Det som
jag nu ska berätta om hände år 1979, alltså nästan på medeltiden. Vi hade ett
fritidshus i Klockhammar som ligger strax nedanför Närkes Rocky Mountains, (Skrynkliga
Bergen på ren svenska.) Kilsbergen. Ett eldorado, sommar som vinter, för kropp och själ och ungarna, och så dom som aldrig blir vuxna.
![]() |
Bli gärna gammal, men aldrig vuxen. |
PROBLEMET MED SOLURET.
Hartwig, våran närmaste granne på andra sidan vägen hade en
jättestor sten mitt på tomten. Vad gör man med en jättestor sten mitt på
tomten? Naturligtvis sätter man ett solur på den! Sagt och gjort.

Hartwig var mäkta stolt
över sitt solur som han putsade och höll blankt. Han kollade flera gånger om
dagen att inte jorden drog sig, varken före eller efter. Inga problem där inte.
Inte förrän året efter, 1980. Då infördes nämligen sommartiden. Som sagt,
ingenting kunde rubba Hartwigs solur.
![]() |
Hartwig, en sann optimist. |
Nu skall ingen tro att han
deppade ihop för det. Han tyckte mest att det var lite förargligt att det hade
blivit så fel. Han var i själva verket en optimistisk figur. Trots att han
sedan länge var pensionär planterade han unga fruktträd. Han gick omkring på
tomten, rökandes på sin pipa och väntade på att träden skull bli stora och bära
frukt. Det han man verkligen kalla optimism.
Tyvärr så levde han inte
så länge att han fick smaka frukten. Han dog ett par år senare.
Optimisten: – Det är verkligt vackert väder i dag.
Pessimisten: – Ja… I dag ja!
Här kan du se och lyssna till:
Bengt Sändh - Vals om sommaren
så du vet
vad som väntar.
Trots
allt:
Ha det
skönt i sommar
Mojje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar