RYMMARE OCH FASTTAGARE.

I torsdags, den 6 mars på eftermiddagen, sprang det omkring en halvnaken man i Stråningstorps-området i Karlskoga.

Detta kunde ha varit en rubrik på Aftonbladets och/eller Expressens löpsedlar. Det har också kunnat vara inledningen på lokalradions eller lokal-TV:ns nyhetsflöde.

Men icke sa Nicke. Inte en enda kotte, inte ens Nicke Nyfiken har rapporterat in nåt, vare sej till press, radio, eller polisen.

Å hur kan då jag känna till det…

… Jamen det var ju jag ju som var på språng.

Låt mej ta det från början, så här var det…

Ruff                Theo

…Vi har två små hundar, Ruff och Theo, två små killar som är förhållandevis lätta att handskas med. Så hundvana har jag sen tidigare.

Denna dag skulle jag vara daghusse till sonens och hans sambos hund Dino. Även han är tämligen liten och lätthanterlig. Jag har haft hand om honom några gånger tidigare utan problem.

I hans ögon är jag 
”falukorvsmannen”, eftersom jag emellanåt försett honom med falukorvsskivor för att jag ska förtjäna hans förtroende.

Dino och Theo går väldigt bra ihop. Ruff vill däremot inte riktigt släppa Dino in på livet, därför får Ruff vistas bakom galler, s.k. husarrest på övervåningen, när Dino är här.

Där har du inledningen på dramat, eller ska vi säja farsen?!

Nåväl… eller:

Dino

Allt nog och emedan, som en känd filosof en gång sa.

Denna dag var jag ensam hemma med hundarna. Senare på eftermiddagen skulle jag åka till Sparbanksbörsen i Fjugesta inför genrepet av vår revy Valfångst.

För att göra en lång historia ännu längre så vill jag bara berätta om hur det hela började.

Jag hade alldeles nyssens klivit ur duschen, fått på mej kallingar och jeansen. Nu skulle jag bara få nått i lilla maggen också. Att jag inte hade tagit nån skjorta på mej var för att jag ville skydda den om jag skulle spilla.

Jag har alltid några soppburkar på lut i förrådet. Lättlagat, lättdiskat och gott. Mina favoriter är Knorrs ”Soldatens Ärtsoppa med extra mycket fläskkött” och Knorrs ”Gulaschsoppa med kött och potatis”.

Att smälla i sej ett par tallrikar ärtsoppa när man ska äntra tiljorna är kanske inte så lyckat med tanke på medspelarnas och publikens välmående.

Risken är ganska stor att man drabbas av baksmälla, om du förstår vad jag menar. Det är ju heller inte så lyckat om vi får utrymma lokalerna på grund av gaslarm. Så därför fick det bli Gulasch.

Iklädd jeans och med bar överkropp körde jag de strumplösa fötterna i dom tre nummer för stora gummitofflorna, dock ej ”Foppatofflor”. Jag klev ut på verandan, knuffade igen dörren men inte så mycket att låskolven klickade igen. Jag skulle ju bara hämta en burk soppa i förrådet som ligger två meter utanför entrén. Visserligen är det mer eller mindre kaos i förrådet, men provianten har jag koll på var den finns.

Det tog mej fem röda sekunder innan jag var på väg in igen och på den tiden hade Dino knuffat upp dörren och smitit ut på trottoaren utanför tomten. Han lyfte på benet och knallade sedan sakta ner mot postlådorna. Och jag såg hur han tänkte: LÄNGE LEVE FRIHETEN.

Om du börjar vi den blåa klicken i vänster sida på kartan så kan du följa våra strapatser runt om i omgivningarna.

Översiktsbild över jaktmarkerna.

Här gäller det att handla snabbt innan grabben går helt vilse i pannkakan. Han är ju inte alls bekant med omgivningarna, han har ju bara bott i Karlskoga i ett par månader.

Jag ställde ifrån mej soppburken på verandaräcket, jag brydde mej inte om att skjuta igen dörren. Inte ens ta på mej nåt varmt på överkroppen eller ta med mobilen, för jag räknade med att jag, ”falukorvsmannen”, enkelt skulle kunna locka med honom hem igen.

Men tji vad jag bedrog mej, han låg hela tiden fem meter före mej och slängde då och då en förströdd blick bakåt för att kolla att jag inte kom för nära.

Bara en gång var jag så nära att det fattades en halv decimeter innan jag hade kunnat lägga rabarber på hans rygg, å det var när han krummade och sket. Visserligen fanns det inga rabarber vid denna tid på året. I hastigheten hade jag inte ens fått med mej några ”skitpåsar” eftersom jag räknade med ett snabbt avslut på jakten. Så därför blev skithögen lämnad åt sitt öde. Om det är nån som såg detta så ber jag om ursäkt, det var liksom inte planerat.

Att nån ändå såg mej och min ofrivilliga promenad blev jag varse när jag hörde ett rejält gapflabb från en mansperson som befann sej på en villatomt som jag passerade.

Ja-ja, alltid roar det nån, sa han som fick en fågelskit på hatten.

Jag var däremot inte alls road. Att knata omkring med bar överkropp i bara tre plusgrader medan duggregnet la sej som en blöt filt på kroppen är ingen höjdare. Men va fanken hade jag att välja på, jag kunde ju inte bara lämna grabben åt sitt öde. Dessutom har jag ju en liten skvätt vikingablod i ådrorna, så lite får man tåla.

Helt själv var varken Dino eller jag eftersom ”Lillfjanten” Theo passade på att smita ut och glad i hågen hänga med på en extrarunda. Ruff var ju däremot kvar bakom galler på övervåningen.

Konstigt nog mötte jag ingen människa på min jakt. I vanliga fall brukar det drälla av mattar och hussar, stavgångare och motionärer, skolbarn och pensionärer i omgivningen. Men de kanske var så att när dom hörde mitt flåsande och rop:  DINO…DINO…DINO!!! Och när dom såg min halvnakna kropp trodde dom kanske att jag var nåt urtidsdjur, en dinosaurie, som nån varnade för. 

Turligt nog så pågick det lektioner när jag passerade skolan. Hade det varit rast och fullt med ungar på skolgården hade säkerligen rastvakterna motat in ungarna i skolan och ringt polisen om att det irrade omkring en halvnaken ful gubbe vid skolan.

Men skam den som ger sej. Jag fortsatte oförtrutet vidare och gjorde allt för att få Dino att komma till mej, men inte fanken lyssnade han på mej inte.

Jag förstår honom fullt och fast, jag skulle också göra allt för att hålla mej ifrån nån som jagat mej vart jag än gått.

Nu började Dino irra lite mer fram och tillbaka, nästan lite sökande. Han hade tidigare varit lite mer målinriktad.

Turligt nog gick han in mellan husen i ett villaområde och nästan fram till det hus där min kompis Ulf bor med sin fruga.

Jag ringde på dörrklockan samtidigt som jag knackade. Frugan öppnade skärrad och undrade vad som stod på. Jag förklarade snabbt situationen. Ulf som hade fixat i köket avbröt och slängde till mej en tröja när han såg min nakenhet, så att jag kunde få lite värme, för nu var jag lika blå i skinnet som det blåa kryss jag markerat Ulfs hus med. Jag fick tillochmed en korvsnutt att locka honom med.

När Dino kände doften av korven och såg att jag höll fram den mot honom kom han närmre men stannade på trygga två meter ifrån mej. Jag bröt av små bitar och kastade framför honom för att han skulle få smak på lockbetet. Han åt med god aptit men drog sej undan när jag med lock och pock försiktigt gick närmare. Han vände på tassen och drog till skogs.

Ulf hoppade upp på sin cykel och frugan hans tog till apostlahästarna. Dom spred ut sej och hjälpte mej med sökandet.

Från och med nu, när jag fått upp lite värme från tröjan får du följa det röda spåret på kartan.

En kort stund senare, vid det gula krysset, fick jag syn på ett par hundägare. Jag ropade och visslade för att få kontakt. Efter en stunds tvekan stannade dom upp och lyssnade på mitt dilemma. Som hundägare förstod dom precis hur jag kände och hjälpte till i sökandet.

Nu knatade Dino vidare upp i skogen och över berget och försvann ur sikte. Det var ganska snårigt så Theo hade svårt att hänga med i min takt, så jag lyfte upp honom på armen. Å det var allt en jäkla tur, för när vi kommit upp på krönet av berget skrämde vi upp tre rådjur som satte av i sken.

Visserligen kallar jag Theo för ”Lillfjanten” men han är för den sakens skull inte bangen när det gäller. Han tror att han är störst i världen och väldigt kaxig, så egentligen borde jag kanske kalla honom för ”Kaxen”. Eftersom han hade smitit med ut av bara farten, och inte hade åt koppel, så hade säkert ulven i honom vaknat och försvunnit, snabbare än en veckopeng, i sin jakt på rådjuren. Då hade jag haft två försvunna hundar och dubbelt så mycket problem på mitt samvete.

Vart Dino hade tagit vägen vete gudarna (Grått frågetecken).

Eftersom jag tappat kontakten med Dino gav jag upp mitt sökande vid röda krysset och gick hemåt med tungt sinne (Svart spår) för att larma släkt, vänner, polis, Efterlyst och Missing Doggys.

Min hustru hade varit och shoppat tillsammans med sin mor inför en stundande begravning.

Död och pina. Man kan ju tro att det skulle vara min begravning om jag inte hittade Dino. (Hustruns sjätte sinne.)

Men nej… det var en av svärmors nära bekantingar som skulle begravas.

När frugan hade kommit hem och funnit ytterdörren ståanes på vid gavel och att hundarna och jag var borta förstod hon att någon av hundarna var på rymmen och anade att det var Dino. Hon hoppade in i bilen och körde på måfå upp mot Stråningstorps centrum för att höra om någon hade sett oss. Då får hon se mej komma linkande med Theo på armen.

Hon måste vara utrustad med ett sjätte sinne eftersom hon prickat så rätt (Svarta krysset).

Inga bra löparskor!

Att jag linkade berodde på att jag hade fått blåsor under fötterna av att ha hade skenat runt chippskodd i ett par alltför stora gummitofflor.

Eftersom jag skulle till revyrepet och var lite sen hoppade jag in bakom ratten.

-Kör till Geologen, sa hon bestämt.

Så jag gjorde som hustrun sa och släppte av henne på sagda plats (Lila krysset). Sen åkte jag hem och klädde snabbt om, tog mobilen och styrde kosan mot Fjugesta samtidigt som jag ringde 11414 eftersom man bara ska ringa 112 i verkligt allvarliga situationer. Visserligen tyckte jag att det var en allvarlig situation om nån frågar mej. Men ändå, det fick bli 11414.

Ja, jag har handsfree, bara så du vet. Båda händerna på ratten, det är ungefär som båda händerna på täcket, bara så du vet.

Efter en kort stund fick jag svar å så här lät det ganska exakt på ett ungefär:

Detta är vägförvaltninga i Skultôrp…

Nej jag skôja bara, så här lät det:

Välkommen till polisen.

Vid nödsituation eller vid pågående brott ring istället larmnumret 112.

Du kan enkelt anmäla stöld, förlust, kontokortsbedrägeri, samt komplettera en tidigare gjord anmälan på vår webbplats www.polisen.se

For help in english plese hold.

Vill du göra en polisanmälan eller tilläggsanmälan om brott eller förlust? tryck 1.

Vill du lämna ett tips? tryck 2.

Vill du ha svar på en allmän fråga om till exempel pass eller öppettider? Tryck 3.

För att tala med telefonist, tryck noll eller dröj kvar.

Polisens representant.

Borttappad hund räknar jag som förlust, därför tryckte jag 1.

PIIIP ----- PIIIP ----- PIIIP… tre ringsignaler gick fram innan det klickade till, (ganska snabbt på min ära, tänkte jag) innan en inspelad röst svarade:

Du är nu placerad i kö, du har plats nummer tjugoåtta, din förväntade kötid är nu nitton minuter.

Tjosan… jahaja… Båda händerna på ratten var det…

Med jämna mellanrum återkom rösten och meddelade min köplats och väntetid.

Tillslut sa den monotona rösten att jag hade köplats ett.

Gôtt mos, äntligen, tänkte jag.

Så knäppte det till i luren innan tre signaler gick fram:

PIIIP ----- PIIIP ----- PIIIP… (ganska snabbt även denna gång, tänkte jag) innan en inspelad röst svarade:

Den du söker svarar inte, du blir nu kopplad till telefonist:

PIIIP ----- PIIIP ----- PIIIP… (tredje gången gillt, direktkontakt, tänkte jag) innan en inspelad röst svarade:

Du är nu placerad i kö, du har plats nummer trettiosju, din förväntade kötid är nu trettioen minuter.

Fan anamma, hade jag hamnat hos vägförvaltninga i Skultôrp i alla fall???

Va gör man i ett sånt läge? Jag tänkte som så att innan jag får svar så står jag på scenen i Fjugesta, så jag la i på luren och tänkte ringa frugan så hon fick ta över telefonerandet.

I samma veva ringde min kära hustru och berättade att Dino var tillrätta.

Hon hade ringt vår son Johan som jobbar i Örebro och är nybliven husse till Dino. Hon berättade för honom att Dino var på rymmen.

Han kastade sej i bilen och drog mot Karlskoga för att delta i skallgången.

Hon hade även berättat för människor hon mötte och lämnat signalement på rymmaren.

Medan Johan var på väg västerut berättade en kvinna för hustrun att hon sett Dino vid Baggängsrondellen (Gröna krysset).

Hustrun var där på bara några sekunder. Hon såg Dino och lockade på honom. Men icke sa en viss känd person, han skenade runt rondellen flera varv med frugan i bakhasorna för att varna annalkande bilister.

Han var med andra ord en livs levande rondellhund, så länge ingen

bilist körde ihjäl honom.

Därefter hade dom irrat runt en stund utanför Karlskoga Energi och Miljö (man kan ju alltid hoppas på sponsorpengar för reklamen) innan hustrun kom på en smart idé. När dom var i närheten av entrén till ett hyreshus lockade hon:
Ska vi gå in här och hälsa på matte, sa hon samtidigt som hon öppnade dörren.

Dino nappade genast på förslaget och knallade in i trapphuset. Hustrun pustade ut och drog kvickt igen dörren. (Röda klicken.)

Kvinnor är smarta och hundar är lättlurade.

Avslutningsvis:

Kan det vara så att Dino i själva verket hela tiden hade velat söka upp sin matte?! Hon arbetar nämligen vid det vita krysset och var på plats på jobbet vid tiden för jakten.

 Eftersom jag inte hade mobilen med mej kunde jag inte ta nån selfie-bild som är så populärt så är ni förskonade från detta.

Jag gjorde ju i alla fall inget som kunde göra att jag skulle bli haffad för förarglighetsväckande beteende som skenat runt halvnaken i sydvästra Karlskoga, möjligtvis förarglighetsväckande utseende, men det är ju en helt annan femma.

Jag ville ju bara rädda en yngling från att hamna i fördärvet.

Det finns ju många lockelser där ute, kvinnor t.ex. å då i hans fall tikar.

Om han varit i min ålder så skulle han möjligtvis bara ha kunnat attrahera antikar. Man får rätta mun efter matsäcken.

Förresten… an-tikar… är det tikar med s.k. fin stamtavla?!

Hmmm… Jag skulle kanske sätta upp en fars som heter: HUNDFÅNGST.

Genrepet gick som på räls och publik och regissören var jättenöjda.
Å du... jag har fått förnyat förtroende, både som hundvakt och scengångare i Lekebergsrevyn. 

SLUTET GOTT, ALLTING GOTT!

MOJJE.

Sorry gott folk och kära församling,
alla föreställningar plus en extraföreställning
var slutsålda innan premiären. Med andra ord:
Röd lykta och lapp på luckan.