BOMBER, GRANATER och SMÄLLANDE KORKAR.

BOMBER, GRANATER och SMÄLLANDE KORKAR.

Jaha… då var 2014 till ända och 2015 har firats in med buller och bång, så jag får väl önska EN GOD FORTSÄTTNING trots att vi inte vet vad det nya året för med sej, så den som lever får se.

Visst kan det väl vara tjusigt att se alla dessa sprakande fyrverkerier lysa upp på himlapällen en mörk och snöfri nyårsnatt, men…

…För en liten jycke, som upplever sitt liv sju gånger längre än ett människoår, betyder det att allt smällande en nyårshelg är för hunden som att vara indragen i trettioåriga kriget.

Ja för det är inte bara vid tolvslaget det ska skjutas, det brakar loss redan kvällen före och håller även på dagtid.

Å va är det för mening med att skjuta upp ståtliga fyrverkerier i fullt dagsljus, eller är det själva smällandet som är det viktiga?

Ta dej i brasan.

Sen finns det dom som har köpt så många fyrverkeripjäser att det måste smällas på nyårsdagen också.

Nåt som kan ses som positivt är att Sveriges ekonomi verkar vara på väg uppåt, ja som en nyårsraket, eftersom så många har råd att bränna upp en smärre förmögenhet på några minuter. Nästan som Gudrun Schyman när hon eldade upp 100,000 spänn på klotgrillen i Almedalen.

Men nu är det ju så att: What goes up must come down, som tysken sa. Upp och ner, precis som ekonomin brukar göra.

Fast egentligen var det inte ekonomin jag vill belysa, det är fortfarande fyrverkeriet jag tänker på och allt jävla skräp som blir kavar efteråt, som raketpinnar, papphylsor och smulet efter söndersprängda bomber. För att inte tala om alla stora avfyrningsramper för hela ”Stalinorglar”.

Förutom tändstickor och tändare för att få fjutt på fyrverkeriet hade det gått åt en hel del öl för att få fart på eldledarna och publiken. Å som om inte det skulle räcka så har det skjutits iväg en hel del champagnekorkar också.

Väldigt korkat!!!

Det var dä det.

Men nu till det viktigaste av allt, hundars skotträdsla.

Har du varit riktigt nödig nån gång? Då menar jag riktigt riktigt skitnödig?

Sporadiskt smällande hördes i grannskapet redan på morronkvisten. Hundarna hade varit ute en väldigt kort sväng på nyårsaftons förmiddag innan det värsta smällandet drog igång. Sen dröjde det ända till ca 03:00 innan jag lyckades få ut hundarna på gården med tvång för att nödpinka. Att skita var det aldrig tal om, även om dom varit skitnödiga. Men visst, dom hade inte ätit p.g.a. sin rädsla. Trots att dom hade fått lugnande piller fanns ändå skräcken kvar.

Räddast var
"Lillfjanten".

När man har en skotträdd darrande hund som försöker gömma sej och utestänga ljudet av bombernas krevader och som tittar bedjande med sina stora bruna ögon som säjer: Ska aldrig det här eländet ta slut nån gång.

Det är lätt att förstå den rädsla människor känner som lever i krigförande länder.

Vi behöver ju i alla fall inte oroa oss för att husen vi bor i ska sprängas i småbitar i ett raketanfall eller bli dödade av granatsplitter, men försök få en livrädd hund att förstå det.

Det finns faktiskt en del handlare i Karlskoga som tagit sitt ansvar och har slutat sälja fyrverkerier, just med hänsyn till olycksrisken och husdjurens skotträdsla.
HEDER ÅT ETT SÅDANT BESLUT!!!

Men men men… så länge det finns andra handlare som ser ekonomisk vinning i det hela så lär det inte ta slut på eländet. För det ska tydligen smälla, blixtra och spraka.

Eftersläckning.
Hämnden är ljuv!

När jag rastade hundarna på nyårsdagens förmiddag och allt smällande hade upphört sket dessa små killar som fullvuxna karlar som stoppat i sej ett rejält julbord. Snacka om att ha varit skiträdda.

Förutom alla söndersmällda bomber och raketer låg det fullt med ölburkar på gräsmattor och i diken och även en och annan tom champagneflaska såg jag.

Visst har jag missat att ta upp en och annan skitkott efter hundarna när dom har gjort ifrån sej i skogen eller i en dikesslänt full med löv, men jag har i alla fall försökt. Jag har till och med mej en ficklampa på kvällspromenaden.

Få se hur länge det dröjer innan bombresterna blir bortstädade? Å då tror jag inte att det är dom som ”roade” sej på nyårsafton som gör det.

DAGEN EFTER KVÄLLEN FÖRE!

Så där ja, nu har den här sura gnäbbergubben spytt galla igen!

Men trots allt hoppas jag att vi alla får ett riktigt gott 2015.

Mojje.