I HAD A DREAM

 

 

I HAD A DREAM

 

Ja jag hade, som alla andra, en dröm. Vissa drömmar är knasiga och andra är helt stolliga. Drömmarna påverkas med största sannolikhet av vad man har för intressen och vad man har sysslat med i vardagen. För min del så drömmer jag för det mesta om korv och vad där tillhör på ett eller annat sätt. Jag jobbade nämligen som korvgubbe i Deiles i 40 år 1960 – 2000.

Som liten kallades jag för ”Mojje” eftersom jag heter Morgan. Som korvgubbe har jag ofta kallats för ”Korv-Mojje”.

Ett av mina stora intressen har alltid varit att stå i rampljuset, ja jag har i princip alltid haft en publik framför mej i form av mina kunder. Jag har showat och jonglerat med ketchupflaskan. Många kunder har berättat nåt kul och då har dom förväntat sej att få nåt kul tillbaka, s.k. byteskomik. Tiden som korvgubbe var mer eller mindre ett dygnet-runt-jobb, vardag som helgdag. Så mycket annat, förutom familj, hus, och trädgård, hann jag inte med.

Att vara korvgubbe låter kanske simpelt, men det är inte bara…

Har man kunnat driva en korvmoj/gatukök framgångsrikt i 40 år så gäller det att erbjuda gästerna det absolut godaste av bästa kvalitet. Mitt motto har alltid varit:

Det inte jag gillar skall jag heller inte servera till gästerna. Visserligen kostar kvalitetsprodukter mer i inköp, med nöjda kunder är stamkunder. En missbelåten kund kommer inte igen och genererar heller inga intäkter.

Vi serverade de absolut godaste korvarna och de bästa tillbehören. Vi tillverkade vår egen starksenap, lade in vår egen skivgurka och serverade det godaste moset. Det var vi som komponerade Specialbrickan, en rejäl portion för en billig penning, som gjorde att Deiles hamnade på världskartan.

I ungdomens dagar stod jag på flera scener, bl.a. i mitten av 50-talet som buktalardocka hos Palle Knutsen som hade ett litet showtält på Örebromässan.

Jag har stått på scenen hos Sigge Fürst i en musikgissningstävling där jag fick en frukostklubbsnål med Kaffe-Petter. Den nålen har jag dessvärre inte kvar.

Jag har suttit på scenen i Stadsparken i Örebro och tävlat med min kompis i en tårt-ätar-duell hos Pecka Langer. Priset: Varsin gräddtårta.

Jag har dansat limbo på stora scenen i Folkparken i Örebro och vunnit en signerad skiva med Chubby Checker’s autograf. Den skivan har jag fortfarande i behåll.

Sedan jag blev ”friherre” för drygt 20 år sedan blev jag medlem i Karlskogarevyn Gôrskôj som manusförfattare och rekvisitaansvarig under några år. Revygänget på scenen var ett väl sammansvetsat gäng och just då fanns inget behov av nån mer på scenen. Men inför valet 2006 framförde jag ett egenhändigt skrivet nummer som jag framförde i foajén, innan publiken gick in i salongen. Jag agiterade som partiordförande för partiet Önskelistan, förkortat ÖL-partiet. Partiet skulle ha en partisymbol. Det naturliga valet var en STOR ölsejdel fylld till bredden. Ju mer jag drack medan jag valtalade desto bättre löften gav jag. Å hör och häpna, jag fick faktiskt 2 röster i riksdagsvalet. Dä ni: Inte illa pinkat av en trähäst!

En av personerna som lyssnade på min monolog var en av de huvudansvariga i Lekebergsrevyn i Fjugesta, Gunilla Pihlblad. Hon och jag var bekanta sedan tidigare i mitt liv som korvgubbe, hon var bl.a. chefredaktör för tidningen Servicehandlar’n.

Några veckor senare fick jag telefon från henne när jag var ute och rastade hundarna.

— Skulle du kunna tänka dej att vara ”korvgubbe” och servera korv med mos och Pucko på en 60-talsfest som Lekebergsrevyn ska anordna.

Jag som alltid varit öppen för stolligheter tackade ja på gående fot. Jag frågade samtidigt om jag skulle göra något mer än att vara korvgubbe?

—Om du har något kul så var så god!

Medan jag gick pinkepromenaden funderade jag:

Hmm… 60-talet… Då dök den gamla låten upp i min skalle: Du gamla härliga tid ljuva 60-tal… Ja 60-talet ja… Vad hände då? Det var ju den tid då jag växte upp och blev ”vuxen”. Jag började spåna på vad som hände och vad jag upplevde under den tiden.

När jag kommit hem satte jag mej vid datorn och skrev ihop en berättelse om MITT LJUVA 60-TAL. Det blev ett kåseri på 20 minuter och dessutom på rim.

Det var en trevlig fest och mitt kåseri blev minst lika uppskrattat som korven, moset och Puckon. Efter festen kom Gunilla fram till mej och tackade och sa: Nu ska jag ställa en personlig fråga…

Va nu, vad kan DET vara? Hann jag tänka.

—Skulle du vilja vara med i gänget och spela teater.

Jag hade allt haft den tanken men trodde inta att jag skulle platsa i detta härliga gäng. Förmodligen hade hon sett att jag trivdes på scenen och tycker om att stå i rampljuset.

—Jag trodde aldrig att du skulle fråga. JA TACK HEMSKT GÄRNA!!!

Den sommaren var jag med i ett folklustspel som hette BIREDSKAP. Titeln är på närkingska och är lite tvetydig. Den handlar om biodling, biredskap och beredskap under beredskapen på 40-talet. Jag fick den stora äran att spela 57:an Olsson, en malaj som inte hade alla getterna hemma.

Du kan se ett klipp från Biredskap när du klickar på länken här nedan.

https://www.youtube.com/results?search_query=biredskap+morgan+deile

Sen kan du gå in på http://www.lekebergsrevyn.se/ och se flera hundra klipp och hela föreställningar från vår reportuar. 

Jag var med i både Gôrskôj och Lekebergsrevyn under ett par år, men eftersom jag fick stå på scenen i Lekebergsrevyn så var det där jag hörde hemma.

Lekebergs revysällskap har alltid fullt program med olika aktiviteter:

Revyer, musicaler, senior och juniorteater, vetenskapspubar, gästartister, musikkvällar, modevisningar och gud vet vad. Dessutom har vi fester för medlemmarna. Det är vårat gage eftersom vi gör allt helt ideellt å vi har så jäkla kul tillsammans, gammal och ung. Ingen rider på några höga hästar för alla är stjärnor, vare sej vi är på scenen, jobbar i köket, fixar med kläder, rekvisita, smink och hår, står i baren eller jobbar i servicegruppen, sköter ljud och ljus och bygger senerier, men framförallt har idéer om kommande arrangemang.

Är jag inte med på scenen så jobbar jag i köket där vi ofta lagar härliga trerätters-menyer. Ibland har vi enklare förtäring å då är jag ”Korv-Mojje” i baren. Så det här med korv hänger med än i dag.

Och på den vägen är det.

Nu till det här med mina drömmar:

Jag drömmer varje natt och oftast är det om korv på ett eller annat sätt. För det mesta är jag i korvmojjen och där händer de mest tokiga saker, aldrig som det var då, på riktigt. Nä-ä, det är de mest skruvade episoder man kan tänka sej.

Men igår natt drömde jag att jag var med i ett tävlingsprogram i TV, eller om man ska säja ”såpa”, ja nåt i stil med: ”Mästerkocken”, ”Hela Sverige bakar”, ”Korvgubbe söker” och alla andra sorters såpor.

Så här var det:

Den här tävlingen gick av stapeln i TV4 och hette MOS-SM. Vi var ett dussin matglada personer av båda könen. Det var inte vem som helst som fick ställa upp i MOS-SM. Det var bl. a. Erik Lallerstedt, ”Mat-Tina” Nordström, Per ”Slabben” Morberg, Leif Mannerström, Ernst ”Barfoten” Kirchstiger, Edward Blom, Plura Jonsson, Ria ”Tv-vinken” Wägner, hon med den bakoframvända vinkningen. Och så ”Korv-Mojje” förstås, världsberömd på hela Närkeslätten.

Vi fick oss serverade varsin tallrik med potatismos som vi skulle smaka på och analysera ingredienserna. Sen skulle vi notera hur många procent av varje ingrediens moset innehöll. Vi smakade, funderade, smakade igen och nickade igenkännande och noterade. Vi hade 10 minuter på oss. De flesta hade noterat och lagt ner griffeltavlan efter bara ett par minuter. Alla tittade på mej med en fnysning och tänkte: ”Men kom igen nurå din jäkla amatör, du har ju ändå ingen chans”.

Jag ville vara helt hundra på svaret så jag smakade och smakade och bara sekunden innan sluttiden lade jag ner griffeltavlan. Alla såg nöjda ut men en del såg mer segervissa ut än andra.

Domar’n synade svaren och beordrade den sedvanliga trumvirveln i såna här sammanhang.

TRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRUUUUUMMMM  BOOOMMM!!!

—SEGRAREN ÄÄÄÄÄRRRRRR…                 ”KORV-MOJJE!!!

Häpen och tårögd tittade jag mej omkring på dom andra ”stjärnkockarna” som stod där med tappade hakor och tårfylld blick.

Ja jag måste, skam till sägandes, erkänna att jag inte hade 100% rätt. Jag lyckades ”bara” få ihop 99%. Jag fallerade liiite på mängden peppar.

Den som kom näst efter mej var Ria Wägner på 97%.

Priset var ett diplom och 5 kg King Edvard.

Tråkigt nog så kan jag inte visa upp diplomet, det var ju tyvärr bara en dröm.

Men en sak har jag med mej genom livet, vissheten att korven har fött upp fler än den har slagit ihjäl.

HA DET GÔTT I LIVET!!!

//Korv-Mojje.