MITT LJUVA SEXTITAL

MITT LJUVA SEXTITAL.

Det var på sextitalet som det hela började, det var ju då allting hände.
Det var med den ungdomliga revolutionen det vände.
Ungdomarna samlades och umgicks på fiken i stan.
Men man var tvungen att beställa, för att få sitta på span.
Loftet var fiket där jag alltid satt, så Morsan trodde,
att det var dit jag flyttat, att det var där jag bodde.
För 1 spänn fick man 5 låtar ur jukeboxen Rock-Ola.
Vi fällde upp kragen på skinnpajen, likt James Dean, och var coola.
Och fuktade strupen med en Coca Cola.
Sen sjöng man med, eller bara satt och gnola,
till Anita Lindbloms: Sån’t Är Livet, det var ju givet.
Och till Sven-Ingvars lilla röda paket med vita snören,
men inte räknade vi kärleken i ören.
På Svensktoppen låg 34:an, Uppblåsbara Barbara och Rosa på bal.
Du gamla härliga tid, ljuva sextital.

Dykarbasen Fälting fiskade upp regalskeppet Vasa från botten av Stockholms ström.
Men vem brydde sej om ett gammalt vrak, när det vimlade av unga vackra skutor, som man inte bara hade i sin dröm.
Brudarna plutade med munnen som Brigitte Bardot,
bröstade upp sej som Marilyn Monroe
och var kalvbenta och rådjursögda som Audrey Hepburn.
Vi grabbar skulle vara tuffa och hårda, men innerst inne ville vi vara en gosig teddybjörn.
Jag såg filmen Rock Around the Clock,
gick hem och imitera Bill Haley’s lock.
Vi fixa frisyren med White Horse, Brylcreme och en stålkam.
Man kammade ”Fransk nacke”, ”Pissränna” och lät polisongerna växa fram.
Visst dög det att gå i skor som gjorts i Örebro, av Rex, Kembels eller Oscaria.
Spetsiga ”myggjagare” med järn på tå och klack, för så måste det vara.
På den gamla härliga tiden, det ljuva sextitalet.

Tänk… när vi rattade in Radio Luxemburg på vår 3-watts Radiola så öppnades världen.
Med antennen i topp och bilradion på full volym klappade vi takten under färden.
På Radiooo Luxemburrrg — The station Of The Stars kunde vi i bruset höra, dom senaste låtarna på toppen,
långt innan dom senare spelades på kvällstoppen.
Idolerna var Elvis, Chuck Berry, Helen Shapiro, Fats Domino och ”Jerka”.
Vi dansade Rock’n Roll, Twist, Limbo och senare Jenka.
Vi dansade cheek to cheek, tätt tryckta mot varann, riktigt tight,
och sjöng i tjejernas öra: Are You Lonesome Tonight?
Vi var ju Sunar, men en del blev Mods,
hos mej hade dom med duffel och lugg inga höga odds.
Så småningom kom även en grupp från Liverpool – en ny dagslända.
Dom blev aldrig mina favoriter, men visst blev Beatles kända.
Du gamla härliga tid, ljuva sextital.

Men visst såg brudarna ut som små tanter, i dräkt och hatt, handskar och handväska.
Men klackarna var skyhöga och nylonstrumporna hade söm, kjolen var kort-kort och snäv… Det var lätt att sej förälska.
Hör upp ni grabbar, som idag är unga, här får ni ett tips:
Då gick vi charmörer i byxor med press, och hade skjorta, kavaj och slips.
Den riktiga raggarn hade fett i håret, brynja och jeans med häng,
när dom skulle ta sej med raggarbilen en sväng.
I mungipan dinglade det en cigarett på alla snubbar,
för snus användes då, bara av gamla gubbar.
Den gula hinnan var ju känt,
den borstades bort med… Pepsodent.
På det gamla ljuva sextitalet.

Ibland drack man grogg på Loranga och Renat,
och visst blev man lite vinglig i bena,
men aldrig så full att man trilla omkull.
I kampen om just den tjejen, gav vi grabbar ibland varann en smäll på truten,
och vi klarade upp’et, utan inblandning av snuten.
I folkparkens vimmel vid chokladhjul, lottstånd och skjutbanans trängsel man flörta,
där vann man kanske en nalle och flickans hjärta.
Efter dansens virvlar när musiken tystnat och orkestern gått,
när strupen var torr och magen ville ha nåt.
I den röda Amazonen man knöka in ett dussin personer,
till Philips bil-grammofonens raspiga toner.
Till korvmojjen gick färden för att avnjuta två korv med mos, bostongurka och kanske en Pucko.
Vi var hungriga och ”korvgubben” öste på, han var ju verkligen reko,
man fick en jätteportion som bara kosta några spänn.
Kommer du ihåg, och känns den igen?
Den gamla härliga tiden, det ljuva sextitalet.

Vi bjöd kvällens fjälla på bio och såg Sean Connery, den rätta James Bond.
Visst påverkades vi också av reklamen.
Att nio filmstjärnor av tio använde Lux.
Alla gick till Broddman Broddman Broddman.
Och vi som rökte gick också över till Prince.
Det var ingen fara, bara vi tog det lugnt… och tugga Toy.
Och vi siktade mot stjärnor och sputnikar medan vi lade Kavli Raketost på mackan.
Men först tog vi en Pommac, …å så en Champis.
Det var spänt i världen mellan öst och väst, när Nikita Chrusjtjov bankade skiten ur skon och John F Kennedy var redo att slåss.
Men… Elvis Presley’s duell mot Tommy Steele var den enda kamp som intresserade oss.
För visst levde vi i en trygg värld där vi gick omkring i Algots byxor, plåstrade om oss med Salvekvick, drack Samarin, höll tiden med vår Tissot, var alltid torra i Trelleborgs gummikläder och det var då IKEA började möblera folkhemmet.
I vårt trygga ljuva sextital. Där hälsan för halsen var Bronzol.

Neil Armstrong och ”Buzz” Aldrin landade på månen sextionio.
Nyfiken gul, 491, Psyko och Fåglarna såg vi på bio.
I sofforna på Spegeln där skulle vi sitta,
tätt tryckta mot varann, hand i hand, medan vi på filmerna titta.
Och hade man tur kunde man få en kyss eller två av tjejen,
som tack för filmen och sällskapet under kvällen.
Kärleken var beständig, det var bara föremålet för kärleken som växlade.
På det gamla härliga ljuva sextitalet.

Tv’n var svartvit och hade bara en kanal,
man kan säja att underhållningen var tämligen smal.
Det var Hyland, Behrendtz, Cartwright och Putte Kock.
Ria Wägner hon log i rutan och vinkade flott.
Per Oscarsson strippa och skäggen rapa,
tanterna satte kaffet i halsen och bara satt och gapa.
Pippi och Tjorven och farbror Melker som saknade det rätta knycket,
på den tiden fanns det minsann inte så mycket.
Eh, jag höll på att glömma Humle och Dumle i Bäckdahls skafferi,
på detta i rutan tittade vi.
1960 var året när vi började fira julen till Kalle Ankas minne.
På den gamla härliga tiden, det ljuva sextitalet.

Under huven på Forden satt det en V-8.
Men vad gjorde det, bensinen kostade 0:68.
Vi körde till vänster och farten var fri.
Å kan ni tänka…För 25 öre halvtimmen parkerade vi.
Blöjknuttarna flängde runt på Puch Dakota, och senare Silverpil,
och försökte se coola ut och hålla en vuxnare stil.
Dom riktiga knuttarna körde Triumph, BSA, Royal Enfield och Norton under mina uppväxtår.
Och den blonderade spättan på bönpallen, hade upptuperat hår.
Elaka tungor sa att dom fixade höjden med en fralla.
En del kanske gjorde’t, men långt ifrån alla.
På den gamla härliga tiden, det ljuva sextitalet.

Vi tankade BP, Mobil, Nynäs, IC, Caltex, Esso, Gulf och Koppartrans.
Bensinbolag man numera inte hittar nånstans.
Med mystiska tillsatser som Boron, Zoom, AC och även en Tiger.
När vi tankar i dag, det i svinlädret svider.
Vi samlade ihop oss i stora gäng, och åkte till Kanonloppet i Karlskoga.
Den stad i Värmland där det säjs att det inte är så noga.
Vi såg nog inte så mycket av tävlingen på hjul,
vi var mest där för att festa och ha kul.
Riksvägarna var krokiga och smala.
På vintrarna var snöröjningen dålig och vägarna hala.
Några vinterdäck satte man aldrig på,
man tog sej fram genom snön ändå.
Var inte vägarna full med potthål var man glad.
Dom slingrade sej genom landskapet och gick genom varje stad.
Midsommar’n firande man i tält vid Siljan i Dalom.
Nån annan mat än grenrörsvärmd Bullens Pilsnerkorv var det aldrig tal om.
Det var under sextitalet man på mellanöl börja festa,
för naturligtvis var man likt alla andra, tvungen att testa.
Nog blev man ganska purken,
när man fick veta att man skulle in och göra lumpen.
Men inte vi som kom till flottan. För oss fanns en famn i varje hamn.
För flickorna sa att det var nått visst med en Flottist.
Du gamla härliga tid, ljuva sextital.

Jag växte upp på den tiden när man hörde texten i musiken,
och inte som nu, då det mesta är o-organiserat oljud och låter öken.
När man kunde promenera på stan, utan att bli antastad av buset,
då man kunde möta patrullerande poliser på draget.
Man tog en kaffe och räkmacka på Fågelsångs kondis.
Då glassen var glass och inte full med godis.
En blandad 50-öresstrut hos Glass-Kalle vid Slottet,
han la på med råge, och var inte så noga med måttet.
Vi skrattade åt Pitt, Ester, Guben i Låddan och Att Angöra En Brygga.
För visst levde vi i En Ding, Ding, Ding Värld,
på den gamla härliga tiden, det ljuva sextitalet.

Kärlek 1, 2, 3 och 4 gav oss kunskap om vad man ville nå.
Fibban’s och Lektyr’s utvik likaså.
På stranden kastade brudarna toppen,
och visade upp nästan hela kroppen.
Men bevara mej väl från tjejer med Twiggy-kropp,
för dessa satte minsann inte fart på min pillesnopp.
Textilbranchen ojade sej och skalla:
Det är lika väsentligt att täcka bristen på sömmerskor,
som brösten på simmerskor.
Så kom även Flower-Power-epoken med droger och brajja,
det var inger för mej, jag ville inte förståndet mitt pajja.
Man smög till Nils Adamssons kondomautomat och köpte ett gummi, för säkerhets skull,
ifall att man skulle lyckas prata en flicka omkull.
Lyckan vore att få treva under kjolen och känna naken hud ovanför strumpans rand,
eller med fumliga fingrar knäppa upp Be-Hå’ns band.
Ska sanningen fram så var jag väldigt blyg,
jag beundrade mest skönheterna i smyg.
Men man såg konturerna av gummit i plånboken minsann,
som bevis på att man var en riktig man.

Så var det då, på det ljuva sextitalet.
Min tanke dröjer sej kvar, ljuva sextital.
Säg, minns du? Kommer du ihåg?
Den tid som var så banal.
DITT HÄRLIGT LJUVA SEXTITAL.

Mojje

P.S.

Hur många steg gick Micael Collins på månen?
Just det — inga!
Hur många gånger har jag nämnt honom tidigare i berättelsen?
Just det — ingen?
Han fick stanna kvar i moderskeppet Columbia, medan Neil Armstrong och ”Buzz” Aldrin knatade runt på månen som bara den.
Och varför blev han kvar i moderskeppet???
JO, DÄRFÖR ATT BUZZEN REDAN HADE GÅTT!!!

Detta hände den 21 juli 1969.

SOM SAGT, ETT GOTT SKRATT FÖRLÄNGER KÄFTEN!

D.S.