VÄLDIGT DISKRIMINERANDE

Det snackas hit och dit och av och an om att man inte får säja ditten eller datten, eller göra si och så, för det kan vara kränkande mot än det ena och än det andra.

Man kan inte ens ta en hederlig gammaldags kopp svart kaffe på stan och en… eh… hm… ja ”Finsk Pinne” alltså. Nää nu ska det vara Cappuccino, Latte och alla möjliga och omöjliga tillsatser för att dölja vad det egentligen är i koppen, nämligen svart kaffe.

Ja ja ja… ni vet säkert hur resonemanget går utan att jag går in på detaljer, det finns ju en diskrimineringsombudsman med öron stora som grytlock.

Får man förresten säja så, ombuds-MAN, utan att diskriminera kvinnorna? Det finns ju faktiskt kvinnor med ombudmanajobb. Men det är ju klart, det finns ju manliga sjuksystrar, så det kanske väger jämnt.

Just nu känner JAG mej faktiskt väääldigt diskriminerad som man.

Häromdan damp det ner en tjock och stor postorderkatalog i brevlådan. Å det var ingen katalog från Clas Ohlson eller Biltema för den var adresserad till hustrun.

Eftersom det inte fanns något annat läsbart, än en hoper räkningar, som i och för sej var adresserade till mej, slog jag upp en kopp nykokt kaffe. Ja du såg rätt, jag kokar fortfarande mitt kaffe på gammaldags vis, så gammaldags är jag, men gott och varmt är det.

Nåväl, eller, ”alltnog och emedan”, för att citera gamle Valfrid Lindeman i Hasse Lindemans tappning. Med det rykande kaffet framför mej och en reklamskorpa i nypan började jag bläddra förstrött i katalogen.

När jag bläddrat en stund ser jag att det är väääldigt ojämnt fördelat vad det gäller kläder till kvinnor kontra män. Av 138 sidor ägnas bara 13 sidor till manskläder, resten ägnas åt kvinnorna. Knappt 10% ska täcka männens behov och bara 1/2 sida med manliga underkläder, d.v.s. kalsonger med plats för en karl, som reklamen brukar säja, mot 11 sidor med mer eller mindre förföriska trosor och BH:ar som varken skyler, värmer eller har plats för nån karl, utan bara ska pucha up, framhäva och locka till sej oss karlakarlars blickar.

Sen är det det där med storlekar på damkläder, är man inte pinnsmal så anses man vara tjock. Idag snackas det i media om H&M:s plus size-modeller som väcker starka känslor. Modellerna som används har inga extrakilon nånstans på kroppen. Men hallå! Vart är modevärlden på väg? Vakna, öppna ögonen och se det verkliga livet!

Men det är klart, egentligen ska jag väl vara rätt stolt. Vi män behöver inte krångla till det, vi duger som vi är. Ja ungefär som han Fonzie i TV-serien: Gänget och jag (Happy Days), en amerikansk TV-serie från 1970-talet, som utspelar sej i 1950-talsmiljö. Den oförglömliga scenen, som var med i alla avsnitt, där Fonzie går in på toan för att fixa till frisyren, tar fram kammen, tittar i spegeln bara för att konstatera att han duger som han är, stoppar tillbaka kammen i bakfickan och går ut igen. Så perfekta är vi män.

Männen kan även jämföras med fågelhannar, vackra, färggranna och ståtliga som inte behöver någon extra utstyrsel. Mannen är ungefär som en grann påfågel. I sin egen sinnebild i alla fall.

Hönorna, ja kvinnorna alltså, har insett att dom är trista och grå och behöver all hjälp av kläder, smink, smycken och allehanda accessoarer, för att imponera på oss karlar. Jag tror att en stor del av deras intresse för utseendet bottnar i att dom vill imponera på och överträffa varandra.

Dessutom var det en gåva med i katalogen i form av en väska om man skyndade sej att handla.

Å vem behöver en stor handväska? Inte vi män i alla fall, har vi ett på brallor med rejäla fickor reder vi oss bra. Allt vi behöver ha plats för är plånbok, mobiltelefon och nycklar.

Det skulle vara väldigt intressant att göra en arkeologisk utgrävning i en damväska för att se vilka hemligheter som döljer sej där.

Allt detta sagt med en gnutta humor, ironi och glimten i ögat.

För trots allt måste jag erkänna att det är en jädra tur att jag är född man så jag har nåt rart att vila ögonen på. För i ärlighetens namn finns det inga snygga män.

Apropå färggrant.

Vem är egentligen färgad? Läs denna tänkvärda historia.

En svart man går in på en bar.

En vit man säger:

Färgade människor är inte välkomna här!

Den svarte mannen säger:

Käre vite kompis, några saker bör du veta.

Jag är född svart.

När jag växte upp var jag svart.

När jag vistas i solen är jag svart.

När jag fryser är jag svart.

När jag mår illa är jag svart.

När jag är sjuk är jag svart.

När jag dör är jag fortfarande svart.

DU, vite kompis, när du föddes var du rosa.

När du växte upp var du vit.

När du vistas i solen blir du röd.

När du fryser blir du blå.

När du mår illa blir du grön

När du är sjuk blir du gul.

När du dör blir du grå.

Och DU har mage att kalla mej färgad?!

Så vem är egentligen färgad?!!

Mojje.