HUR ORKAR DE???

Hur orkar de… ja den frågan ställde jag mej häromdan när jag gick in på macken efter att ha tankat och såg detta i en nästan fem meter långt tidningsställ fullt med skvaller.

Och vilka är de då?
Jo i första hand alla kungligheter och s.k. kändisar som figurerar på löpsedlar och förstasidor.
Där den ena har gjort dittan eller dattan.
Eller legat med än den ena och än den andra.
Som kanske kastat trånande blickar till höger och vänster.
Och kvinnor som visat FÖR mycket tuttar eller gjort trosschock i nåt TV-program.

Men visst, det finns ju massor med ”såpakändisar” som gör allt för att synas och som sedan tror att dom är MEGASTJÄRNOR på kändishimlen.

För det andra så förvånas jag hur dessa ”journalister”, som dag ut och dag in, vecka efter vecka, månad för månad året om, försöker hitta nya infallsvinklar som egentligen är en enda repris av samma dravel som dom skrev om veckan innan.
Men visst, det är ju deras levebröd och nåt ska man ju göra för att få ihop till bröd och fläsk. Men ändå???

Å hur i hundan får dom tag i alla dessa komprometterande bilder?
Dom måste sitta i ett hörn som flugor med sina fasettögon för att SE & HÖRa allt.
Jag är säker på att det mesta är fria fantasier och att även bilderna är hopkok, det finns ju t.ex. photoshop.
Dom är som spyflugor och spyr galla över sitt levebröd, ja VIP-arna alltså.
VIP betyder: Väldigt Inkomstbringande Personer.
Istället för att svärta ner kändisarna borde dom vara tacksamma mot dom för om det inte fanns kändisar att skriva om så vore dom arbetslösa.

Men det som förvånar mej mest är dom som köper och läser skiten.
Ja läser och läser är väl till att ta i, det är ju mest bilder i blaskorna.
Det liknar mer som pekböcker för vuxna hyenor där betraktaren pekar på bilderna och ojjar sej över vad innefolket gör när dom är ute i svängen.
Egentligen tror jag att dom som köper skitsnacksblaskorna är avundsjuka och vill leva lika glamoröst som bildobjekten, men att det utåt ska se ut som att dom avskyr Jetsetarna.

Att skvallerpressen kan överleva på smörjan betyder ju, tro det eller ej, att det faktiskt finns dom som köper dyngan.

Det måste vara lönande eftersom Kvällstidningarna Aftonpressen och Extrabladet, eller vad det är dom heter, har hakat på trenden. Dagligen basunerar dom ut:
EXTRA EXTRA
READ ALL ABOUT IT.
Kvällstidning och kvällstidning… numera är de väl snarare morgontidningar. Jag tror att dom bedriver nån sorts inbördes tävling om vem som ska komma ut först med skiten.

Jag har inte köpt en enda ”kvällstidning” de senaste tolv åren och innan dess bläddrade jag gratis och lite förstrött i dessa på jobbet eftersom jag ändå sålde skiten i korvmojjen.
Ibland var det nästan lite skämmigt att sätta upp löpsedlar som SKREK ut, att nu hade den och den gjort det och det, med så FETA RUBRIKER att man kunde tro att det var världskrig.


Nu ska jag berätta en liten episod, apropå ämnet tidningar, från tiden i korvmojjen.

VET DU VAD DU EGENTLIGEN GÖR?

Många kunder har sina speciella egenheter. En av dessa bytte alltid plats på kvällstidningarna i tidningsstället, om dom inte satt så som han ville. Tidningarna satt ovanför varandra. Var det så att Expressen av en ren slump hamnade i facket ovanför Aftonbladet, flyttade han alltid om så att Aftonbladet hamnade överst. Jag hade lagt märke till honom en längre tid. Det verkade som om det var ett tvång att han skulle ha Aftonbladet överst. Han ville tydligen att partitidningen skulle hållas högt.
På ren djävulskap satte jag därför alltid Expressen överst. Resultatet blev att han kom in så gott som dagligen, köpte sin kokta med bröd, och flyttade om i tidningsstället. Även om det var bra för affärerna, kunde jag tillslut inte hålla truten. Jag sa mest på skämt:
– Vet du vad du egentligen gör?
Han tittade till på mig men sa inget.
– Du framhåller Expressen och sätter Aftonbladet i bakgrunden.
Han tittade på tidningsstället och flackade upp och ner med blicken tills han förstod vad jag menade. Sen stirrade han ett kort ögonblick med tom blick på mig innan han med blossande kinder försvann ut genom dörren för att aldrig mer återvända.
Konstruktionen på tidningsstället var sån att tidningfacket som satt överst satt lite bakom det nedre facket. Hur man än vänder och vrider på sig så har man ändan där bak. Favorittidningen kommer ändå, antingen nedanför eller bakom den konkurrerande kvällstidningen.
Fuck it! Eller så kanske han skall utbrista: Facket!
Att jag bara kunde. Hade jag hållit truten så hade jag förmodligen haft honom som daglig kund än i dag. Hans bidrag för korven och tidningen hade inbringat 15:- X 365 dagar = 5475:-/år i bidrag till kassan. Det finns bara ett ord: Fuck it!
Att man aldrig kan hålla käften?!

Människans bästa vän är kunden!
Var rädd om vännerna!

Mojje.