Morgan Deile: SOM ETT LITET APROPÅ TILL VALBORG, 1:STA MAJ OCH VÅREN.

Hejsan, det är jag, Ruff, som har lyckats ockupera datorstolen en stund medan Husse lyfte på röven en kort stund.

Som ett litet apropå till 1:sta Maj och våren.

SVARTBYGGEN

När det våras brister knoppar både här och där. När Tussilagon slår ut står redan svartbyggena i full blomning. Hammarslag ekar ikapp med rostiga tolvtumspikars gnäll när dom dras ur plankor och cirkelsågars skriiii när dom kapar plank.

Husse bygger ingenting utan bygglov. Han frågar alltid Matte om han får bygga det och det. ”Det får du väl”, svarar hon. Alltså har Husse bygglov.

I vår omedelbara närhet har vi skogar, sjö och flera berg. Både Husse och jag är barnsligt förtjusta i att klättra på bergen. Ett av bergen kallas allmänt för ”Björnberget”.

När vi tagit oss nästan opp till toppen hördes hammarslag och förhoppningsfulla röster från två småkillar som var i fullt sysselsatta med att bygga en koja mellan träden.

Som vanligt var jag en bra bit före Husse, så jag gick fram till bygget och inspekterade.

— Bra gjort, snyggt byggt! sa jag uppmuntrande. Ett riktigt praktbygge, fortsätt så!

Killarna sken i kapp med dom tunna solstrålarna som letade sig in mellan grenverket.

Strax därpå hördes ett brak och jag såg ett ånglok komma frustande mellan träden. Det var Husse som hade kommit ikapp. Här gäller det att se till att han inte stannar opp, då kan han rosta ihop, tänkte jag och drog iväg.

På vår fortsatta vandring träffade vi på en gubbe som kom dragandes med ris, bräder och kartonger som han la i skogen bakom en stor sten.

Han skulle tydligen bygga en koja han me’. Det är festligt att folk kan ha barnasinnet i behåll även om dom börjar bli till åren.

När vi kom närmare hörde jag hur han muttrade och svor:

— Jädra ungar som bara drar hit en massa skräp!!!

Det var inte barnasinnet han hade plockat fram, det var ursinnet över att barn var barn och att han förmodligen var avundsjuk på att han själv var en gammal gaggig stofil.

— Dom behöver väl för sjutton inte dra hit en massa bråte och förstöra utsikten för mej! fortsatte han muttrande.

— Du jag ska säja dig att den utsikt som dom förstörde för dej hade du genom ett litet hallfönster. Kojan låg dessutom mellan träden minst femti meter från ditt hus. Och det du kallar skräp och som du raserar, är byggstenar i nåra grabbars dröm att vara byggnadsingenjörer. Att du sitter hemma i din byggnad o inget gör, och bara ojar dig över din egen brist på förståelse, ska väl inte dom behöva lida för. Har du glömt bort att du själv har varit grabb? Eller är det så att du snott ihop till en egen maj-brasa?

FY FANKEN FÖR GNÄLLSPIKAR!!!

Att han inte reagerade på vad jag sa var nog för att han skämdes, eller annars hade han hörapparaten avstängd.

Sena kvällar brukar jag släpa dit pinnar, ris och annat bråte och lägga på hans gräsmatta. Det ska han ha för att han är så gnällig!

BERLINMURENS FALL

Frihetslängtan och upptäckarglädjen på livets väsentligheter är så stor att jag då och då riskerar att övervakningen övergår i fängsligt förvar. Jag tar helt enkelt bonnpermis. Men jag gör det bara korta stunder så att inte Husse ska märka nått.

En dag var jag borta lite för länge. Husse såg när jag smög tillbaka genom hålet. I och för sej hade jag blitt avslöjad i alla fall för pälsen var full av löv och kvistar.

Han hade förmodligen trots allt varit ung en gång, för han log och sa:

— Du var mej då en smart rackare, här har jag gått å trott att jag visste var jag hade dej.

— Vi får se till att hålla honom inne över 1 maj, för han ser ju ut som en vandrande maj-brasa, sa Matte.

Men jag är i alla fall den enda maj-brasan med inbyggd brandsläckare.

— Måste du rulla dig i löven, sa Husse lite smått irriterat, men bara lite, för det är oftast Matte som får sköta min päls. ”Det var ju du som ville att vi skulle skaffa hund, eller hur?” brukar han säja och titta menande på henne, fast ändå anser han att jag är hans hund.

— Var glad du att jag inte en är igelkott, då skulle du verkligen få se på en stor maj-brasa.

Husse täppte till hålet för att stoppa mej, men jag hittade hela tiden fler och fler.

— Nej, det här funkar inte, vi får göra nått drastiskt.

Han tog helt sonika och hyrde en röjsåg och jämnade Berlinmuren med marken.

HURRA!!! Järnridån har fallit. Friheten och envisheten har segrat.

ETT SKEPP KOMMER LASTAT

Jag hjälpte gladeligen till med att samla ihop riset. Jag har alltid gillat att släpa på pinnar.

Att häcken var både stor och lång visste jag redan men både Husse och jag rev oss i pälsen när vi hade samlat alltihop i en stor hög.

Visserligen var det snart 1:a Maj, men vi kunde inte tända en så stor brasa så nära huset, då kunde det bli en verkligt stor brasa.

Husse kliade sej i huvet en stund, sen dök det tydligen opp en av hans vilda idéer i huvet:

— Man tager vad man haver. Än har vi inte satt båten i sjön, vi lastar helt enkelt riset i den och kör bort det.

Sagt och lastat!

Medan vi lastade kom en granne förbi. Han hade ett fånigt flin i ansiktet och trodde förmodligen att vi inte var riktigt navlade:

— Vad fanken håller ni på med egentligen? Lastar ni riset i båten?

— Javisst! sa Husse glatt. Har du aldrig hört tals om en lastbåt?

Joo-o, men — sa grannen med ett skevt leende. Sen hade han inget mer att säja. Min Husse är inte dum på dä viset, och det tyckte säkert inte grannen heller.