Morgan Deile

RÖKFRITT eller RÖK FRITT.

Idag börjar den nya lagen om rökning gälla.

Nu ska jag berätta lite om när jag invigde kiosk nummer tre 1984.

     Jag har varit föregångare med mycket här i livet. Så även att ha rökfritt. Detta gäller även i personalutrymmena. Att det blev så beror helt och hållet på slumpen. Jag hade aldrig ens funderat på om det skulle vara rökfritt eller ej. Det var nog mer en oskriven lag: Har man servering så skall man ha askkoppar på bordet.

Jag hade haft så mycket att ordna med att jag totalt glömt bort det där med askkoppar. Fem minuter innan vi skulle öppna den nya grillen 1984 upptäckte jag min stora fadäs.

– Helvete!!! Jag har glömt att skaffa askkoppar!!!

Jag tänkte till ett par sekunder. Jag såg alla bruna, feta, illaluktande väggar, möbler och textiler framför min inre syn.

– Aah! Vafasen, vi kör rökfritt!!!

Jag textade snabbt några skyltar där det stod: RÖKFRITT TACK! Folket strömmade in när jag öppnade dörren. Dom tittade sig gillande omkring. Många gratulerade till ett fint ställe. Och fint skall det vara i fortsättningen.

Jag anställde nämligen ett par städerskor som turades om att städa, fyra timmar om dagen sju ggr i veckan. Visserligen kostar det en hel del, men jag tror… Nej jag vet att det lönar sig i längden. Det är många kunder som genom åren har sagt att dom uppskattar att det alltid är rent och snyggt på Deiles. Fint folk håller skiten ifrån sig.

Vissa frågade lite försynt om det var rökning förbjuden eftersom det inte fanns några askkoppar.

– Vi har rökfritt för att man skall kunna hitta maten utan att famla sig fram genom tjocka rökmoln.

Andra frågade aldrig, dom rökte ändå och fimpade på tallriken. Om man kände röklukten så påpekade vi vänligt men bestämt att vi hade rökfritt. Dom flesta accepterade och fimpade, men visst fanns det en del som tog illa upp och menade att det här var ett jävla ställe.

– Hit skall jag aldrig mer gå!

Dom såg det som en rättighet att få röka på maten. Hade jag gjort bort mig totalt? Skulle jag mista varenda kund? Skulle jag gå i konkurs bara för att jag glömt att köpa askkoppar? Så kunde det väl i alla fall inte vara? Innan jag tillät rökning gav jag min ide en chans till.

Jag lade fram ett kollegieblock där jag hade spaltat upp två kolumner bredvid varandra. Dom som ville ha rökfritt skrev sitt namn i den ena, och dom som ville röka skrev på den andra. Ganska snart såg jag att dom flesta ville ha rökfritt. Det var till och med rökare som tackade för att dom fick äta rökfritt. Och då i en tid då ingen skulle komma på en sån vansinnig ide att införa rökfritt.

Det kan vara ide att vara lite vansinnig ibland. Det är bra för affärerna att ha rökfritt när man har många gäster och få sittplatser. Det är ingen som sitter kvar och tar upp plats. Är dom röksugna så går dom ut och röker. Då blir det större omsättning på sittplatserna så att flera gäster kan sitta ned.

     En gång var det en kund som blev fly förbannad när jag påpekade att vi hade rökfritt.

– VA FAN SÄLJER DU CIGARETTER FÖR OM MAN INTE FÅR SITTA HÄR OCH RÖKA!!!

Jag fann mig direkt och svarade:

– Det är precis som på systembolaget.

– VA FAN MENAR DU MED DET? frågade han och såg ut som en fågelholk.

– Där säljer dom vin och sprit men dom har ingen servering!

Han stod och tuggade på tomgång en stund men fick inte fram nått mer att säga. Han vände bara på klacken och gick.

Var jag fick det svaret ifrån vet jag inte. Det bara satt där. Det var ett sånt där svar som man ibland önskar att man har på lager men som man oftast kommer på långt senare än man skulle behövt haft det till hands.

Apropå sprit så var det Rospiggarna, Ängström och Österman som skulle smaka av sitt senaste kok. Dom hällde upp varsin stadig sup och skålade. Ängström såg att Österman knep ihop ögona innan han tog supen.

– Hördu Hösterman, varför blunnar du när du tar supen?

– Jo firståru, tittar ja på supen så vattnas de i mun, å utspätt brännvin är det värsta jag vet!     

Det var en gammal trotjänare som skulle gå i pension efter att ha jobbat som

trädgårdsmästare hos en greve. Greven ville avtacka honom med att bjuda på ett glas konjak.

– Nu ska Karlsson ta den här med andakt, den är nämligen av en gammal fin årgång!

Karlsson höjde glaset och synade innehållet.

– Då är den allt bra liten för sin ålder!