SAFTY FIRST!

Jag har suttit och lagt till platser på Facebook som jag besökt genom åren och har ett reseminne från Gran Canaria sommaren 2000.

Men först detta:


RESAN SOM ALDRIG BLEV AV.

Monicas dotter och hennes sambo gick ju till semifinalen i kôrprocken i Karlskoga 1999, fast i olika band. Ingen av dom vann. Dom kom på en hedrande fjärdeplats tillsammans med dom övriga finallisterna, så husfriden var räddad.

Tidigare hade jag vunnit ett GIP-kort (GÔR IMPO(R)TENT PÔRSON med både entré och supé för två till finalkvällen. Dessutom skulle det lottas ut en vinst bland GIP-korten. 

När Monica fick höra att vinsten var en Tallinresa för fyra personer sa hon: 

– Hoppas att det inte blir vi som vinner! 

Hon har aldrig varit förtjust i att åka båt och speciellt inte efter Estonias förlisning.

– Vinnare är: (Trrrrrrummvirrrrrrrrrvelllllllllllllllll) MORGAN DEILE!

– JAAAA! ropade jag förtjust.

– NEJJJJJ! ropade Monica förskräckt.

Ungarna blev stormförtjusta när dom hörde att det var vi som vann. 

Dom såg oss på lokal-TV i direktsändning från finalen. 

Monica hade ingen lust alls att resa, men föll för ungarnas påtryckning.

– Vi skulle ju resa när pappa hade sålt kiosken!!! sa dom i kör.

Med dessa ord ringande i sina öron föll hon, efter några dagar, till föga för deras böner. 

Vi bokade inte resan omedelbart, biljetten var ju giltig i flera veckor. Vi försökte sy ihop resan med ett besök hos brorsan när han fyllde år. När jag ringde biljettbokningen blev jag mycket snopen.

– Vad står det för giltighetsdatum på biljetterna? undrade en käck kvinnoröst.  

– Till och med 26 juni. svarade jag lika käckt.

– Det är fullbokat, men från och med den 27:e finns det plats! sa hon hurtigt. 

– Vad innebär det? 

– Då kan ni köpa biljetter.

– Köpa? Jag har ju vunnit.

– Ja, till och med den 26:e, därefter är det ordinarie pris.

– Hur fasen kan det lottas ut vinster som inte finns???!

– Vi räknade inte med att så många skulle resa.

– Inte fasiken tänker jag betala för nått som jag vunnit. Förresten så får vi säkert betala vinstskatt med nöjesskatt på toppen.

En som blev jätteglad att vi inte skulle åka var Monica. Ungarna tog beskedet jättefint när vi lovade att vi så småningom, skulle göra en flygresa istället.

Det var nog lika bra att den båtresan inte blev av, för jag har hört i efterhand att Estlines båtar inte är nått vidare när det gäller vare sig underhåll eller underhållning. Då är det mycket säkrare att åka med en svensk båt av gammal fin årgång.

Nästa äventyr har jag redan skrivit om tidigare i bloggen. Har du missat det och vill läsa om min resa med "Titanic" hittar du det under den här rubriken nedan.

DET BÖRJADE SOM EN SKAKNING PÅ NEDRE DÄCK…

TREDJE GÅNGEN GILLT.

Två dagar före den ödesdigra båtresan hade vi bokat en vecka i Maspalomas på Gran Canaria. Våra vänner och globetrotter Tone och Sören, som alltid är på språng, fick nys om ett återbud. 

– Häng med, nu har ni chansen, det finns fortfarande några platser kvar!

Monica känner obehag av båtturer, och att flyga lockar henne inte det minsta eftersom hon är höjdrädd. Det räcker med att hon ser något högt på TV-n för att hon ska få ståpäls.

Vi hade ju lovat ungarna en flygsemester till solen. Lika bra först som sist. Är det gjort så är det. Sen kan det vara kul att åka med nån som har vanan inne. Dessutom skall man inte tacka nej till trevligt sällskap. 

Vi sov på saken. Redan nästa dag bokade vi resan och ordnade pass till Monica och ungarna i flygande fläng.

Att vi sen var med om dramatiken på Titanic gjorde inte saken lättare för Monica. Hon var beredd att hoppa av, men för ungarnas skull genomförde vi resan.

Resan gick utan missöden. Vi hade en härlig vecka. Solen stekte. 36 grader. Inga moln. Svetten lackade. Vågorna brusade. Glödhet sand Fötter som knaperstekta fläsksvålar. Havet salt. Fläktande vindar. Vajande palmer. Glassen smälte. Bad och stoj. Överfulla stränder. Bruna brudar. Vatten på flaska. Hotell vid hotell vid hotell. Turister turister och åter turister. Trottoarlotterier. Bratwurstträd. Stängt för siesta. Mañana mañana. Svalkande poler. Brinnande strupar. Klingande glas. Isbitarna klirrade. Ölet skummade. Musik från alla hörn. Mysiga restauranger. God mat. Krånglade magar. Heta nätter. Strejkande luftkonditionering. Svettiga lakan. Öppna fönster. Syrsorna spelade. Eldflugorna dansade. Blomsterprakt. Fruktfyllda citrusträd. Hyrbil med luftkonditionering. Billig bensin. Bananplantage. Pittoreska fiskebyar. Nyfångad svärdfisk. Kristallklart vatten. Bläckfisk. Krabba. Konstiga fiskar. Tandlösa gummor. Slingrande vägar. Branta stup. Skyhöga lavaberg. Upp och ner. Avgrundsdjup vulkankrater. Kilande ödlor. Stickande kaktusar. Kackerlackorna kryllade. Gungande kameler. Billig taxi. Alla kör folkrace. Parkera var och hur du vill. Blundande poliser. Struntar i grisfesten. Hustrun shoppade. Bankomatkorten glödde. Jag prutade. Köpmännen grät men gnuggade händerna bakom våra ryggar, och vi slet ut plånböckerna.

Kort sagt: Så kan en helt normal semestervecka på Gran Canaria se ut. 

Nu har hustruns värsta oro lagt sig, så nu kan vi tänka oss att ge oss ut i stora vida världen igen.

Ner kommer man alltid!

 Vi flög för säkerhets skull med resebyrån Always.

ALWAYS ULTRA MED VINGAR!

Mojje.