SYTTENDE MAI.

    Det jag nu ska berätta om hände för 50 år sedan.

Snygg brud, snygg pump,
men framförallt snygg bil.

Tack vare, eller på grund av, jobbet i korvmojjen med sena nätter hade jag vänt på dygnet och gjort natt till dag och tvärs om. Efter att ha jobbat på högvarv var det inte lätt att åka hem och sova. Jag brukade åka till BP-macken på söder, stans enda nattöppna bensinstation, för att tvätta och vaxa bilen.

Med tiden blev jag kompis med killarna som jobbade nattskift. Det var perfekt att sitta där och varva ner, samtidigt som mackkillarna hade sällskap. Jag kunde sitta och snacka ända till soluppgången och det var dags att krypa ner i kojen.

En natt när vaxade bilen och var precis färdig när solen började gå upp i väster och fåglarna kvittrade sin morgonkonsert. Livet var härligt och jag var inte det minsta trött.

Nu tror du att jag var dödstrött i alla fall, men jag ville bara kolla om det är du som är trött. Märkte du att jag skrev att solen gick upp i väster istället för öster.

Jag kände att jag ville ta en liten tur i morgonsolens glans. Ja, liten och liten, jag hamnade tillslut i Oslo. Det började med att jag åkte söderut men svängde in på Karlskogavägen. Jag tänkte inte alls åka nån längre sträcka, men med Radio Luxemburg i bilradion och ett glatt humör i sinnet, plockade milen på av bara farten.

I Karlstad tänkte jag tanka och vända hemåt. När jag tankat och skulle betala, såg mackkillen på nummerplåten att jag kom från Örebro.

– Jaså, du är på väg till Oslo, sa han.

– Nää, vad är det där då?

– Vet du inte att det är Syttende Maj?

– Vad är det?

– Det är ju Norges nationaldag, med fest i varenda liten by i hela Norge. Det kan du bara inte missa!

Eftersom jag fortfarande var pigg tyckte jag att det var lika bra att köra vidare, för festligheter har jag alltid gillat. Dessutom skulle det bli kul att få köra på fel sida.

Mackkillen hade fel, det var inte fest i alla byar. Det var värre än så. Det var karnevalsyra. Minsta lilla by hade sin egen paradorkester som spelade för full hals.

Folk hade gått man och kvinns ur huse. Barnen viftade med små flaggor och alla sjöng och var glada.

Sverige! Var har du gjort av din stolthet???

    I Oslo var det sju resor värre. Det var ett folkmyller utan like. Flaggorna vajade och orkestrar spelade i varje gathörn. Nu kom jag också på att Karl-Johan var en gata och ingen gubbe.

I övre änden på Karl-Johan låg kungliga slottet där kungafamiljen stod på en stor balkong och vinkade glatt åt den jublande folkmassan nedanför. Efter att ha strövat runt i Oslo och ryckts med av den härliga stämningen, kände jag hur tröttheten började ta överhand.

Det var ju inte bara att lägga sig att sova på nån parkbänk, jag skulle inte få en blund i ögonen för allt ståhej. Dessutom skulle jag nog bli tagen för en full svensk som inte var van vid festligheter, även om jag inte druckit en droppe starkt.

Att bli satt i arrest för att sova ruset av mig skulle inte hjälpa. Jag skulle förmodligen få sitta där på livstid eftersom jag inte skulle bli ett dugg nyktrare än när jag arresterades.

Så var det han som hade druckit så mycket julmust, att han fick sova bruset av sig.

 

Hålligång i Oslo.

Jag beslutade mig därför att det var bäst att ta bilen en bit utanför stan och stanna på en rastplats för att få några timmars sömn, och sedan åka tillbaka till festligheterna. Jag körde och körde men hittade ingen rastplats.

Var det så att norskarna var födda till slavar och inte fick ta nån rast eftersom det inte fanns några rastplatser?

Jag kom så långt att jag åkte över gränsen och var i Sverige igen. Jag hade bara åkt nån kilometer på rätt sida, innan jag hittade en rastplats på höger sida som låg lite vid sidan av vägen inne mellan träden.

LÄNGE LEVE FRIHETEN!

    Jag svängde in på rastplatsen och ställde bilen så att jag fick skugga från trädkronorna. Jag vevade ner fönstren en aning för att få luft, men bara lite för att skydda mig från eventuella stråtrövare.

Framstolarna hade varken nackskydd eller var justerbara i ryggstödet. För att kunna sova någorlunda bekvämt lade jag mig tillrätta i baksätet. Jag somnade nog innan jag hann blunda. Det var första och enda gången i mitt liv som jag sov med öppna ögon.

Hur länge jag sov har jag ingen aaaaaning om, men jag vaknade av att jag mådde jättedåligt och visste inte var jag var. Bilen var het som en bakugn. Jag tumlade ut i den friska luften och återhämtade mig så småningom. Jag skulle tro att jag fått solsting.

Bilen var en s.k. coupémodell med stor, väldigt sluttande bakruta. När jag somnade var det skuggigt och skönt, men medan jag sov kom solen fram bakom träden och sken med full kraft mitt i ansiktet på mig där jag låg. Så nu vet jag precis hur djur och även barn lider när dom blir instängda i heta bilar. Jag hade i alla fall den förmånen att jag kunde ta mig ut för egen maskin.

När jag återhämtat mig beslöt jag mig för att avbryta festligheterna och åka hemåt. Jag satte mig bakom ratten och körde ut på vägen. Jag hade en lång raksträcka framför mig.

Långt bort i fjärran kom en bil emot mig. Vilken galning! Han kör ju på fel sida. Han kom närmre och närmre. Han började blinka med helljuset. Blinka du, men mig skrämmer du inte, tänkte jag och blinkade tillbaka. Han vaknar nog snart upp ur sin slummer och styr över på rätt sida. Han fortsatte att blinka, intensivare och intensivare. Tillslut var det nån som vaknade upp till verkligheten. Inte han men jag.

Det var jag som körde på fel sida. Jag var tydligen fortfarande väldigt omtöcknad och kom inte ihåg att jag åkt över gränsen och skulle köra på vänster sida. Tur att vi fick högertrafik så småningom så att det inte behöver uppstå sådana situationer.

Norrmannen var på bilresa i Sverige. Han satt och lyssnade på radion när musiken plötsligt avbröts av ett trafikmeddelande:

Trafikanter på E18 mellan Karlskoga och Örebro varnas för en bil som framförs på fel sida av vägen!!!

– Een? De er ju flere tusen!!!!