RESPEKT FÖR LIVET.

Ser jag en myra, skalbagge, mask eller snigel framför mina fötter undviker jag att trampa på den. Jag anser att allt liv har en plats på denna jord.

Visst har väl jag också slagit ihjäl en och annan mygga eller broms men inte förrän den har stuckit eller huggit mej.

Härom dan när jag gick en av mina vanliga promenader med ”grabbarna”, hundarna alltså, såg jag en liten hjälplös skalbagge som låg på rygg och sprattlade. Inte sjutton var det till någon som helst nytta att han hade sex ben.

Inte fanken kunde jag låta honom ligga där och dö av både hunger och törst. Eller bli uppäten av en kråka eller nåt? Hemska tanke. Han kanske var på väg hem från jobbet till frugan och barnen.
Tänk dej själv hur det skulle vara om gubben eller farsan aldrig kom hem nåt mera.

Därför stannade jag till och vände honom rätt och hjälpte honom tillbaka in bland snåren.



Man ska vara snäll mot dom små och hjälplösa, för det värmer gott och känns väldigt bra i hjärtat.


Dom det är mest synd om är myrstackarna.

Mojje