STJÄRNORNA OCH JAG.

Jagaren Gästrikland. 

Originalet

   Jag gjorde lumpen i Flottan 1965-66 ombord på Jagaren Gästrikland. När vi då och då låg vid kaj på Djurgården låg det nära till hands att slinka in på Gröna Lund. En fattig flottist hade inte alltid råd att förlusta sig bland allehanda åkattraktioner. Hade man bara pengar till entré, militärer i uniform betalade bara halv biljett, så kunde man förlusta sig alldeles gratis. Dels var artistuppträdandena gratis och så fanns det många andra attraktioner, nämligen flickor att slå sig i slang med. Och det nöjet kostade helt gratis. Men var man någorlunda stadd vid kassa så bjöd man gärna nån söt flicka på en åktur i spöktåget, bergochdalbanan eller kärlekstunneln. Det var värt några spänn att få sitta tätt intill en vacker tjej.

En regnig kväll var det ganska glest på Grönan. Jag strosade mest runt och tittat på folk, ja tjejer alltså. Det var ingen höjdare att blöta ner sig på några åkturer, därför hade jag extra mycket pluring kvar mot slutet av kvällen.

Jag hade ett flertal gånger tittat på när Al Bergström gjorde karikatyrteckningar av folk. Han överdrev folks speciella utseende på ett kul sätt. Teckningarna blev trots detta väldigt porträttlika. Jag hade ett flertal gånger tänkt att jag skulle låta honom rita av mig.

Karikatyren

I hans bås satt det fullt med teckningar av all världens, svenska och utländska, filmstjärnor och artister. Jag tror inte att någon då levande kändis skulle komma på tanken att avböja att få hamna under Al’s penna.

Jag minns hans teckningar, när jag var barn, på den tidens idrottshjältar i Allers samlarserie. Alla ungar klippte ut bilderna och samlade i pärmar. Det var ett krav från oss grabbar att morsorna skulle köpa Allers.

Som sagt. Jag hade en del pengar kvar. Nu var stunden inne att låta stjärnornas egen konstnär få avporträttera mig.

På fem röda minuter var jag för evigt förevigad bland stjärnorna.