SMÅKRYP OCH GLÖMSKA.

Hejsan, nu är det jag, Ruff som är i farten.

Husse tog en tidigt ikväll för han var trött efter att han har krupit på alla fyra och lagt plattor i trädgården.

Han rätade på ryggen, stönade och sa:

- Det här är allt ett riktigt hundgöra.

Ska du säja, tänkte jag. Hur tror du att jag har 'et som får gå på alla fyra hela dagarna.

Han satte på TV:n och slog sej ner i soffan med en kopp kaffe för att piggna till. Han hann knappast smaka på kaffet innan han började slänga med huvudet och snarka.

- Du Husse sa jag... är det inte lika bra att du går och lägger dej innan du får sån där vispflaskskada?

- Näää... jag sover inte, jag bara vilar ögona i reklampauzzzzznarrrrk.

Eftersom Husse inte hade stängt av datorn innan han gick till dom "sälla jaktmarkerna" passar jag på att berätta lite ur min bok:

JAG... EN ULV I FÅRAKLÄDER.

Håll tillgodo.

RUFF.

INVASIONEN FRÅN UNDERJORDEN.

Jag låg i godan ro i värmen och njöt och halvsov på trädgårdsplattorna. Plötsligt såg jag nått i ögonvrån som fångade mitt intresse. Mellan plattorna började det komma fram små svarta figurer, först bara nåra stycken men ganska snart kryllade det av dom. Det konstiga var att dom såg precis likadana ut allihop. Man skulle kunna tro att dom var kineser, så lika var dom.

— Vilka är ni, å var kommer ni ifrån, å vart ska ni ta vägen? undrade jag.

— Vi är myror å vi är starkast i världen. Vi har precis vaknat opp efter vinterdvalan. Å du, aktare va vi är hungriga.

Plötsligt började det krypa i pälsen och klia i skinnet. Det var som om jag hade myror i brallorna. Samtidigt flöt jag liksom iväg mot husväggen.

Jag blev rent ut sagt skiträdd. Jag for opp och studsade iväg som en guttaperkaboll.

Husse som vårjobbade i trädgår’n, såg att jag for runt. Han undrade vad som stog på.

— Har du trampat i ungarnas studslera eftersom du studsar runt sådär.

Jag ruskade på mej som om jag hade pinkat på ett elstängsel.

Befriad från dessa underjordlingar blev jag naturligtvis nyfiken på vart dom skulle ta vägen. Det såg ut som en decimeterbred svart asfaltsväg som sakta vällde fram likt en lavaström mot huset.

Jag hade legat i vägen för deras framfart, så dom lyfte helt enkelt opp mej på sina axlar och bar iväg mej mot okänt öde. Tur att jag kom loss.

Framme vid husgrunden fortsatte vägen uppför väggen och försvann under träpanelen. Snacka om backtagningsförmåga.

Jag försökte göra Husse uppmärksam på vad som hände genom att skälla. Jag som i vanliga fall är en kille som inte gör så mycket väsen av sej, fick en åthutning av honom.

— VAR TYST!!! Vad tar det åt dej, har du blivit stollig?

Jaha, är det på det viset, då skiter jag allt i alltihop, tänkte jag och drog mej undan till ett lugnare hörn av trädgår’n och slumrade till.

Jag hade väl sovit i ungefär en timma när jag väcktes av världens liv. Det var Husse som svor alla jävlars lov.

När han hade gått in för att hämta nått svalkande att dricka hade han mött kylskåpet som var på väg ut.

Jag for fram som en oljad blixt för att undsätta honom.

Han drog och slet men förde en ojämn kamp mot denna myriad av miljoner utsvultna myror som snott kylen.

Jag behövde bara visa min dreglande blodröda käft som var full av sylvassa huggtänder för att dom skulle dra sej tillbaka.

I samma sekund tvärvaknade jag som ur en ond dröm av att det kröp i pälsen och kliade i skinnet. Det var som om jag hade myror i brallorna. Samtidigt…

KORV ÄR GOTT.

Det händer mycket i trädgår’n om våren.

En dag såg jag nått som liknade en liten grön hårig korv som tog sej fram liksom ett dragspel.

Vem är så senil att han har glömt sin korv i gröngräset? Nu var den så gammal och möglig och grön och hårig att det inte är nån som vill äta opp den. Nu var den förmodligen på väg att krypa till komposthögen för den sista vilan

Medan jag tittade på hans vandring till dom "sälla jaktmarkerna" kom det en fågel som slog sej ner och spärrade hans väg.

Man kan inte säja att korven tvärstannade för det tog en stund innan hela dragspelet hade fått stopp i maskineriet. Korven klämde fram en tår och bad på sina bara knän att få bli förskonad.  (Var nu korvar har sina knän nånstans?)

— Jag ska bli en vacker och ståtlig fjäril. Om du skonar mej så ska jag uppfylla tre av dina hetaste önskningar!

ÄH, VA Ä DÄ FÖR JÄVLA LARV!!! sa fågeln och slukade korven.

ÅTTA SMÅ DVÄRGAR.

I sagan om Snövit finns det sju små dvärgar: Butter, Blyger, Kloker, Glader, Prosit, Trötter och Toker.

Husse är alla sju i en och samma person plus en extra dvärg som inte finns med i sagan, nämligen Glömsker.

Husse är den som brukar sköta matinköpen efter Mattes köpnota. Husse som är en… Ja du har ju redan förstått att han är en ekonomiskt sinnad person.

Alltnog och emedan, han har köpt ett antal tygkaschar att bära hem maten i.

Tror du att han får dom med sej?

Nä-ä’rå, men det spelar ingen roll för köpnotan ligger kvar på köksbänken.

En gång bad Matte att han skulle kasta soppåsen i tunnan när han skulle åka till affären.

Tror du att han kom ihåg det?

Nä-ä’rå, den la han i bilen och glömde bort.

Nåra dagar senare upptäckte han att han hade väldigt många flugor i bilen, dessutom kände han en sötsliskig äcklig doft, trots att han har ganska dåligt luktsinne.

Gissa om han rev sej i håret och undrade varifrån den kom.

Det har även hänt att han helt plötsligt upptäckt att han går och håller i ett snöre med en liten hund i änden.

— Vem är du å varifrån kommer du? undrar han.

— Det är ju ja ju, Ruff, å jag bor under samma tak som du. Å det var den här pälsen jag hade på mej när vi gick hemifrån. Har du glömt bort det?

Att han är så väldigt glömsk av sej fick jag bevis på en gång när vi var ute på en riktig långpromenad. Jag sket nästan utanför dörren. Husse plockade opp skiten i vanlig ordning, sen glömde han att kasta påsen i latrintunnan. Vi gick faktiskt förbi minst fyra tunnor. När vi kom hem efter nästan tre timmar hade han fortfarande påsen i handen.

Vi i flocken brukar småreta honom för hans glömska och säjer att det är tur att han kommer ihåg att han ska gå opp på morronen.

— Jag är inte glömsk, jag har bara så mycket att tänka på.

— Som vadå till exempel?

— Öööh. Det har jag — ööö — glömt, svarar han samtidigt som han kliar sej i klumpen.

Apropå äckliga dofter: Husse åt surströmming en gång för länge sen. Det är säkert mer än tretti år sen. Eftersom han är så glömsk mindes han inte hur det smakade. När så surströmmingssäsongen närmade sej och vissa människor sa, och fick nått lystet i blicken, hur gott det ska bli med dessa möra och salta läckerbitar.

— Vi kanske skulle köpa en burk och festa på, sa han och menade tydligen allvar.

— Vill du ha surströmming så får du äta’t själv, men absolut inte inomhus, sa Matte.

Vet ni vad tokfan gjorde? Jodå, han köpte en burk som var svullen som en fotboll.

Väl hemma försökte han övertala Matte att smaka på en tunnbrödsklämma.

— Skulle aldrig falla mej in, och våga inte öppna den inomhus!!!

Lydig som en hund tog han med sej alla ingredienser ut till trädgårdsmöblerna och öppnade burken.

Husse som i många år funderat på att bygga en springbrunn i trägår’n, men avstått på grund av allt arbete som det för med sej, fick hux flux en fontän på nolltid. Själv klarade han sej med nöd och näppe från att bli totalt översköljd av det vedervärdigt stinkande spadet.

Möbelimanget blev däremot besprutat. Det fungerade ungefär som växtgift. Det sprutar man för att ogräs inte ska trivas där man inte vill ha det. Surströmmingsspad sprutar man på såna ställen som man inte vill att människor ska trivas på.

Ändå försökte han hålla god min medan han började rensa fisen. Ja, jag utelämnade k:et i ”fisken” med flit för det var så det luktade fast tio gånger värre.

— Det luktar inte alls så farligt, sa han och försökte hålla god min.

Men han gav upp efter nåra minuter när han blev överfallen och fick tallriken full av grön och blåskimrande skithusflugor. Han viftade bort så många flugor han kunde, tog tallriken och hällde ut alltihop i toaletten. Där ska ju allt hamna som luktar skit.

Från och med den dagen har vi grön och blåskimrande skithusflugor på våran toalett. Husse försöker släta över sin fadäs och säja att det är pittoreskt med skithusflugor på sitt skithus.

Husse borde ha avstått surströmmingen från början med tanke på allt arbete som det förde med sej att försöka få bort lukt och flugor från möblerna.

Förresten så köper vi nya utemöbler nästa år, det har Matte bestämt för hon gillar inte att fika med miljarders flugor surrande kring skallen.

Det är bara för min i vissa fall ”ekonomiskt” sinnade Husse att acceptera.

Nu ska jag i ärlighetens namn berätta att även Matte glömmer.


UT UR DIMMAN.

Jag har hört ett talesätt som låter ungefär så här:

”Det är mänskligt att spela fela.”

Här måste jag berätta en kul grej som Matte gjorde.

Hon och en jobbarkompis pratade om nått väldigt intressant, så där som tjejer ofta gör, när dom var i omklädningsrummet efter arbetsdagens slut.

När tjejer pratar existerar inte omvärlden särskilt mycket. Dom går som i ett töcken och gör saker och ting som i dimma.

Matte råkade låsa in plånboken, klockan och nyckelknippan med både skåp, hem- och bilnyckeln i skåpet.

Jobbarkompisen erbjöd sej att skjutsa hem Matte för att hämta reservnycklar.

Tjejerna pratade på medan dom åkte. Konstigt att dom inte körde vilse i ”dimman”.

Småfotingarna var hemma så hon kom in och hämtade nycklarna. Hon tog också med mej för att jag skulle få lite frisk luft.

Matte hämtade sina prylar i skåpet medan jag satt kvar i kompisens bil.

Glad i hågen kommer Matte tillbaka med ett stort leende och nycklarna dinglandes i näven. Hon tar plats och diskussistitionen (svårt ord) fortsatte.

Färden gick på krokiga krokvägar medan tjejerna vädrade lungorna.

Väl hemma på parkeringen satt dom och snackade vidare tills jag inte kunde hålla mej längre. Jag gjorde min närvaro påmind genom att försöka få en syl i vädret. Jag gnydde först lite försynt, men inte förrän jag ylade la dom märke till mej.

Matte samlade ihop sina grejor för att gå ur kompisens bil. När hon öppnade dörren och fick friskt syre till hjärnan, återvände hon ur dimman. Hon upptäckte då att hon hade bilnycklarna i handen. Dom tittade på varandra och sa i kör:

— Glömde vi bilen???

Stort skratt och RIDÅ!

Som sagt: Det är mänskligt att spela fela.

Nu vill jag bjuda på en liten gåta:

Vem är bäst i Matte?

Husse naturligtvis!

Hoppsan, nu verkar det som att Husse vaknar till, han kanske behöver ut och lyfta på benet.

Scccch. Låssas som om att det regnar så hörs vi snart igen.

"RUFFE".