att köra mej genom biltvätten var väl ändå att ta i.
Så
illa var det nu inte. Efter denna långa heta torra sommar föll det första svala
regnet och det var faktiskt ganska skönt och uppfriskande.
Men
Husse såg lite längre och tänkte på kommande promenader i regn och höstrusk.
Han ryste i kroppen och såg ut som jag gör när jag ruskar vattnet ur pälsen
efter ett bad.
Jag
såg att tankarna började mala i hans huvud. Plötsligt sken han opp och sa:
—
Jag har en plan! Jag ska bygga en evighetsmaskin av ett par cyklar, ungefär som
ett hamsterhjul, å sätta på en generator. Det kan du springa runt i när det regnar.
Den ska stå på altanen så du har tak över huvet. Då får du både frisk luft å
motion, samtidigt som jag slipper gå ut.
Dessutom får jag gratisström till TV:n.
Menar
han verkligen allvar tro? Ska han helt sluta opp att motionera? Ska han bli en
soffpotatis och ligga i soffan och bara äta praliner och titta på TV-såpor?
Han
såg min oro och skrattade.
—
Jag skojade bara med dej.
Skönt,
tänkte jag, för vi har ju ganska lattjo på våra promenader.
—
Men ändå… sa han eftertänksamt, tanken kanske ändå inte är så dum.
Husse
— honom tar man inte var man satt honom.
Nåra
av Husses ambitioner här i livet är:
Att
göra saker och ting så bekväma som möjligt.
Och
att tjäna en och annan slantöring på’t.
Med
den här idén tänkte han göra två flugor på smällen.
Det
är inte alltid som vädret är det bästa när det är dags för mej att uträtta mina
behov. Den här kvällen var det speciellt ruggigt. Det tyckte tillåme’ jag.
Det
är vid såna tillfällen han kläcker sina mest vansinniga idéer.
Den
här idén gick helt enkelt ut på att han skulle tillverka en hundring att sätta
på toaletten.
—
Va? Ska du börja med sedelförfalskning? frågade jag, å i liten skala. Vofför
bara tillverka en? Lika bra att blåsa på när du ända är igång! Jag tror att du
får samma straff för en hundring som om du skulle tillverka miljoners
miljarder.
Men
vofför i hundan ska du sätta hundringarna på toaletten? Ska man torka sej i
röven me’ dom? Då kan du ju inte tjäna nåra stålar på ditt sedeltryckeri! Och
då faller ju hela din ideologi.
—
Nej, nej. Låt mej förklara mej lite bättre. Jag funderar på att göra en
hund-ring att lägga på toaringen. En insatts med ett lagom stort hål så att du
kan hoppa opp å uträtta dina behov direkt i toan. Funkar den bra så kör jag
igång med massproduktion direkt.
Husse
är den enda i Sverige som skulle kunna göra sej en rejäl hacka på
masstillverkning av hundringar, lagligt.
En
annan av hans funderingar är om man ska blanda i karamellfärg eller självlysande
färg i maten så att man lättare hittar skiten i mörkret. Eller — man kanske
rent av skulle tillsätta lite signalsubstans i maten så att skiten visslar en
stump när den kommer ut.
Va
ger ni för såna idéer?
Men
vofför ska skiten ligga där och lysa med sin närvaro?
Det
är bättre att den lyser med sin frånvaro i nån av dessa otaliga hundlatrintunnor
som finns utplacerade här och var!
Låt
oss skoja till det lite.
Det
finns ju UFF-containers för klädinsamling.
Då
kan man väl kalla hundlatrintunnorna för USCH-kontainers.
Så
snälla mattar och hussar, ta er i kragen och gör en USCH-insamling så behöver
ingen kalla oss för HUNDJÄVLAR.
TACK!
Med
vänlig hälsning.
Ruff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar