NU SKA VI
SE… SA DEN BLINDE.
Ja det
där är väl ett uttryck man har slängt ur sej då och då lite till mans, ja även
kvinns för rättvisans skull, när man vill vara lite lustig.
Ingen som
är seende kan egentligen förstå hur det är att vara synskadad. Visserligen har
vi väl alla lekt blindbock som barn. Dessutom finns det tyvärr en hel del
blindstyren ute i trafiken också.
Jag har
sagt vid några tillfällen att om jag skulle drabbas av dövhet eller blindhet så
skulle jag, om man får välja mellan två onda ting, hellre bli döv än blind.
Men
visst, skulle jag bli totalt döv skulle jag tyvärr ändå inte bli av med alla
ljud. Jag är drabbad av en svår tinnitus som tjuter i skallen dygnet runt utom
när jag sover. Jag skulle vara jäkligt glad om det nån gång går att filtrera
bort oljudet.
Men det
lär väl aldrig hända inom min livstid. Så den dag jag ska ner twelve feet under
kan jag återanvändas som sorkskrämma.

Sedan
många år tillbaka samarbetar Lekebergs Revysällskap med HRF Hörselskadades
förening i Lekeberg. På deras initiativ anordnar vi alltid några skrivtolkade
föreställningar. Det innebär att hela manuset skrivs in och visas i två rader
på en filmduk längst upp i taket ovanför scenen.
Men tänk
vad mycket man skulle gå miste om som blind.
Att inte se våren gå i blomning,
missa höstens alla färger, inte få se sina barn och barnbarn växa upp, inte
kunna läsa eller se film och TV. You name it, som tysken sa. Ja listan kan bli
hur lång som helst.
Det enda man skulle se vore ett enda stort svart mörker... om man ens skulle se det.
Å det
värsta av allt, man kan inte gå på teater och se nån trevlig revy eller fars…
…Trodde
du ja. Nu är det nämligen möjligt att göra just detta.
Å nu åter
till rubriken: NU SKA VI SE… SA DEN BLINDE.
Syntolkning
innebär att syntolken med ord målar upp de bilder som den synskadade annars går
miste om och att detta förmedlas genom hörlurar. Här på Sparbanksbörsen sitter
tolken uppe på läktaren. Den synskadade får också träffa skådespelarna före
föreställningen och höra deras röster när dom presenterar rollfigurernas
karaktärer, kläder och utseende. Dom har också möjlighet att få känna på
skådespelarnas hår, kläder, kroppsbyggnad och ev. skäggväxt om dom vill.
![]() |
Syntolken Anita Karlsson, en glad pensionär som inte ligger på latsidan. |
På
genrepet var det ca 20 personer i publiken med olika grad av synskada. En del
helt blinda.
När man
står på scenen kan man säga att man själv är lätt synskadad eftersom man har
starka strålkastare rakt i ögonen och ser inte längre än till scenkanten. Men
man hör dom glada skratten som ett bevis på att publiken hänger med.
Jag
talade med Anita dagen efter föreställningen. Hon berättade att alla hade haft en
jätterolig kväll och ätit god mat. Hon hälsade också att skådespelarna
artikulerade bra så att alla skämt gick fram.
Det känns
bra, för vi i Lekebergs Revysällskap vill vara tillgängliga för alla.
TIPS: Att
jobba som syntolk är ett framtidsyrke. Utbildningen bedrivs bara på ett ställe
i Sverige, nämligen på Fellingsbro Folkhögskola i Västmanland Örebro Län. Man
tar emot åtta elever/år. Man kan jobba som syntolk antingen på heltid eller
hemma vid dator med att översätta filmer på DVD.
Man kan
också, som Anita Karlsson, ha det som en ”hobbyverksamhet” att syntolka
teaterföreställningar så att så många som möjligt ska ha möjligheten att få ta
en kul tur och ”se” kultur.
Om du är
intresserad av att lära dig syntolkning kan du läsa mera på:
Morgan
Deile.
(”Egon”
87, virrig gubbe i farsen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar