ETT GÄNG GUBBAR.

Över denna bro vid Parbo mellan Björneborg och Degerfors
drog Karl XII:s likfärd fram.

Ett gäng gubbar.

Vi är ett gäng grab… öh… gubbar från Karlskoga som träffas och löser världens alla problem.

Vi är pigga och alerta och inte redo för nåt ålderdomshem.
När vi fikat, snackat och vänt ut och in på orden,
så blir livet så mycket bättre här på jorden.

Nu är vårens sista gubbträff här,

som betyder att sommar det är.

Vi knör oss in i bilen

och kör dom få milen

på slingrig väg genom obändig natur.

Vi lyss till gökens Ko-Ko när vi kliver ur.

Till Ulfs stuga i Parbo vi ställde färden,

och lyssnar till fåglarnas kvitter i träden.

Solen glittrar i björkarnas näver.

I bäcken bygger en otröttlig bäver.

Vi bjuds på kaffe, kokt på gammaldags vis,

på en gammal hederlig gjutjärnspis,

som har eldats röd med björkved.

Och härliga mackor fick vi med,

som bakats med kärlek och nymald råg.

Långt bort i fjärran hör vi ett tåg.

I fönstret surrar en envis fluga.

I bakgrunden tassar Ulfs fruga.

Vi skrattar och berättar gamla minnen,

som sätter sprätt på alla sinnen.

Det knäpper i spisen och brummar i röret.

Vi tar en rejäl klick av det gula smöret.

Ost, korv och skinka det bjuder han på,

tomater, gurka och paprika lika så.

Vi äter och njuter i naturens egen park,

som faktiskt också är historisk mark.

Jo det är sant, ja jag lovar.

Man kan ana klappret från hästars hovar.

Det gnisslar i hjulen, det luktar svett.

Det dammar från soldater på reträtt,

som här en gång drog fram,

mellan stenar och trädens stam.

Dom gick här över stenvalvsbro

på ömma fötter i sliten sko.

Vi förnimmer historiens vingslag från Karl XII:s likfärd.

Stort tack till dej Ulf, det är du värd!

Till hösten är vi åter på.

Med darr på rösten vi säjer som så:

Ha det gôtt och vi ses snart go vänner!

Men en liten tår i ögat vi känner.

Man vänder sej bort och kisar mot solen,

snörvlar lätt och skyller på pollen,

och säjer sen hurtigt, snart ses vi åter,

för en riktig karl står minsann inte och gråter.

TREVLIG SOMMAR GUBBAR!!!

Önskar Mojje.

MIDSOMMARAFTON.

MIDSOMMARAFTON.

Det är nåt mystiskt med denna dag som i själva verket är en afton.

Det är den tid på året när natten är kort och dagen lång.
Vi reser och dansar kring blomsterprydd stång.
Till håret vi binder av blommor en krans.
En del av oss hoppas på att detta leder till romans.
Under kudden vi lägger blommorna sju,
och hoppas att den du drömmer om ska bli din fru.

Vi hoppar runt i ring som grodor utan svans.

Och skuttar runt tills vi tappar både vett och sans.

Sen slår vi oss ner vid långdukat bord

vackert dekorerat med midsommarblomster, man saknar ord.
Vi äter färsk potatis kokt med dill,
gräddfil, gräslök, ägg och heminlagd sill.

Tar gärna en knäckemacka därtill,

med riktigt smör och ost med krydda.

En afton som denna är vi knappast prydda.

Vi äter dricker sjunger och skrålar

Nu tar jag den, nu tar jag den...

Nu tog jag den, nu tog jag den...

...Min nubbe vart tog du vägen?

och höjer våra glas mot skyn och skålar.

För visst är det så att vi måste smaka på spriten,

även om supen är väldigt väldigt liten.
Att ta sej ett glas är nästan som magi,
det är svårt att låta bli.
För hur det än är så vill många gubbar
hälla i sej några ynka små nubbar.
Och visst är det som trolleri att kalla supar
kan värma så gôtt i torra strupar.

Om din favorit inte är sillen
Kan du sätta fyr på grillen
och steka din köttbit på Flintas vis
på en uråldrig gammal stenåldersspis.
När vi ätit upp all maten,
slickat rent på alla faten,
å hällt i oss alla immiga nubbar.

återstår kaffe och tårta med färska svenska jordgubbar.
Det doftar från ängen och myggera surrar,
vi höjer våra glas, nickar och hurrar.
Vi tar oss en dans till dragspelets toner,
vi skiter i att myggera tycks va miljoner.
Vi skrattar, äter och skålar tills sola går opp,
sen slänger vi klära och tar oss ett dopp.
Och plaskar och skvätter under skratt och skrän.
Vi lägger blomster under kudden för att drömma om vår tilltänkta vän.
Men livet är konstigt och spelar oss ett spratt.

För vem kan väl sova och drömma när det aldrig blir natt.
Vi lägger oss först när sola står högt och lärkan slår i skyn sin drill.
Allt detta hör midsommaren till.

GO’ OCH GLA’ MIDSOMMAR PÅ ER ALLA DÄR UTE!!!

ÖNSKAR MOJJE.

Som avslutning vill jag bjuda på Mats Olins sång:
Jag tror på sommaren.

KANSKE EN SKITSAK.

Ett äldre lantbrukarpar ville hyra ut gårdens drängstuga och annonserade därom.
En stockholmare kom för att titta på stugan och frågade:
- Finns det berså?
- Berså, vad är det?
- Det är en plats i trädgården där man sitter och äter.
- Nä-ä, det finns det inte.
- Jasså, men finns det WC?
- WC, vad är det?
- Det är ett litet rum där man uträttar sina naturliga behov.
- Nej nåt sånt finns det inte.
- Då är det ingenting som lockar mej, sa stockholmaren.
- Hur gick det, skulle han hyra? Undrade hustrun.
- Näää… Tokiga stockholmare, han ville äta ute och skita inne.



UTEDASS
Bengt Arne ”Plutten" Ericsson

Tänk jämt e söndamôra
i ett utedass
tå gammaldags slag
en het sômmerdag.
Mä haspen på insia dôrra
”longt å gôtt”.
Å tänke bort frå jäkt å stri
i denna underbare blomningsti.
När småfôgglera kvittrer
sine viser
ihop mä ljude frå
gôrfarske fiser.
Dä lokter freskt
frå ängens ros
å frå dyngbôrkens ljumma os.
Dätta ä lugnets ställe
I ett ruttet tjuvsamhälle.

Den som fisen lukta kan,

det är fisens egen man.

Mojje.

NU ÄR DET JUL IGEN.

(Skrivet och läses på ”värmländska”.)

Nu när vi går mot juleti
då börjer alle människer te å stri.
Då blir dä städning å jäktning,
matlagning å fäktning.
I julvecka ska allt hänne,
då ska en ränne,
ut i skogen å tjuvta gran.
Fram å tebaks mellan hemme å stan,
å köpe klapper te hele släkta.
Inte unra på om en känner säj jäkta.
Sänn kommer julekvälla då vi stôpper å äter,
lutfesk, skinke, sill å potäter.
Då börjer ongera på å gnälle.
— TÖST! Säjjer vi. Tomten kommer snart, om ni bare ä snälle.
Men först ska vi äte åpp all julematen,
ingen får lämne nôe på faten.
Sen blir det veskning om tomtegåing,
te barnas önskan, men med ständig förvåning.
Nôen säjer högljutt! — Ja ska bare ut bakôm knuten å kisse!
Dä ä då en passer på å klä ut säj te ”Nisse”.
Ongera sitter mä spände blicker.
Tyst dä blir, en hörer bare rumsklocke som ticker.
Då dundrer dä te på förstutrappa,
å in kommer Tomten i långe röe kappa,
mä skägg över bröste ända ifrå haka,
inte så kônstit om ungera rygger tebaka.
Sen deler han ut julklapper i masser,
övver hele gôlve ä dä julklappspapper.
Så har julkväll firets så länge jä kômmer ihôger,
glädje å ljus i de fläste stôger.
Men glöm inte… I månge hem ä ensamheta stor.
Ja känner flere som ensame bor.
Månge har knappt mat för dagen.
Tänk på dä… När ni klapper er på magen!

Tomten dagen efter.

GOD JUL önskar MOJJE.

FÖRSTOPPNINGA.

Fritt översatt från genuin värmländska av Mojje.

Uchiiane mej för dessa orden,
men denna gången var jag liten på jorden.

Magen den spränger, värstinn ja är,
på huse ja sitter mä bena i-sär.
Ja trugar å trycker så möe ja rår,
men inte ett dugg ur rumpa mi ja får.

Fram å tebaks över golve ja går,
för magen den värker så fort ja stilla står.
Kom! skriker kärringa, så ska ja ge dig lavemang,
sånt som ja gav te koa, ho blev gla så ho sang.

Ja tänkte, dä ä fälle inge annat att göra,
ja ställde mej framstupa mä bena isära.
Kärringa kom mä e spruta så krafti,
denna sa ho, gör magen din löser å safti.
Ho pumpa å pumpa, in en liter i mi rumpa,
Inte brydde ho säj om att ja såg ut som en pumpa.

Nu lägger du däj på soffa, sa kärringa mi,
te å lösa upp all skiten, kan ta lite ti.
Men nu vill ja lova, ja har allri känt maken,
att ja inte hade skite på e vecka, hör te saken.
Ja sket golve fullt, å på nyvävda matta,
ja till å mä fullt opp på ryggen på katta.

Kärringa ho stog te knäna mitt opp i kleten.
Ho gallskrek. Akta dej, så dä inte kommer i sockerkakssmeten!
Men tänk va gött att magvärken försvann,
å skiten får ju kärringa te sitt potätelann.

Ja tänk vad en sån skitsak kan bli till poesi.
Skrivet av:
Bengt-Arne "Plutten" Ericsson från Arvika, - författare, konstnär och entertainer.

Jag har köpt två av hans böcker och CD-skivan.
Jag har aldrig tidigare haft så roligt åt vardagstrivaliteter innan jag läste och hörde hans syn på saker och ting.

Rekommenderas varmt av Mojje.