DÄR UTE ÄR DET HÖST...

    

Sommarminne.

      Hej igen, det är jag Ruff. Det var ett tag sen sist. Tänkte att jag skulle höra av mej så ni vet att jag är still going strong.

Där ute är det höst, men i mitt inre hörs en röst.

Å det är den där Husse som aldrig kan hålla truten. Är det inte det ena så är det det tredje eller...

INKOMSTER OCH UTGIFTER

     Även om jag för det mesta bara äter torrfoder så blir det vissa utgifter om man säjer så. Jag brukar passa på att rensa magen vid våra promenader. Det spelar ingen roll hur långt hemifrån jag går för att bajsa, Husse har alltid en plastpåse med sej som han plockar opp skiten i och som han sen tar me’ hem. Undrar just vad han ska ha den till, det har jag inte fått nån kläm på än. Men det måste vara nått viktigt eftersom han gör sej så stora besvär med att få det med sej.

Och nu när höstmörkret faller tar han faktiskt med sej en ficklampa så att han inte ska missa en enda liten värdefull hög. Undrar om han får betalt för det? Jag har hört att dom exporterar älgskitar till Japan och får dessutom bra betalt. Är det så han gör med mina småpruttar? Jag ska nog gå in i en förhandling om royaltys.

När jag har ätit en stadig måltid måste jag ut och skita, då brukar jag ta med Husse på en riktig långpromenad, det behöver han. Efteråt blir jag sugen på nått gott och äter en stadig måltid. Då blir jag skitnödig igen och vill ut på en ny långpromenad. När jag kommer hem äter jag en stadig måltid. Då blir jag skitnödig på nytt och vill ut på ytterligare en långpromenad. Då kommer suget igen och jag stillar den värsta hungern. Då trycker det på som om jag har slukat ett helt julbord och måste ut och skita. Då…

En dag gjorde jag det på mattan. Jisses å anåda, vilket liv det blev på honom. Jag ville ju bara vara lite hjälpsam så att han skulle slippa hämta dyrbarheterna så långt bortifrån, men det hade jag inget för.

Numera går jag så långt som möjligt, för jag har ett jobb att sköta. Matte och jag har en överenskommelse om att jag ska ta me’ Husse ut minst en timme i taget, helst flera gånger om dan. Om det är busväder går jag extra långt. Inte för att jag tycker det är skönt, jag gör det bara för att retas med Husse. En gång sa han åt barna när dom inte ville gå ut: ”Det är nyttigt med frisk luft och man ska gå ut oavsett om det är väder och vind eller ur och skur.”

Apropå mat:

När Husse har spenderbyxorna på sej brukar han säja:

— Ge grabben ett grisöra, det tycker han om!

Tacka fanken för det, det är väl det närmaste en griskotlett jag nånsin kommer. Jämrans torrfoder.

Det säjs att människans bäste vän är hunden. Men vem i hundan är hundens bästa vän???

När man bara äter torrfoder innebär det att det är ganska torrt det som ska ut igen och då blir man väldigt hård i magen. Ååååå, att vara riktigt håååård i magen är inte roooooligt. Att var riktigt hård i magen är som att skita ut en hel soffgrupp.

Att leva är att lida!!!

Det händer faktiskt ibland att Husse bjuder på ostekt radhusbiff — ja blodpudding alltså. På så vis blir jag både mätt och får mitt sug efter blod stillat. Jag är ju trots allt en ulv, om än i fåraklär.

Det här med att uträtta sina behov, att skita alltså, är inte alltid så lätt. Först måste man hitta en bra plats. Sen måste man kolla att det inte finns nåra brännässlor eller tistlar eller rosenbuskar just där man krummar, för gudars skymning vad sånt är lite skönt. Därefter måste man ta ut riktningen. Det är väldigt viktigt åt vilket väderstreck man vänder sej. Detta beror helt och hållet på varifrån det blåser. Och inte gör det saken lättare när man får tampas med ett koppel som snor in sej mellan benen.

En gång sket jag på kopplet när det hade trasslat i sej mellan benen. Kopplet satt som ett par stringkalsonger mellan skinkhalvorna.

Förresten så kan man väl kalla ett par stringkalsonger för Gasaremsan.

Husse behöver all hjälp med att röra på sej. Därför springer jag hit och dit och av och an omkring honom så att han själv trasslar in sej i kopplet.

Han gör allt för att hänga med i dansens alla svängar och turer för att inte bli helt hopknuten.

Den dansen kallar jag: Dansa valp.

Apropå dans:

En kille ursäktade sej under dansens virvlar:

— Jag hoppas att det inte gör nått att jag dansar foxtrot istället för tango?

Nejdå, det gör inte ett dugg! Själv dansar jag vals, sa fjällan.

MÅNGA & LÅNGA PROMENADER

     Husse och jag går ofta långpromenader. I början hade han mej i koppel, men numera går jag för det mesta lös.

En kväll när han var extra besvärlig och ville dra åt ett helt annat håll än vad jag ville, sa jag:

— Tror du att jag är sladdstyrd va? Nä’rå, jag har en helt egen vilja. Koppla loss mej så får du se.

Token gjorde som hunden sa, och från den stunden följer han mej precis vart jag vill. Medge att jag har pli på’n, man skulle kunna tro att han gått kurs på kennelklubben.

Ibland har Husse och jag helt olika åsikter om vilken väg vi ska välja. Då leder jag in honom på den rätta vägen. Det spelar ingen roll vart vi går bara vi gör det tillsammans.

I somras gick vi helst ut sent på kvällen när det hade svalnat. Men jag måste ut morron, middag, eftermiddag och kväll också, och gärna nåra gånger där emellan, och ibland även mitt i natten.

En riktig långpromenad ska vara minst hundrafemtioelva stolpar och trehundrafyrtionio träd lång.

Om jag blir trött efter långpromenaderna? Inte jag inte, men möjligtvis Husse. Själv är jag lika pigg som en Duracellkanin. Jag bara går och går och går.

Ska Husse hänga me’ i min takt får han nog banta. Det har faktiskt hänt att Husse tror att jag har rymt eftersom han inte ser mej. Då drar jag bara i hans byxben för att visa att jag står under hans mage.

UPPFINNARJOCKE

     Husse är en underfundig typ. Han går liksom i egna tankar. Det är inte alltid så lätt att hålla koll på vart han tar vägen. Jag har ju fullt opp med att undersöka allt som kommer i min väg och jag upptäcker nått nytt varje dag.

En sommarkväll när vi tog våran vanliga sväng var det plötsligt nån som knackade mej på huvet. Jag tittade opp för att kolla vem det var, då fick jag något kallt och blött mitt i ögat. Jag blev skraj och ryckte till inför detta plötsliga överfall. I nästa sekund var det som om nån hällt vattenskålen över mej. Hade Husse gått i egna tankar och inte märkt att vi hamnat i biltvätten. Eller var det så att han tog mej dit med flit? Visserligen tycker jag inte om att duscha men att köra mej genom biltvätten var väl ändå att ta i.

Så illa var det nu inte. Efter denna långa heta torra sommar föll det första svala regnet och det var faktiskt ganska skönt och uppfriskande.

Men Husse såg lite längre och tänkte på kommande promenader i regn och höstrusk. Han ryste i kroppen och såg ut som jag gör när jag ruskar vattnet ur pälsen efter ett bad.

Jag såg att tankarna började mala i hans huvud. Plötsligt sken han opp och sa:

— Jag har en plan! Jag ska bygga en evighetsmaskin av ett par cyklar, ungefär som ett hamsterhjul, å sätta på en generator. Det kan du springa runt i när det regnar. Den ska stå på altanen så du har tak över huvet. Då får du både frisk luft å motion, samtidigt som jag slipper gå ut.  Dessutom får jag gratisström till TV:n.

Menar han verkligen allvar tro? Ska han helt sluta opp att motionera? Ska han bli en soffpotatis och ligga i soffan och bara äta praliner och titta på TV-såpor?

Han såg min oro och skrattade.

— Jag skojade bara med dej.

Skönt, tänkte jag, för vi har ju ganska lattjo på våra promenader.

— Men ändå… sa han eftertänksamt, tanken kanske ändå inte är så dum.

Husse — honom tar man inte var man satt honom.

Nåra av Husses ambitioner här i livet är:

Att göra saker och ting så bekväma som möjligt.

Och att tjäna en och annan slantöring på’t.

Med den här idén tänkte han göra två flugor på smällen.

Det är inte alltid som vädret är det bästa när det är dags för mej att uträtta mina behov. Den här kvällen var det speciellt ruggigt. Det tyckte tillåme’ jag.

Det är vid såna tillfällen han kläcker sina mest vansinniga idéer.

Den här idén gick helt enkelt ut på att han skulle tillverka en hundring att sätta på toaletten.

— Va? Ska du börja med sedelförfalskning? frågade jag, å i liten skala. Vofför bara tillverka en? Lika bra att blåsa på när du ända är igång! Jag tror att du får samma straff för en hundring som om du skulle tillverka miljoners miljarder.

Men vofför i hundan ska du sätta hundringarna på toaletten? Ska man torka sej i röven me’ dom? Då kan du ju inte tjäna nåra stålar på ditt sedeltryckeri! Och då faller ju hela din ideologi.

— Nej, nej. Låt mej förklara mej lite bättre. Jag funderar på att göra en hund-ring att lägga på toaringen. En insatts med ett lagom stort hål så att du kan hoppa opp å uträtta dina behov direkt i toan. Funkar den bra så kör jag igång med massproduktion direkt.

Husse är den enda i Sverige som skulle kunna göra sej en rejäl hacka på masstillverkning av hundringar, lagligt.

En annan av hans funderingar är om man ska blanda i karamellfärg eller självlysande färg i maten så att man lättare hittar skiten i mörkret. Eller — man kanske rent av skulle tillsätta lite signalsubstans i maten så att skiten visslar en stump när den kommer ut.

Va ger ni för såna idéer?

Men vofför ska skiten ligga där och lysa med sin närvaro?

Det är bättre att den lyser med sin frånvaro i nån av dessa otaliga hundlatrintunnor som finns utplacerade här och var!

Låt oss skoja till det lite.

Det finns ju UFF-containers för klädinsamling.

Då kan man väl kalla hundlatrintunnorna för USCH-kontainers.

Så snälla mattar och hussar, ta er i kragen och gör en USCH-insamling så behöver ingen kalla oss för HUNDJÄVLAR.

TACK!

Med vänlig hälsning.

Ruff