DET ÄR HEMSKT.

Det är hemskt att inte vara behövd.
Att vara den som alla går förbi.
Den som alla ser ned på.
Att vara den som är undanskuffad, förvisad till något hörn för att inte vara i vägen för dom som ska fram.

Ja det är hemskt att inte vara behövd.
Jag kan vara den som sitter på parkbänken med en flaska billigt vin.
Jag kan vara vargen som ska skjutas bara för att jag är en varg.
Jag kan vara uteliggaren som försöker få lite värme under några trasiga tidningar.
Jag kan också vara sommarkatten som var så gullig men som ingen vill ha när sommaren är slut.
Jag kan vara en hemlös som sitter på trottoaren i San Francisco med en Coca-Cola-mugg framför sig och spelar en sorgsen blueslåt på munspel för att få ihop några cent till lite mat.
Jag kan vara den som aldrig får något jobb därför att jag aldrig har haft något jobb.
Jag kan vara en sjuk kvinna som får dö på golvet i ett väntrum på en akutmottagning därför att ingen, varken patienter eller personal, orkar bry sig.
Jag kan vara åldringen som slås ned och rånas därför att någon anser att jag inte har något existensberättigande.
Jag kan vara den som misshandlas för att jag råkar gå i vägen, ser annorlunda ut eller råkar vara född i fel kropp.
Jag kan vara den som avrättas för att jag har fel hudfärg, fel namn eller fel åsikt.
Jag kan vara kvinnan eller barnet som utnyttjas och dödas för att någon anser sig ha rätt till det.
Jag kan vara en av dom som råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt då någon vill hämnas på samhället genom att avrätta oskyldiga.
Men jag är ingen av ovanstående, jag är bara den där kundstolen som ingen har tid att sitta på.
Så egentligen ska jag skatta mig lycklig.

Jag kanske är nåt att slå sej ner på och fundera över vad livet egentligen går ut på?

Mojje.