INTE GRÅT, men däremot TANDAGNISSLAN.

 

Jag råkade bita bort ett liiitet hörn på en framtand i underkäken när jag gnavde på ett sånt där gott fläskkotlettben för ett tag sedan.

Naturligtvis slant tungan hela tiden mot det vassa hörnet.

Ja ja ja, tungan vänjer sej snart och får en liten valk, ungefär som en valk under foten efter en sko som skaver, tänkte jag.

Men icke sa Nicke.
Så fort jag öppnade truten, å det gör jag ganska ofta, så åkte tungan alltid ut och in och bättrade på skavet.

Tänk att en sån liten grej kan göra så jäkla ont.

Här gäller det att ta saken i egna händer. För inte fanken lägger man etthundrafemtioelva kronor på ett tandläkarbesök för en sån bagatell, tänkte Mojje.

Har man ett förråd fullt med diverse verktyg så finns det alltid nåt som går att använda.

Efter lite rotande i det organiserade kaoset som råder i mitt förråd samlade jag ihop några små filar i varierande grovlekar.

(En vacker dag när det regnar ska jag röja i förrådet… en gång för alla.)

Styrkt av beslutsamhet och mitt ekonomiskt tänkande sinnelag gick jag till handling.

Jag ställde mej framför spegeln i badrummet och provade först med den fil som var finast.

Jag filade lite försiktigt en stund, men när inget verkade hända tog jag till den grövsta filen.

Fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Å se, efter en stund kändes det riktigt behagligt.

Visserligen skaver det fortfarande lite grann, men tungan måste ju få chansen att vila upp sej.

Å jag säjer som Emil i Lönneberga:

”På så vis sparde jag 25 öre”.

Mitt nya valspråk skall hädanefter vara:

SJÄLV ÄR BÄSTE DRÄNG.

Mojje.