TILLBAKA TILL LÄGERELDEN.

Det säjs att nöden är uppfinningarnas moder, å det är så sant som det är sagt.

Vår spishäll har en tid betett sej väldigt konstigt. Vissa dagar har den ena zonen inte funkat. Nästa dag är det en annan som inte varit på humör.

Därför beslutade vi att det var dags att införskaffa en ny häll. 

Eftersom hällen var separerad från ugnsdelen, som fungerade perfekt, trodde jag i min enfald att det bara var att byta häll. 

Icke sa nicke. Hur det än var så satt hällen ihop med ugnen med en pytteliten tunn tåt, ungefär som en nyfödd baby som sitter ihop med modern. Men här var det inte bara att klippa navelsträngen minsann. Det visade sej att när den stolte ”fadern” (jag) klippte navelsträngen dog modern (ugnen). Det var inget att fundera över, bara att införskaffa nya grejor.

Nu visade det sej att hålet i bänkskivan var större än vad dagens spishällar kräver. Jag hade ingen lust att byta ut bänkskivan som är i vinkel och integrerad med diskbänken. Dessutom skulle jag förmodligen behöva byta kakel eftersom det säkerligen skulle spricka. Vilket i sin tur skulle betyda att… o.s.v. o.s.v. i all oändlighet.

Jag är en envis typ som inte ger upp i brådrasket. Nej skam den som ger sej. Jag intalade mej att det här fixar jag.

Under tiden måste jag få till en provisorisk lösning.

Jag lade skärbrädan över hålet och tog in den elektriska elgrillen från altanen och använde den som spis.

Nästan som att komma tillbaka till människans ursprung och sitta vid lägerelden igen.

Å visst smakar kaffe gott som är kokt på gammaldags vis

på en gammal stenåldersspis.

Med koll på sortiment och mått på olika hällar samt lite funderingar hit och dit fick jag tillslut till det.

Det gäller att vara envis och inte ge sej,

bara man inte är så envis att det blir dumt av det.

Det här blev väl inte så dumt?!

Mojje.