FINT OCH ANNAT FÔLK.

Jag har ju tidigare nämnt om den gubbträff jag är med i där vi ventilerar ditten och datten. Ibland halkar vi in på hur det var i våra barn och ungdomsår.

Vi gubbar har lite olika bakgrund, en del kommer från arbetarklassen och andra från tjänstemannafamiljer.

Sen har vi en riktig renlevnadsman som är raka motsatsen till sin farsa som var en riktig suput som inte tog hand om familjen.

Trots våra olika uppväxtförhållanden är ingen är förmer än nån annan.

Rune, äldsten i gänget och är en gammal byggare, har lagt märke till att när vi pratar om våra föräldrar säjer vi lite olika:

- Jag har lagt märke till att du Mojje säjer Farsan och Morsan liksom jag gör, å vi kommer båda från arbetarklassen.

Roland som är sprungen ur tjänstemannafamilj säjer:

- Jag kallar min pappa för Pappa och min mamma för Mamma.

Alla har vi nåt med oss från barndomen som hänger med genom åren, men ändå har vi alla varit små ”Emil i Lönneberga typer” och gjort våra bus.

Jag minns att i kvarteret där jag växte upp fanns en familj som ville hålla sej förmer än dom andra och rida på höga hästar, speciellt morsan i familjen. 
Den enda sonen, för övrigt en klasskamrat till mej, levde under morsans tukt och förmaning och tilltalade sin morsa och farsa med MOR och FAR.
Å om det nu skulle vara så flott undrar jag:
Varför bodde dom då i en tvåa på 54 kvadrat? I exakt en sån lägenhet som jag växte upp i tillsammans med farsan och morsan och mina två syskon.

Gossens mor var en riktig skvallerkärring. Ja hon var kvarterets Dagens Nyheter.

Senare i livet  när jag precis hade gift mej stötte jag ihop med kärringen på affär'n. Hon stirrade illmarigt på mej och sa med ett skevt leende som en antydan på att vi var "tvungna" att gifta oss:
- Jaha, å när ska flickstackarn bära åsta???

Jag stirrade tillbaka och sa:

- Sånt vet man inte innan det börjar gro!

Grejen är att vi gifte oss Pingstafton 1968 och min dotter föddes 4 Maj 1969. Så där fick kärringjäveln tji.

Fadern i familjen kunde förmodligen inte stå ut med frugans krav på ”finhet”, så han gasade ihjäl sej i den IFA, en kopia av DKW, som familjen ägde.

Vi grabbar som kunde det där med bilar skojade och sa att IFA'n hade dubbla plywooddörrar och överliggande spåntak. 
Till skillnad mot en "riktid bil" som hade dubbla förgasare och överliggande kamaxel.

Grabben ifråga, som för övrigt var min klasskamrat, försökte i dom övre tonåren hävda sej med att söka tröst i flaskan, å då menar jag inte nappflaskan.

Tragiskt!

Hur det gick för honom i livet förtäljer inte historien som mynnar ut i ett enda stort frågetecken.

Olika falla ödets lotter.

En del får WC, andra potter.

Här bjuder jag på ett par filmklipp där man verkligen får slita för brödfödan.

Mojje.