torsdag 17 april 2014

PÅSKAKÄRRINGAR och PÅSKAGUBBAR.

           Ja nu är det påsk igen. Och vi får hoppas att påsken blir som man säjer, nämligen GLAD.

Nu ska jag berätta om hur jag upplevde påsken i början av 50-talet.

Håll tillgodo.

 

PÅSKGUBBEN.


    Jag var som alla barn, väldigt förtjust i godis. På den tiden fick man inte godis så ofta. Jag hade hört att om man ritade påskabrev och klädde ut sig till påskagubbe kunde man få godis. Jag ritade och stod i, till sist hade jag en stor hög med påskabrev.
Mamma letade fram en gammal rock och en hatt, hon eldade på en kork och ritade skägg och mustasch med sotet. Jag gick till grannhuset för att påska. Kompisar som var för fega för att klä ut sig stod utanför vid trappuppgången, i spänd förväntan på att få se vad jag skulle få.
Jag gick nervöst uppför trappan, var beredd med brevet i handen och ringde på. Hjärtat bultade av spänning i mitt bröst. Jag hörde steg på andra sidan dörren. Jag fuktade läpparna och svalde. Dörren öppnades, jag ropade:
– GLAD PÅSK!
Jag kastade in brevet i hallen och rusade ner för trappan. När jag flåsande kom ut frågade kompisarna nyfiket:
– Vad fick du, vad fick du, få se, vad fick du?
– Jag fick inget svarade jag.
När jag talade om hur jag hade gjort, tyckte dom att jag var bra knasig.
Å den knasigheten har suttit igenom åren.

Å här är mitt senaste påskaminne.
Så håll tillgodo en gång till.



NÄR MAN FÅR OVÄNTAT BESÖK
En liten påskbetraktelse.

Bert                           
En liten kärring så go' och gla’,
kom som ett yrväder en solig da’.
Hon var inte liten och smärt,
men hon var däremot söt som dessert.
Hennes mun var smultronröd och kinden likaså.
Hon ville hos mej stanna upp och hälsa på.

Hon ville nog gärna ha en kaffekopp,

kaffe ger värme och energi till en sliten kropp. 

Men allt ändrades i en hast.
För när hon bromsat in sin kvast,
fick hon i ögonvrån syn på Bert.
Då blev hon så himla förskräckt
och hon vände så tvärt
att hon blottade sin stjärt
och försvann i fjärran som en fjärt
som lät mer som ett brak.
Ja man kan tro hon hade eld i sin bak.
Att allt inte var en dröm finns bevis,
för kvar är doften av bränt ris.



GLAD PÅSK!
Mojje.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar