SYND OCH SKAM

Hej på er, det är jag, Ruff. Jag passar på att ockupera datorn en stund. Husse är ute och städar bilen. Det sker inte så ofta. Den är ganska igengrodd så jag har gott om tid.

Tiderna förändras och vi med den. Jag har haft och har fortfarande ett gott liv med undantag för en sak. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Jag säjer som Martin Ljung en gång sa i ”Guben i låddan”: ”Vi tar det från början”.
Det där har jag hört av Husse som brukar citera gamla talskivor. Visst är han gammal, gaggig och mossig. Men han har ändå ett gott hjärta.
Hmmm - hjärta har jag aldrig ätit.
Apropå mat… här kommer ett par små storysar, ur mina memoarer, på ämnet.

LARMET GÅR

Jag vill inte bli lämnad ensam i bilen, jag vill följa med och upptäcka världen utanför. Jag gör allt för att Husse ska förstå att jag vill följa med. Men han fattar ingenting.
— Sitt kvar å vänta, jag är snart tillbaka, är ett standarduppmaning, sen ser jag bara ryggtavlan på honom innan han försvinner i fjärran.
Ni ska inte tro att jag är född i farstun. Nä’rå, jag har nämligen kommit på en genial grej, jag tar till dom tekniska hjälpmedlen.
Husses bil är ganska modern. Den är utrustat med en mikrofon, dessutom sitter det en högtalare under motorhuven.
Det är så här att Husse är en sån som sjunger i tid och otid även om det inte låter så bra. Nu tror ni säkert att han åker omkring och skrämmer slag på folk genom att sjunga för dom. Nejdå, inte för att han inte skulle görat. Den karln vet man aldrig vad han kan ta sej till med, han skäms inte för nånting.
Mikrofonen är kopplat till billarmet. Om nån skulle krossa ett fönster så hör larmet det och börjar tjuta och då menar jag verkligen TJUTA.
Nu kommer finessen. När jag sätter igång och ylar med den högsta tonen jag kan, så ska ni få C på fanken att det händer saker. Jag kan inte spräcka rutorna med rösten men väl yla så att larmet hoppar igång.
Första gången det hände var när Husse var inne på macken och skulle köpa en rulle isoleringsband. Jag tyckte att han dröjde lite väl länge så jag satte igång att yla:
— AOOOOOOOOOOOOOO!
Larmet svarade:
AAAAAOOOOO!
AAAAAOOOOO!
AAAAAOOOOO!
Jädrar va snopen jag blev, jag säjer som tjejen i baksätet sa, när Steeve med Looyden frågade:
— Vad gör du? spyr du???
— Ja-a, ja blev förvåned själv, ja skulle bare rape!

När den första förvåningen lagt sej tyckte jag att det lät rätt så häftigt.
Jag stämde in i låten och klämde i:

Vi ska OOOA här på macken, OOOA hela dan
OOOA här på macken tills vi väcker hela stan.
OOOA hela natten lång tills du upptäcker mej.
AOOO AOOO, AO AO AO!!!

Husse reagera inte alls, men det gjorde alla andra runtomkring. Han hör nog lite dåligt min Husse.
En som inte stog ut med tjutet rusade in på macken och frågade vem som ägde minibussen som larmar.
Då först reagerade Husse och rusade ut från macken. Han kom springande med en korv i varje hand och senap i mustaschen.
Vad snäll han är min Husse. Han tänkte bjuda mej på korv och så skrämmer jag opp honom så där.
För du Husse, den ena korven var väl tänkt åt mej från början, eller…
Numera får jag för det mesta följa med dit det går. Men det är ju inte alla ställen som tillåter hundar.
Efter den minnesbetan törs han inte sätta på larmet när jag är kvar i bilen.
Det är varken nån Karlsson eller fara på taket, å inte nån ko på isen heller! Här vaktar jag, jag är ju en vakthund. Har du glömt det Husse.



ÄTA UTE

Som sagt, det är inte alla ställen som tillåter att man har hundar med sej, även om man är så allergisnäll som jag är. Men till uteserveringar går det bra att få följa med, bara man inte passerar genom restaurangen.
Denna varma afton kände vi att ingen ville stå i värmen vid spisen. Så målet för målet blev en pizzeria med uteservering på en ”balkong”.
Utanför ”restaurangen” stog det en skylt med texten:
”PIZZA, 50:-”.
Jag grunnade länge och väl och tänkte i mitt stilla sinne. Betalt ska dom ha, men stava, det kan dom inte!
Eftersom balkongen bara var tillgänglig genom serveringen fick jag en flygtur över räcket. Vi slog oss ner i skuggan under ett parasoll och det fläktade skönt från kvällsbrisen.
Storfötterna läste noga igenom menyn. Jag litade jag på att dom skulle beställa det allra bästa åt mej.
Kvällen var som sagt varm och det var mycket folk i farten och vi var jättehungriga. Husse undrade om det skulle dröja länge innan vi fick vår mat.
— Nejnej, bara femton minuter — en kvart! sa pizzabagarn.
Och med det lät vi oss nöja. Vi satt och lyssnade på sorlet och tittade på trafiken.
Det var tydligen väldigt varmt i köket för personalen hade ställt korsdrag för att få lite svalka. Oset från köket fördes fram med vinden och smekte min nos. Det luktade väldigt gott, ja nästan lika gott som alla dessa gula fläckar som finns överallt i naturen.
Det var full fart i köket med många beställningar så det tog ändå en hel evighet innan vi blev serverade. Under tiden svalkade vi våra strupar med diverse kalla drycker. Storfotsvalparna drack Coca-Cola och storfötterna drack lättöl. Själv fick jag kallt klart vatten ur medhavd termos.
Måste det dröja så himla länge innan vi får nått att äta? Men det säjs att: ”Den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge.” Men nu började det bli väldigt länge.
Äntligen kom servitören med våran beställning. Storfotsvalparna fick biff med pommes frites och bearnaisesås, Matte en kebabpizza och Husse en salladstallrik med skinka, räkor, kyckling, bacon och salami. Det verkade smarrigt alltihop. Snart skulle kypar’n komma med min mat, för han sparade naturligtvis det bästa till sist.
Jag var så nyfiken på vad jag skulle få. Jag var så ivrig att jag skakade så jag hoppade där jag låg under bordet.
Jag skulle absolut inte få nån salladstallrik, det var jag helt på det klara med. Jag såg fram emot en tallrik med grönsaker utan. Nej skinka, kyckling, biff, salami, bacon och korv ska det va, en och annan räka skulle kanske också kunna slinka ned, men absolut inga grönsaker.
Vad fick jag då? Jo, medhavt torrfoder. JÄMMER OCH ELÄNDE. Inte nog med att jag fick samma vatten som jag brukade få hemma, jag fick även samma eländiga torrfoder som jag blir serverad hemma. Vad är det för mening att gå på restaurang och betala dyrt och inte få nått annat än detta jädra torrfoder?
Å dom jäkla snåljåparna åt opp alltihop, och Husse slicka tillome’ tallriken, så det inte blev den minsta lilla smula kvar att ta me’ i en doggybag! Har dom inte fattat att det finns doggybags för att man ska ta me’ läckerheter hem till hunden? Det kändes som att va i öknen utan vatten.
Nån borde protestera mot denna diskriminering mot en hel ras. Nån borde ringa djurskyddsföreningen.
Jag blir så himla varg!
— AOOOOOOOOOOOOOO!
Det finns ju barnpizza, vofför finns det inte hundpizza? Får jag inte den pizza jag vill, så ska jag i alla fall pissa var jag vill! Sådäså!!! tänkte jag och lyfte på benet mot bordsbenet.
— Förresten, vet du vad det är för skillnad på honor å hanar? Om inte, så ska jag berätta det för dej. Honor kissar medans vi hanar pissar. Dä ä dä som ä skillnaden! Bara så du vet.

Jag kom att tänka på historien som jag hört av Husse, den om schimpansen som kom in på en pub och beställde en öl. Bartendern såg sin chans att tjäna en hacka och begärde en hundring för ölen. Apan betalade och smuttade på ölen.
Bartendern var lite nyfiken och ville dra igång en dialog:
— Det är inte ofta vi har besök av apor här i puben.
Tacka fasen för det med dom priser ni håller, sa apan, tömde glaset, la av en ljudlig rap och lämnade puben.

Det här hände som sagt i min ljuva ungdom. Åren har gått och numera är det annat ljud i skällan. Det är slutätet för min del. Ja inte så att jag får leva på luft och vatten. Det är nämligen vääääääldigt synd om mej, jag har blivit proteinallergiker. Det värsta som kan hända en som har sina gener från vargen. Blodtörstiga vargar har man ju hört tals om men inte fanken om nåra morotsjuicetörstande vargar.
Om jag skulle komma över den minsta lilla korvsnutt så får jag kliande sår över hela kroppen. Så i fortsättningen får jag leva på minnet och specialanpassat torrfoder. Va säjer du om det? Grönsakspiller och vatten. FY HUNDAN!!!
Men visst… livet går vidare och har faktiskt sina ljuspunkter. Jag har ju i alla fall min boll.
Klicka på länken så ser du vad jag menar.

http://www.youtube.com/watch?v=-tJ8aanC5kY

Hej då för denna gång.
Å du... livet går inte under, det gäller bara att vara positiv och öppen för förändringar.
Ruff.