söndag 17 mars 2013

KANSKE EN NY INGMAR BERGMAN??!






   Titta på film är en sak, men att göra film måste vara det absolut bästa. Tänk att få dom stora stjärnorna att agera precis som man själv vill. Naturligtvis hade jag så mycket sans och vett att jag begrep att jag måste börja i liten skala.
Jag lånade farsans smalfilmskamera, köpte flera rullar super 8 färgfilm. För jag ville göra ett jobb som jag själv var nöjd med. Jag hade inte gjort något manus för jag ville jobba spontant, men jag visste precis vad filmen skulle handla om.
Den skulle utspela sig på en camping med badplats. Därför valde jag Hästhagen i Karlslund i utkanten av Örebro. Den skulle börja med att badet låg öde i morgondiset. Tälten var fuktiga efter nattens dagg och kiosken stängd. Så småningom skulle camparna vakna till och börja röra sig bland tälten, kiosken öppnas och dom första badgästerna anlända.
Jag tog bilder på simmande änder, närbilder på surrande humlor som sög nektar ur blommorna. Jag gav till och med ett par barn varsin krona för att dom skulle köpa glass så att jag skulle få den rätta stämningen av en solig dag. En solig dag blev också titeln på filmen. Filmen skulle vara både vacker och rolig. Därför hade jag en röd tråd i handlingen.
Den röda tråden var en herre som låg och solade, han reste sig upp när jag panorerade förbi. Jag följde honom när han gick ut på trampolinen, gungade lite försiktigt, ångrade sig och gick tillbaka till filten.
Nya bilder från stranden, campingen osv. Däremellan klippte jag in nya scener där han gick ut på svikten, tittade ner i vattnet, vände och gick tillbaka. Detta upprepades flera gånger under filmens gång. Jag använde olika kameravinklar och snabba klipp för att få variation på handlingen. Tillslut räckte det att filma hans fötter som gick ut på svikten och vände, för att man skulle förstå det roliga.
I den sista scenen gick han ut på svikten, gungade till, och skulle vända sig för att gå i land igen. I själva vändningen trampade han snett, tappade balansen och ramlade i vattnet. Jag ville ta fallet ur olika vinklar. Det skulle inte se tillgjort ut så det fordrades många omtagningar.
Han var inte ledsen för det, han steg upp varje gång med ett leende på läpparna. Han var också tvungen att torka sig och rätta till frisyren mellan varje omtagning. Han var väldigt duktig på att ta regi så han hade onekligen skådespelartalanger.
Han var för mig en helt främmande person så jag vet inte om han hamnade i skådespelarfacket. Hur kunde jag då få en helt vanlig vilt främmande person att agera framför kameran? Jag råkade visst nämna i förbigående att filmen skulle visas i TV så småningom.

Åtminstone var det min förhoppning. Ibland är det tillåtet att luras lite grand för att få som man vill, bara ingen tar skada av luret. Jag hoppas att han inte tog det för allvarligt. För det skulle vara synd om han gick hem och bänkade sig framför TV-n och väntade på att få se sig själv.
Gjorde han det så kanske han sitter där än idag.

Å visst fick jag rätt! Här kommer filmen som fick titeln: EN SOLIG DAG.


Ingmar Bergman och jag har en hel del gemensamt, han gjorde filmen Tystnaden och jag har gjort en stumfilm, så nog har vi tystnaden gemensamt.

Sätt dej tillrätta i bästa fåtöljen.
Titta, njut och lyssna till tystnaden.
Mojje.







1 kommentar:

  1. Hejsan Mojje!
    Det blev ju riktigt spännande med trampolin hopparen, det var en hel del tvekan innan
    han dratta i spat. Det kom fram en hel dej grejor från ditt revyande, bilprovaren var riktigt rolig. Du har många strängar på din lyra.

    SvaraRadera