KORVGUBBEN.

Det var en gång en man som bodde vid en väg och sålde varm korv.
Han hörde illa och därför hade han ingen radio.
Han såg inte så bra heller, och därför läste han aldrig tidningar. 
Men han sålde god korv.
Han satte upp skyltar vid landsvägen som talade om hur bra den var.
Han brukade stå vid vägkanten och ropa:
- Köp en varm korv, herrn!
Och folk köpte korv av honom.
Och han köpte mer korv från slaktar'n och mer bröd från bagar'n.
Och han köpte en större spis till sitt korvstånd.
Till slut kallade han hem sin son från universitetet för att hjälpa till.
Men då hände något.
Hans son sade:
- Far, har du inte hört på radio? Har du inte läst tidningarna? Vi är på väg att få en svår depression. Läget i Europa är ruskigt. Och här hemma går allt åt skogen!
Då tänkte fadern:
”Min pojke ligger vid universitetet, han läser tidningar och hör på radio, så han borde ju veta vad han talar om”.
Så han minskade sina beställningar från slaktar’n och bagar’n. 
Han tog ner skyltarna, och brydde sig inte längre om att stå vid
vägkanten och ropa Varm Korv.
Nästan med det samma sjönk hans korvförsäljning till noll.
- Det hade du rätt i min pojke, sade fadern till sin son. Det är svår depression nu, det är ingen tvekan om det.

Mojje.