SOLFÖRMÖRKELSEN.

SOLFÖRMÖRKELSEN.

Här är jag friskförklarad
och åter i skolbänken.

    1954 var jag på Ammenäs skollovskoloni utanför Uddevalla.

Onsdagen den 30 juni ca klockan 13:40 var det total solförmörkelse.

Den dagen låg jag ensam på sjukan. Jag hade feber och var allmänt krasslig. Sjuksystern hade sagt att det var farligt att titta på solen, så när det började skymma kröp jag ihop under filten. Men min nyfikenhet på naturfenomenet tog överhand, jag drog undan filten, bara lite, och kikade fram. Men bara med ena ögat, för skulle jag bli blind så skulle jag i alla fall ett friskt öga. Jag såg att det mörknade i rummet, och en kort stund var det nästan alldeles mörkt.

Ögonen tog förresten ingen som helst skada. För jag har sett en hel del sedan dess. Även sånt som inte bara har kunnat skada ögonen, utan även själen.

Å idag är det dags igen. Klockan 10:55 passerar månen mellan jorden och solen och skärmar av ljuset.

Tyvärr så är det väldigt tjocka moln här över Mellansverige så vi lär inte se så mycket av skådespelet. Men å andra sidan så skonar vi ju synen.

Ja... frisk och frisk? Det kanske kan diskuteras, jag är nog liiite tokig iallafall?!

Ha det bra och var rädd om både det ena och andra.

/Mojje.

Här är en som inte läst min blogg och tagit varning av vad jag skrev.

Man ska ta lärdom av de gamla och kloka om det ska gå bra här i livet.