JAG… EN ULV I FÅRAKLÄDER.
EN FLOCKLEDARES ÖDEN & ÄVENTYR.
förmedlade till och nedtecknade
av min husse Morgan Deile
INLEDNING
Hejsan!
Jag heter Ruff och är en liten hund av släktet Bichon Bolognese.
Jag är Husseägare till Morgan Deile.
Jag har upplevt mycket stolligt tillsammans
med honom. Vi har en lättsam dialog och vi vet precis hur vi reagerar på olika
saker. Man kan nästan säja att vi är tvillingsjälar. Ja, egentligen är vi
snarare trillingsjälar, för mitt emellan oss har vi en figur som är en
blandning av oss båda.
Ruff
+ Husse = Ruffse.
Jag överförde mina tankar och funderingar i
bilder till honom. Han antecknade och sammanställde alltihop som nu har blivit
en bok.
Om du tycker att jag berättar som jag talar
så är det just det jag gör, jag har aldrig gått i nån skola, inte i arméns
hundskola heller, så jag har inte ens gjort lumpen.
Förresten så fanns det talböcker långt
innan jag gjorde min.
Jag är en liten positiv kille som ser
humorn i det mesta och som jag nu vill dela med mej av.
Här följer nåra av mina högst personliga
intryck av omvärlden.
Håll tillgodo.
Ett gott skratt förlänger käften!!!
MITT
URSPRUNG
— AOOOOOOOOOOOOOO!
Hejsan! Jag heter Ruff och ska nu berätta om mej och min flock. In the very very beginning var det på så
vis förstår ni…
… jag är en varghund av släktet Bichon
Bolognese.
Nu är det säkert nån som opponerar sej för
mitt påstående om att jag är en varghund och säjer:
Bolognese är ju ingen varghund, inte ens en
hund, Bolognese är en italiensk köttfärssås.
Kanhända, men nu är det faktiskt så att
vårt släkte har sina rötter så långt tillbaka i tiden att ingen hade nån tanke
på köttfärssås. Visserligen har jag mina rötter i Italien, närmare bestämt i
staden Bologna, men ingen ska kunna påstå att jag går omkring och såsar. Nä’rå
det är full rulle från morron till kväll.
Och faktum är att alla hundar härstammar
från vargen, hur små och gulliga vi än ser ut. Visserligen påstår dom, som tror
att dom vet, att jag inte ska bli större än 30 cm hög. Men vänta bara så
ska ni få se, för närvarande är jag är en stor hund i liten förpackning.
I själva verket är det min farsas farfar
som är Fantomens varg Devil, han som går runt på stadens gator som en vanlig
hund. Vad tror ni att Fantomen vore utan honom?
Mina släktingar omnämndes av Aristoteles
redan på 340-talet före Krister.
Och dom tjänstgjorde, tro det eller ej, som
vakthundar åt Madame de Pompadour, Katarina den stora av Ryssland, Kejsarinnan
Maria Teresia av Österrike och andra galanta damer. Vi har även beskyddat en
mängd andra kungligheter och annat så kallat ”fint folk”. Dä ni, det är inte
kattskit.
Nu vet ni lite om tjocka släkten så nu kan
vi fortsätta med mej och mitt liv.
HÄR HAR DU MITT LIV…
Ja
just så börjar mitt stolliga liv tillsammans med Husse som nästan blev tretton
år tillsammans.
Här
följer en kort resumé.
TILL RUFF.
Jag hoppas att du en dag, efter ett långt
lyckligt och innehållsrikt liv, får dina vingar och blir en riktig änglahund
som svävar omkring bland molnen, fri som fågel, långt borta från torrfoder,
koppel, och annat elände.
Din Husse.
Som har fått ett så
mycket roligare och
innehållsrikare liv
tack vare dej.
Sedan levde
dom lyckliga
tillsammans
i alla sina dar…
OM INTE…
Mycket
kan hända på den slingrande vägen genom livet. Allt är ovisst utom döden.
Husse och jag är ungefär jämngamla numera. Trots allt
är jag en hund, ja ja det har jag numera köpt, så det är bara att svälja
förtreten och gå vidare.
Att jag bränner iväg sju år för varje år som går, gör
att jag lever så mycket intensivare. Det har du säkert förstått av det jag
berättat.
Husse och jag har en gemensam minnessten. Det är den
stenen som Husse brukade kasta opp godis på när jag var liten, då han skulle
lära mej att klättra i berg.
På den stenen ska vi sitta när vi blir gamla och grå
och tänka tillbaka på fornstora dar.
Vi ska med glädje minnas alla glada stunder han och
jag har haft tillsammans, och alla bus vi har gjort.
Och vem av oss som blir kvar till sist, ja…
… den som lever då, får se!!!
Därför har Husse och jag, redan nu, tillsammans
skrivit ett alternativt slut som en hyllning till den som går först. Mycket i
texten stämmer in på oss båda.
Det är bra att vara förberedd på allt!!! För Husse
säjer att livet är en sexuellt överförd sjukdom med 100 procents dödlighet.
ADIOS AMIGO.
Adios Amigo, adios my friend,
the road we have travelled has come to the end.
When two lives together and one has to go,
and it’s you who he called for; it’s you he has chosen.
Adios compadre, what will be must be.
I hope that you some day in the clouds will fly free.
And away from my best friend my life I must spend,
and I always will remember my very best friend.
Adios Amigo, adios my pal.
Adios Amigo, adios my friend,
the time we hade together has come to the end.
When two love each other and one has to go,
and it’s you who he called for; it’s you he has chosen.
Adios compadre, let us shed no tears,
let all old good memories bring joy through the years.
I burst into tears when I read from your stone:
Here’s resting my best pal who never tasted bone.
Adios Amigo, adios my friend.
Adjö min kompis,
farväl min vän,
jag hoppas vi nån
gång får mötas igen.
När vi två ska
skiljas och en måste gå,
den dagen har kommit
då hjärtat ej mer ska slå.
Farväl min bästis,
det som sker, det sker,
man måste ta emot det
som ödet oss ger.
Du lämnar oss för
alltid och kommer aldrig igen,
men minnet ska ej
blekna av min bästa vän.
Adjö min kompis,
farväl min vän.
Adjö min kompis, du
som varit så cool
På den väg vi har
vandrat har du nu nått ditt mål
För vi två ska
skiljas och du måste gå,
du har kommit till
slutet när hjärtat ej orkar slå.
Farväl min bästis,
jag torkar bort en tår,
och glädjes åt tiden
vi haft i alla år.
Du flyger mot Solen
och kommer inte igen,
men minnet är bevarat
av min bästa vän.
Adjö min kompis,
farväl min vän
Adjö min jycke,
farväl min Ruff,
fast du var så liten
så var du så tuff.
När du kom in i mitt
liv blev inget sej likt,
allting fick en ny
mening och livet blev rikt.
När du nu är borta
har allt blivit så tyst,
tiden går ju så sakta
allt har blivit så trist.
Snart är du i himlen
och där ska du bo,
du får vila för
alltid ja där får du ro.
Adjö min jycke,
farväl min Ruff.
Adjö min Husse, adjö
min flock,
jag vet att ni sparat
från pälsen en lock.
När vi nu ska skiljas
och gå från varann,
ska vi leva på minnet
av den vänskap som brann.
Tack mina kära, för
de stunder vi fått,
hos er har jag alltid
fått leva så gott.
Där uppe bland molnen
får jag ha min koj,
jag kan drömma
tillbaka på allt som var skoj.
Adjö min Husse,
farväl min flock.
Farväl min Husse, so
long min tok,
av allt som vi
upplevt, det blev till en bok.
När vi nu ska skiljas
och gå från varann,
finns minnet bevarat
av den vänskap som brann.
Farväl mina vänner,
ni som ännu finns där,
här är en sista
hälsning från en ulv i fåraklär.
Nu har jag mina
vingar som en riktig änglahund,
och flyger mot himlen
om en liten stund.
Farväl mina vänner!
Farväl…
* 2 juni
2002
Fredagen den 23 januari 2015 kl. 10:45
har vår
älskade lilla Ruff, i stor sorg och saknad,
stilla insomnat efter en längre tids sjukdom.
Å
du Ruff, man får ta med sej
änglahundar
in i himlen!!!
HEJDÅ KOMPIS,
VI SES!
/Din Husse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar