måndag 28 november 2011

PRÄSTERSKAP OCH DJÄVULSKAP.



Så här på söndagen kan det väl passa med lite religiösa betraktelser.


Prästen var på väg till högmässan i sin bil när han fick bensinstopp. Någon reservdunk hade han inte. I full prästmundering gick han till närmaste gård för att be att få lite bensin, så att han skulle kunna komma till kyrkan.
Det skulle gå bra, men det enda som fanns att ta bensinen i var en potta.
Prästen balanserade pottan försiktigt tillbaka till bilen, för att inte skvimpa över.
Medan han stod och tömde pottans innehåll i tanken passerade en bil med ett par i. När bilföraren såg prästen med pottan utbrast han:
– Den tron skulle man ha!


Två präster hade församlingarna bredvid varandra. Den ene levde på knapphetens rand medan den andre levde långt över vad en präst i en liten församling skulle kunna ha råd med.
Den fattige prästen frågade:
– Vi som har varsin församling som förmodligen är lika fattiga, hur kan det då komma sig att du kan leva så gott?
– Det beror på avtalet mellan honom där uppe och mig!
– Vad har ni för avtal?
– Efter högmässan tar jag med mig kollekten till sakristian och kastar upp den mot himlen.
Han där uppe tar vad han vill ha, resten släpper han ned till mig!


Detta var en präst som var klädd i svartrock och prästkrage, som åkte tåg. Mitt emot satt en vindtirig medpassagerare och studerade prästen. Tillslut kunde han inte hålla tyst längre:
– Du har vänt skjortan bakofram!
– Den skall sitta så, jag är fader. upplyste prästen.
– Det är jag med, men inte vänder jag skjortan bakofram för det!
– Jag är fader till flera tusen. sa prästen och syftade på församlingsborna.
– Då tycker jag att du ska vända byxorna bakofram istället!!!


En präst var på sjukbesök hos en församlingsbo som låg i respirator. Plötsligt började patienten veva med armarna som om han ville något. Prästen som trodde att han ville bekänna sina synder, gav honom ett block och en penna.
Han började skriva, men blev blåare och blåare i ansiktet ju mer han skrev, för att tillslut tappa blocket och avlida.
Prästen plockade upp blocket för att läsa hans sista ord:
– KLIV AV SLANGEN TILL RESPIRATORN, PRÄSTDJÄÄÄÄÄ...


Om jag inget hör så har jag ingenting hört.
Om jag inget ser så har jag ingenting sett.

Om jag inget säjer så har jag ingenting sagt.

Mojje

2 kommentarer:

  1. En kvinna i församlingen hade vandrat vidare,
    prästen gav sig iväg till huset där hon hade bott för att beklaga sorgen.
    Nu föll det sig inte bättre än att prästen gick till fel hus och utanför det huset hade någon stulit en cykel. Prällen ringde på dörren och mannen öppnade.
    Jag vill beklaga sorgen, sade prällen.
    Ä dä va fôll inte môe te ha dä gamle skrälle, men jag hade tänkt att dä kunne ha vôre bra för pôjkera å han nôe te lärt sej på, dä varste va att när en slängd sej på så geck lufta ut där bak. Halleluja.

    SvaraRadera