JORDEN – EN SKRUTTIG PLANET.

Jordens undergång är nära, ja så har det sagts många gånger av olika s.k. ”profeter”.
Skulle dom ha haft rätt så vore vi utplånade för länge sen.

Visserligen lever vi i en skruttig värld med krig, miljöförstörning, sjukdomar och annat elände.
En värld där naturtillgångarna snart sinar.

Vi kan jämföra vår kära jord med ett äpple.
Om man har börjat knapra bort skalet så dröjer det inte länge innan äpplet blir brunt och fult. Det går fort när förruttnelsen väl tar överhand och kvar blir bara en äppleskrutt.

Så Jorden kanske inte existerar i all evighet.
Allt kanske tar slut en dag i en gigantiskt stor Big Bang.
Men även om så vore fallet så kanske det finns en lösning på eländet ändå.

Jag läste en artikel där den brittiske superfysikern Stephen Hawking uttalade sej om att vi minsann snart är marsianer.
Människor koloniserar Mars och livet på jorden går under inom 1000 år.
Det spår Stephen – som också tror att möte med utomjordingar skulle vara illa för oss.
Människans tid på jorden är snart slut, relativt sett.
Men tack och lov finns det hopp.
Stephen har kommit med flera profetior om mänsklighetens framtid.
– Det är möjligt att den mänskliga rasen kommer att dö ut.
Jag tror att det är nästan säkert att en katastrof, som ett kärnvapenkrig eller global uppvärmning, kommer att drabba jorden inom en tusenårsperiod, säjer han.
Lösningen på problemet är enligt professorn och författaren att människan söker sig ifrån jorden.
Räddningen kan vara så nära som vår röda grannplanet Mars.
– Det är viktigt att vi koloniserar rymden.
Jag tror att vi så småningom etablerar självförsörjande kolonier på Mars, och andra himlakroppar i solsystemet, dock troligtvis inte inom de kommande 100 åren.
Hawking anses av många vara en av vår tids mest briljanta fysiker och hans forskning inom universum har varit banbrytande.

Om vi möter någon gång möter utomjordingar skulle det kunna vara förödande för oss människor, tror han.
–Om utomjordingar kom och besökte oss, skulle utfallet kunna bli liknande det då européer kom till Amerika.
Det slutade inte väl för ursprungsamerikanerna, säjer Hawking.
Han säjer också att för hans ”matematiska hjärna” är det fullständigt rationellt att det finns intelligent liv i rymden, med tanke på universums storlek.
–Den verkliga utmaningen är att lista ut hur rymdvarelser faktiskt är, säjer astrofysikern, som tror att de flesta sannolikt är mikrober.

Nu till mina funderingar:
Jag håller med Stephen fullständigt.
Varför skulle vi vara ensamma i hela universum?
Om man jämför våran galax med en sandlåda och att våran sol är ett sandkorn.
Varför skulle då ett enda sandkorn bland alla andra, vara så beskaffat att bara det och inget annat, skulle kunna ha en planet som kan ha nån form av liv.
Dessutom så finns det ju flera sandlådor (Jag menar naturligtvis galaxer.) i universum.
Förresten så lever vi många gånger i en sandlåda.
Åtminstone politiskt sett.

Vi kanske rent av lever i någons ”modelljärnväg”, som styrs av någon som i sin tur lever i någon annans ”modelljärnväg”, som i sin tur lever i …????????????????
Kanske Gud i själva verket är en lycklig liten pojke som leker med sitt modelljärnvägs-landskap?

Att Gud är en han är jag säker på för vore det en kvinna så skulle hon heta Gudrun, dessutom är jag ganska säker på att kvinnor inte leker med tågbanor.

Till sist vill jag bara säja till alla kvinnor:
TA EN BANAN ISTÄLLET.
MOJJE.