MAN SKA DRÖMMA MED INLEVELSE

I natt drömde jag att jag träffade på en mystisk kvinna. Inte så tokig dröm tycker du säkert. Alla vill vi väl träffa drömkvinnan i vårt liv, är hon sen lite mystisk gör det inte saken sämre.
"Allt nog och emedan" som Hasse Alfredsson brukade säja i sin roll som Valfrid Lindeman.

Det var något väldigt speciellt med den här ”drömkvinnan”. Hon påminde om en viss person, vem kom jag inte på med detsamma. Alla har vi ju våra dubbelgångare. Hon var starkt sminkad och när jag kom lite mer inpå henne tyckte jag att hon såg lite väl manhaftig ut. Jag kunde ana en svart skäggstubb under puderlagret. Helt plötsligt gick det upp ett ljus, jag såg allt i en helt ny dager. Det var som att komma in i en mjölsäck, så ljust blev det. 
”Kvinnan” jag hade framför mej var, hör och häpna, en förklädd Muammar Kadaffi som hade med hjälp av anhängare blivit hjälpt till Sverige. Denna djävulens avskum levde förklädd i Karlskoga.
Den Muammar som blivit tillfångatagen och avrättad var ”bara” en av hans look-alike som fick spela rollen av Muammar när kloakråttan själv fruktade för livet.
När jag förstod vem det i själva verket var jag hade framför mej blev jag så innihelvetets jävla förbannad att jag tog ett stadigt tag i hens klänning och bankade skiten ur hennom. Jag slog och slog på hens haka tills mina knogar var blodiga av både mitt och hens blod…
…plötsligt vaknade jag av att jag låg och slog med knytnäven i sänggaveln.

Som bevis på det hela så har jag några rejält såriga knogar.
Som sagt, man ska drömma med inlevelse.
Mojje.