CYKLA BÖR MAN, ANNARS...

 CYKLA BÖR MAN, ANNARS DÖR MAN.

CYKLAR GÖR MAN, ÄNDÅ DÖR MAN.

 

Ja så är det, livet är en sexuellt överförd sjukdom med 100 % dödlighet.

Men på resans gång kan man ju ändå ha det lite trevligt!

ELLER HUR?!

Landet Ingenting

Gårdagens cykeltur blev "bara" 38 km. Efter en kort fikapaus, efter 9 km, hos några vänner, begav jag mig vidare rakt ut i ingenting på en smaaal skogsväg som bestod av ett par hjulspår. Många backar upp med mycket grus och stenar. Jag fick kliva av och traska minst hälften av de 8 kilometrarna innan jag kom ut på fast mark igen, d.v.s asfalt. TACK OCH LOV!

Färden gick vidare på slingrande, backiga vägar, önsom i sol, ömsom i duggregn. Ömsom i motvind, ömsom i stiltje.

OMVÄXLING FÖRNÖJER: SA GUBBEN NÄR HAN KYSSTE FRUGAN.

Nåväl, När jag kommit fram till Granbergsdals Hytta tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av en glasstrut i solskenet.

När struten var sluken hoppade jag på min springare, "Svarta Malin", och trampade vidare.

Dags att vända näsan hemåt,
för nu hade jag hamnat i Hörnet.

Helt plötsligt hade jag hamnat i HÖRNET och kände att det var dags att vända ändan och åka hemåt. 

Nu var det riktigt snurrigt,
för nu var jag ända
nere i Skåne.

Men jag hade tydligen inte alla getterna hemma och cyklat vilse, för plötsligt befann jag mig i LUND. Jag befann mig mitt ute på slätten. Jag såg inte ett barr och det fanns inte en kotte att fråga efter vägen. Men man ska lita på magkänslan, och det gjorde jag för jag kände en viss hunger. Jag sniffade i luften och kände en god doft. Man ska åka dit näsan pekar och så fick det bli.

Efter en stund var jag framme vid Gälleråsen där det pågick full aktivitet. Jag hade hört ryktas om att det var nåt med

SAABBBBBBBBBBBBBBB

Midnattsolsrallyt. Jag tog en välbehövlig rast och stannade till en stund, kollade över inhägnaden och lyssnade till tongångarna av bluddret från gamla tvåtakt-SAAB'ar och andra gamla veteranbilar.

Nu började magkänslan ta överhand igen så jag trampade vidare.

JUST DET! Trampade... för jag har "bara" en hederlig gammal treväxlad "damcykel", utan elmotor, som är så lätt att kliva av och på.

Gammalt vägmärke.

Helt plötsligt fick jag syn på en gammal milsten där jag kunde tyda texten: "CARLSKOGA BERGSLAG". YES! YES! YES! Jag var på rätt spår och hade "bara" 8 km kvar till hemmet.

Efter ett gott mål mat, en kortare slummer var det dags för andra mål, nämligen tjejfotbollen.

Gubben satt framför TV'n och tittade på en fotbollsmatch.

Hustrun frågade: "Hur är ställningen?"

Gubben: "0-0."

Hustrun: "Redan?!"

HA EN TREVLIG AFTON!

HEJA SVERIGE!