Minnena kommer
minnena går.
Nu ska jag
berätta lite om vad jag upplevde 2002.
 |
| Jag en skön sommardag. |
Nu tror ni väl att hjärnsubstansen frusit till en isklump. Ingen fara men ibland är det snabba svängningar.
Sommarn 2002 var det 32 grader varmt. Såna dagar ska
inte kallas kalla, dom bör heta heta.
På vintern var det 28 grader kallt. Såna dagar ska
inte heta heta, dom bör kallas kalla.
Det kallar jag skillnad det, en skillnad på 60 grader.
Att gå i samma kostym år ut och år in och i alla väder kan ge både värmeslag
och köldknäppar.
Nu ska jag inte gå händelserna i förväg, nu skyndar vi
långsamt och tar en återblick.
En morron hajade jag att det var någe speciellt på
gång. Husse som normalt inte är den som packar in sej i en massa kläder, tog
denna morron på sej både långkalsonger och tjocka strumpor.
Inte nog med det, han klädde sej i T-skirt, långärmad
tröja, fleecetröja och en tjock jacka.
 |
| En trött och frusen Husse i sin larviga betongkeps. |
Sen avslutade han med handskar och sin larviga gråa
kebba som det står BETONGKEPS på i stora svarta feta
bokstäver.
Han tror att han är rolig när han använder den. Det
får stå för honom. Andra inklusive jag själv tycker enbart att han ser larvig
ut. Ett plus är att han i alla fall inte vänder den bakåfram.
Gissa vad jag fick på mej då…
Jo, mitt vanliga fem millimeter breda halsband och
inget mera.
Jag hörde hur det tjöt i vid dörren när tätningslisten
vibrerade som en flärp.
Flärrrrp, flärrrrp, flärrrrp, flärrrrp, lät det.
Jag var både pinkenödig och nyfiken på att se vad som
var på gång, om man säjer så. När Husse gläntade på dörren kom det en vindil
rätt opp i nosen så att jag höll på att storkna, samtidigt hörde jag Husse
svära:
— FY FAAAAA-AN!!! VILKET JÄKLA VÄDER!!! Men har vi
satt fan i båten får vi ro’n i land.
Ska han säja som såg ut som en Michelingubbe. Båten står
bakom knuten och du kan gott sätta på snurran så slipper du ro, sen kan du
frakta Fan vart fan du vill, jag går in igen och tar det med ro för det här är
inte alls ro-ligt.
— Sjåpa dej inte, det är klart att du ska gå ut, sa
han.
— Vadå gå ut, när det är full snöstorm? Gå du, du är
ju åtminstone ordentligt klädd. Förresten så ser jag inte var jag ska sätta ner
tassarna.
Vart tog vägen vägen? Är vi ute på en åker och åker?
Åter till allvaret!
Hur det nu var så trängde det på och jag var tvungen
att uträtta mina behov och eftersom jag numera är en välartad gosse skiter jag
ute.
En fördel med att det är så kallt är att skiten är så
varm att det ryker om den. Dessutom fräser det i snön när den landar. Då hittar
Husse den lättare. Dessutom kan han, som är så frusen om händerna, använda
skitpåsen som handvärmare.
När jag väl kom ut var det
inte så farligt. Pälsen var tät och höll värmen bra.
Men jag fick vissa problem när jag skulle lätta på
trycket.
— Pissa inte i motvind, sa Husse.
Spelar ingen roll vartåt man pissar när det blåser,
har man tappkranen mitt under magen och ett ben i varje hörn så hamnar det på
nått av benen i alla fall.
Men ett gott råd ska du ändå få på vägen:
— Om du vill ha någe uträttat ska du aldrig skita i
motvind när det är full storm om du inte är jädrigt bra på att krysta.
Ett annat bra tips är: Ät inte gul snö!
Nä nu vill jag ha sommaren tillbaka så jag
kan sparka boll igen, s.k. hundboll!!!
Ruffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar