UPPLYSNINGSVIS

Häromdan satt jag i doktorns väntrum. Jag var där i god tid och slog mej ner i en av stolarna. Jag gjorde så som man förväntas göra när man sitter i ett väntrum, nämligen vänta. Det är ju bättre att jag får vänta än att läkaren behöver vänta på mej. 

Även om man har en bokad tid så kan det ju dra ut på tiden om patienten före mej har många problem som den vi vill dryfta med doktorn, och patienten före den patienten har… osv, osv…

Som en gammal stressad pensionär har jag all tid i världen. Jag bläddrade igenom högen med tidningar som alltid finns i ett väntrum hos doktorn. Många tjocka tidningar med glättiga omslag var det, men inget intressant för herrar. Inga tidningar om bilar eller andra intressanta saker för en herre, inte ens en Clas-Ohlson-katalog. Nåväl, allt nog och emedan som gamle Valfrid Lindeman brukade säja. Det är väl bara att bejaka sin kvinnlighet och angripa högen med damtidningar.

Jag tog den tjockaste tidning som fanns i högen. Här måste det väl finnas nåt intressant i alla fall?

Det första jag såg var ett ”hemma-hos-reportage” hos en galant kvinna som heter Mary.

Jag såg en gång en rolig film som heter ”Den där Mary”. Kan det vara hos henne dom har varit?

Nej det här var hos nån annan Mary. Den här Mary’n hade 212 lampor i sitt hem. Det är ju jättebra att fint folk blir upplysta om saker och ting som t.ex. nöden i världen.

Men att hon dessutom har 22 toaletter är väl till att ta i. Eller har hon konstant dålig mage så att hon måste ha ett lättilgängligt fjöl i varje hörn i varje rum???

Nej jag tror att det bara är för att skryta om sin rikedom. Två to-or anser jag vara tillräckligt i ett hem.

Å jag är säker på att hon torkar röven med guldpapper också, men det är ändå bara skit hon torkar!

Upplysningsvis så kan jag meddela damen ifråga och alla andra omåttligt rika knösar.

Om hon istället för de resterande tjugo toaletterna hade investerat dessa pengar i friskvattenkällor i en by någonstans i nåt U-land så hade hon gjort mycket gott. Istället för att förorena grundvattnet med sin skit.

Apropå dam och herrtidningar så bjussar jag på ett minne från mitten av 50-talet då jag var så där nio-tio år.

HERRTIDNINGSFÖRSÄLJARE.

   Är man en liten herre som säljer tidningar så kan man väl kalla sig herrtidningsförsäljare? Jag har alltid varit företagsam och haft gått om idéer. Om sen idéerna är så goda kan väl diskuteras.

   Jag och en kompis hade någonstans fått tag på en bunt ”herrtidningar”. Raff, Paff, Piff, och Puff, eller vad dom nu hette. Dom var fulla med tatueringar, ja nakna tanter alltså, som såg väldigt trevliga ut. Synd att tidningarna skall ligga här till

ingen nytta. tänkte vi.

Heter dom dessutom likadant som ekorrarna i Kalle Anka så kan det inte vara nån fara. tänkte vi, och började knacka dörr. Vi tog 10 öre styck och sålde slut på hela lagret.

Konstigt nog var det bara farbröder som handlade av oss. Tanterna såg bara konstiga ut och smällde igen dörren.

För förtjänsten köpte vi tomtebrus och candysocker. När vi festade som bäst blev vi hämtade av våra föräldrar. Vi fick en riktig avhyvling med orden:

– Ni borde verkligen skämmas!

Skämmas för vad då? Vi hade ju gjort många farbröder glada. Att tanterna inte ville köpa några tidningar var ju förståeligt, det fanns ju inga herrar i dom. Dessutom kunde det inte vara så farligt med nakna tanter. Morfar hade ju nakna tanter tatuerade på sina armar, och han var den snällaste morfar som fanns.  

   Dumt att kalla dom för herrtidningar! Det fanns ju bara damer i dom, alltså borde dom heta damtidningar istället.

Hade dom innehållit bilder på herrar också så är jag övertygad om att även tanterna hade handlat av oss.

MOJJE.