Här är texten till
huvudspåret på CD’n som
innehåller totalt 27
spår med
Skämt, Allvar och lite Småfräckt.
Skämt, Allvar och lite Småfräckt.
Vill du köpa CD’n kontaktar
du mej. CD’n kostar 100:- porto tillkommer.
(Oförskämt billigt).
MITT LJUVA
SEXTIOTAL
Det
var på sextiotalet som det hela började, det var ju då allting hände.
Det
var med den ungdomliga revolutionen det vände.
Ungdomarna
samlades och umgicks på fiken i stan.
Men
man var tvungen att beställa, för att få sitta på span.
Loftet
var fiket där jag alltid satt, så
Morsan trodde,
att
det var dit jag flyttat, att det var
där jag bodde.
För
1 spänn fick man 5 låtar ur jukeboxen Rock-Ola.
Vi
fällde upp kragen på skinnpajen, likt James Dean, och var coola.
Och
fuktade strupen med en Coca Cola.
Sen
sjöng man med, eller bara satt och gnola,
till
Anita Lindbloms: Sån’t Är Livet, det var ju givet.
Och till Sven-Ingvars lilla röda paket med vita snören,
Och till Sven-Ingvars lilla röda paket med vita snören,
men
inte räknade vi kärleken i ören.
På
Svensktoppen låg 34:an, Uppblåsbara Barbara och Rosa på bal.
Du
gamla härliga tid, ljuva sextiotal.
Dykarbasen
Fälting fiskade upp regalskeppet Vasa från botten av Stockholms ström.
Men
vem brydde sej om ett gammalt vrak,
när det vimlade av unga vackra skutor, som man inte bara hade i sin dröm.
Brudarna
plutade med munnen som Brigitte Bardot,
bröstade
upp sej som Marilyn Monroe
och
var kalvbenta och rådjursögda som Audrey Hepburn.
Vi
grabbar skulle vara tuffa och hårda, men innerst inne ville vi vara en gosig
teddybjörn.
Jag
såg filmen Rock Around the Clock,
gick
hem och imitera Bill Haley’s lock.
Vi
fixa frisyren med White Horse, Brylcreme och en stålkam.
Man
kammade ”Fransk nacke”, ”Pissränna” och lät polisongerna växa fram.
Visst
dög det att gå i skor som gjorts i Örebro, av Rex, Kembels eller Oscaria.
Spetsiga
”myggjagare” med järn på tå och klack, för så måste de vara.
På
den gamla härliga tiden, det ljuva sextiotalet.
Tänk…
när vi rattade in Radio Luxemburg på vår 3-watts Radiola så öppnades världen.
Med
antennen i topp och bilradion på full volym klappade vi takten under färden.
På
Radiooo Luxemburrrg — The Station Of The
Stars kunde vi i bruset höra, dom senaste låtarna på toppen,
långt
innan dom senare spelades på kvällstoppen.
Idolerna
var Elvis, Chuck Berry, Helen Shapiro, Fats Domino och ”Jerka”.
Vi
dansade Rock’n Roll, Twist, Limbo och senare Jenka.
Vi
dansade cheek to cheek, tätt tryckta mot varann, riktigt tight,
och
sjöng i tjejernas öra: Are You Lonesome Tonight?
Vi var ju Sunar, men en del
blev Mods,
hos
mej hade dom med duffel och lugg inga höga odds.
Så
småningom kom även en grupp från Liverpool – ja ja, en ny dagslända.
Dom
blev aldrig mina favoriter, men…
visst blev Beatles kända.
Du
gamla härliga tid, ljuva sextiotal.
Men
visst såg brudarna ut som små tanter, i dräkt och hatt, handskar och handväska.
Men
klackarna var skyhöga och nylonstrumporna hade söm, kjolen var kort-kort och
snäv… Det var lätt att sej förälska.
Hör
upp ni grabbar, som idag är unga, här får ni ett tips.
Då
gick vi charmörer i byxor med press, och hade skjorta, kavaj och slips.
Den
riktiga raggarn hade fett i håret, brynja och jeans med häng,
när
dom skulle ta sej med raggarbilen en sväng.
I
mungipan dinglade det en cigarett på alla snubbar,
för
snus användes då, bara av gamla
gubbar.
Den
gula hinnan var ju känt,
den
borstades bort med… Pepsodent.
På
det gamla ljuva sextiotalet.
Ibland
drack man grogg på Loranga och Renat,
och
visst blev man lite vinglig i bena,
men
aldrig så full att man trilla omkull.
I
kampen om just den tjejen, gav vi
grabbar ibland varann en smäll på truten,
och
vi klarade upp’et, utan inblandning av snuten.
I
folkparkens vimmel vid chokladhjul, lottstånd och skjutbanans trängsel man
flörta,
där
vann man kanske en nalle och flickans hjärta.
Efter
dansens virvlar när musiken tystnat och orkestern gått,
när
strupen var torr och magen ville ha nåt.
I
den röda Amazonen man knöka in ett dussin personer,
till
Philips bil-grammofonens raspiga toner.
Till
korvmojjen gick färden för att avnjuta två korv med mos, bostongurka och kanske
en Pucko.
Vi
var hungriga och ”korvgubben” öste på, han var ju verkligen reko,
man
fick en jätteportion som bara kosta
några spänn.
Kommer
du ihåg, och känns den igen?
Den
gamla härliga tiden, det ljuva sextiotalet.
Vi
bjöd kvällens fjälla på bio och såg Sean Connery, den rätta James Bond.
Visst
påverkades vi också av reklamen.
Att
nio filmstjärnor av tio använde Lux.
Och
vi som lyssnade på Radio Nord fick veta att alla gick till Broddman Broddman
Broddman.
Och
vi som rökte gick också över till Prince.
Det
var ingen fara, bara vi tog det lugnt… och tugga Toy.
Men
först tog vi en Pommac, …å så en Champis.
Det
var spänt i världen mellan öst och väst, när Nikita Chrusjtjov bankade skiten ur skon och John F
Kennedy var redo att slåss.
Men… Elvis
Presley’s duell mot Tommy Steele var den enda kamp som intresserade oss.
För
visst levde vi i en trygg värld där
vi gick omkring i Algots byxor, plåstrade om oss med Salvekvick, drack Samarin,
höll tiden med vår Tissot, var alltid torra i Trelleborgs gummikläder och det
var då IKEA började möblera folkhemmet.
Vi
siktade mot stjärnor och spanade mot sputnikar och åt knäckemacka med Kavli
Raketost.
I
vårt trygga ljuva sextiotal. Där hälsan för halsen var Bronzol.
Neil
Armstrong och ”Buzz” Aldrin landade på månen sextionio.
Nyfiken
gul, 491, Psyko och Fåglarna såg vi på bio.
I
sofforna på Spegeln där skulle vi sitta,
tätt
tryckta mot varann, hand i hand, medan vi på filmerna titta.
Och
hade man tur kunde man få en kyss eller två av tjejen,
som
tack för filmen och sällskapet under kvällen.
Kärleken
var beständig, det var bara föremålet för kärleken som växlade.
På
det gamla härliga ljuva sextiotalet.
Tv’n
var svartvit och hade bara en kanal,
man
kan säja att underhållningen var tämligen smal.
Det
var Hyland, Behrendtz, Cartwright och Putte Kock.
Ria
Wägner hon log i rutan och vinkade flott.
Per
Oscarsson strippa och skäggen rapa,
tanterna
satte kaffet i halsen och bara satt och gapa.
Pippi
och Tjorven och farbror Melker som saknade det rätta knycket,
på
den tiden fanns det minsann inte så mycket.
Eh,
jag höll på att glömma Humle och Dumle i Bäckdahls skafferi,
på
detta i rutan tittade vi.
1960
var året när vi började fira julen till Kalle Ankas minne.
På
den gamla härliga tiden, det ljuva sextiotalet.
Under
huven på Forden satt det en V-8.
Men
vad gjorde det, bensinen kostade 0:68.
Vi
körde till vänster och farten var fri.
Å
kan ni tänka…För 25 öre halvtimmen parkerade vi.
Blöjknuttarna
flängde runt på Puch Dakota, och senare Silverpil,
och
försökte se coola ut och hålla en vuxnare stil.
Dom
riktiga knuttarna körde Triumph, BSA, Royal Enfield och Norton under mina
uppväxtår.
Och
den blonderade spättan på bönpallen, hade upptuperat hår.
Elaka
tungor sa att dom fixade höjden med en fralla.
En
del kanske gjorde’t, men långt ifrån alla.
På
den gamla härliga tiden, det ljuva sextiotalet.
Vi
tankade BP, Mobil, Nynäs, IC, Caltex, Esso, Gulf och Koppartrans.
Bensinbolag
man numera inte hittar nånstans.
Med
mystiska tillsatser som Boron, Zoom, AC och även en Tiger.
När
vi tankar i dag, det i svinlädret svider.
Vi
samlade ihop oss i stora gäng, och åkte till Kanonloppet i Karlskoga.
Den
stad i Värmland där det säjs att det inte är så noga.
Vi
såg nog inte så mycket av tävlingen på hjul,
vi
var mest där för att festa och ha kul.
Riksvägarna
var krokiga och smala.
På
vintrarna var snöröjningen dålig och vägarna hala.
Några
vinterdäck satte man aldrig på,
man
tog sej fram genom snön ändå.
Var
inte vägarna full med potthål var man glad.
Dom
slingrade sej genom landskapet och gick genom varje stad.
Midsommar’n
firande man i tält vid Siljan i Dalom.
Nån
annan mat än grenrörsvärmd Bullens Pilsnerkorv var det aldrig tal om.
Det
var under sextiotalet man på mellanöl börja festa,
för
naturligtvis var man likt alla andra, tvungen att testa.
Nog
blev man ganska purken,
när
man fick veta att man skulle in och göra lumpen.
Men
inte vi som kom till flottan. För oss
fanns en famn i varje hamn.
För
flickorna sa att det var nått visst
med en Flottist.
Du
gamla härliga tid, ljuva sextiotal.
Jag
växte upp på den tiden när man hörde texten i musiken,
och
inte som nu, då det mesta är o-organiserat oljud och låter öken.
När
man kunde promenera på stan, utan att bli antastad av buset,
då
man kunde möta patrullerande poliser på draget.
Man
tog en kaffe och räkmacka på Fågelsångs kondis.
Då
glassen var glass och inte full med godis.
En
blandad 50-öresstrut hos Glass-Kalle vid Slottet,
han
la på med råge, och var inte så noga med måttet.
Vi
skrattade åt Pitt, Ester, Guben i Låddan och Att Angöra En Brygga.
För
visst levde vi i En Ding, Ding, Ding Värld,
på
den gamla härliga tiden, det ljuva sextiotalet.
Kärlek
1, 2, 3 och 4 gav oss kunskap om vad man ville nå.
Fibban’s
och Lektyr’s utvik likaså.
En
flicka skulle vara som en landsväg i Alperna, smal, kurvig och farlig.
På
stranden kastade brudarna toppen,
och
visade upp nästan hela kroppen.
Men
bevara mej väl från tjejer med
Twiggy-kropp,
för
dessa satte minsann inte fart på min pillesnopp.
Textilbranchen
ojade sej och skalla:
Det
är lika väsentligt att täcka bristen på sömmerskor,
som
brösten på simmerskor.
Så
kom även Flower-Power-epoken med droger och brajja,
det
var inger för mej, jag ville inte förståndet pajja.
Man
smög till Nils Adamssons kondomautomat och köpte ett gummi, för säkerhets skull,
ifall
att man skulle lyckas prata en flicka omkull.
Lyckan
vore att få treva under kjolen och känna naken hud ovanför strumpans rand,
eller
med fumliga fingrar knäppa upp Be-Hå’ns band.
För
naturligtvis ville man ha dom lika nakna som hönan Agda
Och
bonusen vore att få dom nedlagda.
Ska
sanningen fram så var jag väldigt
blyg,
jag
beundrade mest skönheterna i smyg.
Men
man såg konturerna av gummit i plånboken minsann,
som
bevis på att man var en riktig man.
Så
var det då, på det ljuva sextiotalet.
Min tanke dröjer sej kvar,
ljuva sextiotal.
Säg,
minns du? Kommer du ihåg?
Den
tid som var så banal.
DITT HÄRLIGT LJUVA SEXTIOTAL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar