JA SE MEJ LURAR DOM INTE!

Kl. 6:10 i förrgår morse plingade det till i mobilen, jag fick jag ett "BRÅDSKANDE" meddelande. 
När nån är på alerten och skickar varningsmail så tidigt måste det vara väldigt viktigt.

Någon har tydligen mej under uppsikt och upptäckt att jag inte matchar mitt typiska beteende. 
Jaha… å vad är typiskt för mej då??? Det vet jag inte ens själv. Ska bli väldigt intressant att få veta, tänkte jag och läste vidare.

Vad det var som var avvikande nämndes inte. Mej veterligt ser min dag ut ungefär som vanligt, jag kysser samma kvinna och kokar samma kaffesort, varje dag.  Kollar lite nyheter på TV´n, innan jag går ut med hundarna och kommer tillbaka… med samma hundar. Sen rullar dagen på i stort sett samma hjulspår o.s.v. o.s.v. Visserligen byter jag kallingar dagligen men det är väl inget som är direkt avvikande.

Vem i hundan är det som är intresserad och håller koll på mej?

Jag kollade runt i huset efter dolda kameror och mikrofoner utan att upptäcka nåt sånt. Hittills har jag inte sett mej själv i nåt doldakameranprogram. Men vem vet… en dag kanske?

Numera kan dom ju göra tekniska prylar så pyttesmå så det kanske finns nån liten dresserad bananfluga som far runt och filmar mej åt nån stalkare. Jag får kontakta Hasse Aro och höra om han är intresserad av att ha med mej i sin nästa programserie.

Att allt vi gör på datorn, mobilen, surfplattan och andra appar-ater, övervakas av amerikanarna är inget nytt och vi hjälper ju själva till med att lägga ut upplysningar på ”Fejjan” om allt vi gör. Vad vi äter och dricker. När vi vaknar och somnar. När vi kissar och bajsar. Vi berättar om vi reser eller är hemma. Om vi är friska eller sjuka och om vi är glada eller ledsna. Ja allt utom när vi sexar delar vi med oss till våra kära ”vänner” på fejjan som delar vidare i all oändlighet.

Nu tillbaka till meddelandet där jag uppmanades att verifiera min identitet och LÖSENORD.

Lite nyfiken blev jag, jag tänkte inte lämna ut nåt lösenord. NEJ-NEJ så dum är jag inte. Jag ville bara se vad dom ville att jag skulle göra mera. 
När jag klickade vidare kom denna varningstext upp. 
Bra att det var flera som var vakna så dags och på alerten. Att godkänna och gå vidare hade varit som att gräva sin egen ekonomiska grav. Naturligtvis avbröt jag genast, dum vore jag annars.

Grejen är den att jag dagen innan fick ett nytt bankkort eftersom jag slitit ut det gamla, så på nåt vis hänger det tydligen ihop.

Mailet var avsänt från en bank som jag inte har affärer ihop med, bara där ringde en varningsklocka. Dessutom var inte skriftspråket korrekt. Jag vill inte på nåt vis påskina att det jag skriver är korrekt men när en ”bank” glömmer att skriva DU mellan ATT och KONTROLLERA så är det nåt som är galet.

Dessutom har man ju läst och hört om att man absolut inte ska lämna ut sina lösenord. Sånt fattar ju vem som helst, tillochmed jag.

Sånt här jävla lurendrejeri måste man sätta P för så idag (läs igår eftersom banken redan var stängd i förrgår) ((väldigt förvirrande på min ära)) så tog jag mej in till stan för ett bankbesök, den bank som inte längre handskas med reda pengar.

Jag visade mailet och var helt övertygad om att självaste bankdirektören skulle komma rusande och ta tag i det hela för att få stopp på dylika svindlerier.

Men icke sa Nicke. Den dam jag talade med berättade att det enda banken brukar göra är att dom lägger ut varningar på hemsidan då och då, för att varna kunderna för att klicka på länkar och absolut inte ge ut lösenordet. Jag förmodar att det är enklast och bekvämast så.

Inte ens den bank som stod som avsändare var intresserad av att ta tag i saken utan uppmanade mej bara att jag kunde ta kontakt med polisen om jag ville. Vilket jag ville, som tog emot anmälan med en trött blick och en resignerad suck. Jag är ganska säker på att min anmälan hamnade i rundarkivet.

Tänk att det har gått så långt att ingen längre bryr sej. Det är nästan så att man får skylla sej själv om man är naiv och tror på sånt som kan verka trovärdigt. Förmodligen är det tydligen ändå lönande att lura och bedraga, eftersom vissa lurendrejare fortsätter att blåsa folk på deras surt hopförtjänta slantar.

Men jag måste erkänna att dom är väldigt uppfinningsrika dom där banditerna.

Ja se pengar, ja se pengar, är till bekymmer...

Jag säjer så som Thomas Di Leva sjunger:

Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?

Ha det gôrgôtt!

Mojje.