VÄLDIGT DISKRIMINERANDE

Det snackas hit och dit och av och an om att man inte får säja ditten eller datten, eller göra si och så, för det kan vara kränkande mot än det ena och än det andra.

Man kan inte ens ta en hederlig gammaldags kopp svart kaffe på stan och en… eh… hm… ja ”Finsk Pinne” alltså. Nää nu ska det vara Cappuccino, Latte och alla möjliga och omöjliga tillsatser för att dölja vad det egentligen är i koppen, nämligen svart kaffe.

Ja ja ja… ni vet säkert hur resonemanget går utan att jag går in på detaljer, det finns ju en diskrimineringsombudsman med öron stora som grytlock.

Får man förresten säja så, ombuds-MAN, utan att diskriminera kvinnorna? Det finns ju faktiskt kvinnor med ombudmanajobb. Men det är ju klart, det finns ju manliga sjuksystrar, så det kanske väger jämnt.

Just nu känner JAG mej faktiskt väääldigt diskriminerad som man.

Häromdan damp det ner en tjock och stor postorderkatalog i brevlådan. Å det var ingen katalog från Clas Ohlson eller Biltema för den var adresserad till hustrun.

Eftersom det inte fanns något annat läsbart, än en hoper räkningar, som i och för sej var adresserade till mej, slog jag upp en kopp nykokt kaffe. Ja du såg rätt, jag kokar fortfarande mitt kaffe på gammaldags vis, så gammaldags är jag, men gott och varmt är det.

Nåväl, eller, ”alltnog och emedan”, för att citera gamle Valfrid Lindeman i Hasse Lindemans tappning. Med det rykande kaffet framför mej och en reklamskorpa i nypan började jag bläddra förstrött i katalogen.

När jag bläddrat en stund ser jag att det är väääldigt ojämnt fördelat vad det gäller kläder till kvinnor kontra män. Av 138 sidor ägnas bara 13 sidor till manskläder, resten ägnas åt kvinnorna. Knappt 10% ska täcka männens behov och bara 1/2 sida med manliga underkläder, d.v.s. kalsonger med plats för en karl, som reklamen brukar säja, mot 11 sidor med mer eller mindre förföriska trosor och BH:ar som varken skyler, värmer eller har plats för nån karl, utan bara ska pucha up, framhäva och locka till sej oss karlakarlars blickar.

Sen är det det där med storlekar på damkläder, är man inte pinnsmal så anses man vara tjock. Idag snackas det i media om H&M:s plus size-modeller som väcker starka känslor. Modellerna som används har inga extrakilon nånstans på kroppen. Men hallå! Vart är modevärlden på väg? Vakna, öppna ögonen och se det verkliga livet!

Men det är klart, egentligen ska jag väl vara rätt stolt. Vi män behöver inte krångla till det, vi duger som vi är. Ja ungefär som han Fonzie i TV-serien: Gänget och jag (Happy Days), en amerikansk TV-serie från 1970-talet, som utspelar sej i 1950-talsmiljö. Den oförglömliga scenen, som var med i alla avsnitt, där Fonzie går in på toan för att fixa till frisyren, tar fram kammen, tittar i spegeln bara för att konstatera att han duger som han är, stoppar tillbaka kammen i bakfickan och går ut igen. Så perfekta är vi män.

Männen kan även jämföras med fågelhannar, vackra, färggranna och ståtliga som inte behöver någon extra utstyrsel. Mannen är ungefär som en grann påfågel. I sin egen sinnebild i alla fall.

Hönorna, ja kvinnorna alltså, har insett att dom är trista och grå och behöver all hjälp av kläder, smink, smycken och allehanda accessoarer, för att imponera på oss karlar. Jag tror att en stor del av deras intresse för utseendet bottnar i att dom vill imponera på och överträffa varandra.

Dessutom var det en gåva med i katalogen i form av en väska om man skyndade sej att handla.

Å vem behöver en stor handväska? Inte vi män i alla fall, har vi ett på brallor med rejäla fickor reder vi oss bra. Allt vi behöver ha plats för är plånbok, mobiltelefon och nycklar.

Det skulle vara väldigt intressant att göra en arkeologisk utgrävning i en damväska för att se vilka hemligheter som döljer sej där.

Allt detta sagt med en gnutta humor, ironi och glimten i ögat.

För trots allt måste jag erkänna att det är en jädra tur att jag är född man så jag har nåt rart att vila ögonen på. För i ärlighetens namn finns det inga snygga män.

Apropå färggrant.

Vem är egentligen färgad? Läs denna tänkvärda historia.

En svart man går in på en bar.

En vit man säger:

Färgade människor är inte välkomna här!

Den svarte mannen säger:

Käre vite kompis, några saker bör du veta.

Jag är född svart.

När jag växte upp var jag svart.

När jag vistas i solen är jag svart.

När jag fryser är jag svart.

När jag mår illa är jag svart.

När jag är sjuk är jag svart.

När jag dör är jag fortfarande svart.

DU, vite kompis, när du föddes var du rosa.

När du växte upp var du vit.

När du vistas i solen blir du röd.

När du fryser blir du blå.

När du mår illa blir du grön

När du är sjuk blir du gul.

När du dör blir du grå.

Och DU har mage att kalla mej färgad?!

Så vem är egentligen färgad?!!

Mojje.

MÅNDAGAR ÄR INGA BRA DAGAR... FÖR LOPPISFYND

Vi började med en rejäl Nora-glass.
MUMSFILLIBABBA!!!

Nora-glass, gôtt gôtt gôttigôttgôtt.

Nu hade vi kraft i kroppen och stålar i pluskan.
Här ska det göras loppisfynd.

STÄNGT VAR DET HÄR!!!

... å här...

... å här me'...

... å här också.

Stängt var det här med.

Stängt överallt.
Jag tror att jag får tomtar på loftet!

Var det nån som ropa???

Fönstershopping. Väldigt billigt!
Kan rekommenderas!!!

Efter allt travande var det dags för lite fika.
På väg ner mot Strandstugan.

Dagens Nyheter eller Se och Hör?
Spegel spegel på fönstret där, säj mej...

Strandstugans café.
Fint litet ställe som ligger vackert vid Norasjöns strand.

Vad finns det att välja på, hmm?
Dagens överraskning, låter spännande den tar vi.

Dagens överraskning, köp två betala för en.

Stor Laxmacka med kall och varmrökt lax.
LYXMACKA!

Billigt blev det!!!
Svart på vitt...

... så där gick vi inte på pumpen.

Efter gofikat tog vi en strandpromenad.
VAR GOD STÖR EJ - siesta pågår.

Gunde i Nora???

Strandhugg.

Kvack kvack.

På väg uppför efter Strandpromenaden.
Håhåjaja!

Fina blommor växte det vilt i trottoarkanten...

... som blir fina i våran rabatt.

Inte vet jag vad det här är... men fint är det.

Innan vi styrde kosan hemåt åkte vi för att kolla på mitt gamla kollo som ligger norr om Nora. Kollot är numera nudistkollo. Vi åkte den långa rakan ner mot Norasjön. I slutet på vägen låg den kåken som lärarna bodde i. Der fanns ingen plats att vända så jag svängde höger mot receptionen och parkeringen för att vända. Campingen var i det närmaste full av husvagnar o nakna människor som tydligen fortfarande hade semester.
Här var det minsann inga...
"Snobbar som jobbar".
Snarare Snoppar som hoppar och Tuttar som skuttar.

Lite... Ganska... Väldigt skämmigt kändes det att komma till ett nudistläger fullt påklädd och jag hade ingen lust att strippa.
Chockad gjorde jag en handbromsvändning i gruset och drog som...
Jag är nog den ende som checkat in och ut på två röda sekunder.

Mer om min tid på kollot kan du läsa om i FÖRSTA MOSBOKEN.
Signerat ex. kan du köpa av mej, 100:- + ev. porto.
Allt går till BARNCANCERFONDEN.

Vi tog svängen över Kilsbergen och Pershyttan.
I en trädgård låg en buklandad Cessna som användes som lekplats till ungarna och deras kompisar.
LYCKOST DOM!!!

Dessutom tog vi en sväng upp på Rusakulan.
En handikappanpassadad utsiktspunkt där Örebro, Hjälmaren och hela Närkesslätten breder ut sej för dina fötter.
Rekommenderar varmt ett besök.
Bra med riktig WIIIIIIIDE-SCREEEEEEEN i mobilen.

Men trots allt blev det ändå en bra måndag!
Ha det gôtt där ute I.R.L.
Mojje.

TAXI, VAR GOD DRÖJ.

Jag vill bara berätta att min morsa, Hildur Deile, var i taxisvängen på 50-talet, men inte bakom ratten. Hon var "telefnissa" på taxi. Taxikontoret, med vidhängande växel och sedermera även radiosändare, flyttade runt på flera ställen i Örebro.

Första stället där morsan jobbade låg på Drottninggatan ovanför dåvarande restaurang Gyllene Drotten.
Hållplatsstolpar var utspridda på strategiska ställen i stan. Där samlades taxibilarna i väntan på körningar. Stolparna hade direkttelefon till tjejerna i växeln. Telefonen kunde även allmänheten använda för att beställa körning om det inte fanns nån bil inne. För att tjejerna i växeln skulle veta att det fanns bilar inne på en viss stolpe hade "chaffisarna" en nyckel som dom satte i ett lås som tände en lampa på den stadskarta som satt ovanför växelpulpeten.
På Drottninggatan, mitt emellan husen utanför taxiväxeln, hängde en orangeröd lykta. Den kunde "telefnissorna" tända så att passerande taxichaffisar kunde se om det var en akutkörning.

Taxibilarna på den tiden var oftast Volvo PV 800 serien, s.k. Suggor, stora och rymliga och användes också för sjuktransporter.
Förr var alla taxibilar svarttaxi, inte så att dom körde olagligt. Alla taxibilar skulle vara svarta eftersom det inte var passande att komma i en färgglad bil till en begravning.
Jag har försökt att kolla när det blev tillåtet att ha en annan färg på taxibilarna utan att få svar, men jag vill minnas att det inte blev tillåtet förrän nån gång på 70-talet.

Så småningom flyttades taxikontoret till Slottsgatan mellan Fredsgatan och Järnvägsgatan.

Tredje adressen var Hertig Karls Allés östra sida norr om Karlslundsgatan.

När så flytten gick till Sörbyallén/Eklundavägen till en nedlagd Konsumaffär var inte morsan med.

Hon var då "korvgumma" tillsammans med farsan, Lars ALF Deile, själva ALFahannen på DEILES KORVBAR,  på Hagmarksgatan/Norrköpingsvägen vid gamla bussvändplatsen, som blev överflödig när Tybble byggdes.

Vår slogan genom åren:
DEILES, i var mans mun sedan 1960.

Och för att inte få på tafsen för att vara en mansgris kommer här en rättelse:
DEILES, i var mans och kvinnas mun sedan 1960.

Morgan "Mojje" Deile, korvgubbe på Deiles i 40 år.

CORNELIS VREESWIJK.

Cornelis Vreeswijk kom in som en stormvind i våra hjärtan i början av 1960-talet. Ja nu var det inte alla som tog honom till sej, vissa tyckte att han var nåt som katten släpat in. Men han kom som en revolutionär i en tid när det mesta hände.
Han var en samhällskritiker som slogs för den lilla människan med hjälp av sin musik och sina texter. Men han har också skrivit många fina och tänkvärda texter som både han och andra artister gjort odödliga. Han var även en stor humorist och fräckis som fick betonghäckarna på Sveriges Radio att dödskallemärka många av hans skivor.

Cornelis Vreeswijk, född 8 augusti 1937, död 12 november 19878.

Nu är Cornelis högaktuell igen med filmen: CORNELIS. En man. En röst. En legend. Filmen är inte bara ett väldigt bra porträtt av honom, den är mer ett gripande människoöde.Filmen är verkligen sevärd,
så se den.
JA GÖR 

Första gången jag hörde Cornelis var med låten Brev från kolonien. Jag hade varit på kolloni fyra gånger under min uppväxt så det mesta i texten stämde väl överens med mina intryck från den tiden.
Vi var ett gäng grabbar som tog livet med en klackspark och tog inte så allvarligt på det här med lumpen och krigandet.Jag utbildade mej som kock i flottans kockskola på bataljon af Trolle i Karlskrona innan jag mönstrade på Jagaren Gästrikland.

Lumpartiden till ära så skrev jag ihop en text till melodin: Brev från kollonien.
Ett litet förtydligande: I texten förekommer ordet Kanin = Stamanställd nykomling i grundutbildning.

Jag antar att du känner igen melodin så sjung gärna med!
HÅLL FÖR ÖRONEN OCH GE HALS!!!
Nu kör vi.

BREVET FRÅN MARINEN.

Hejsan älskling i morgonrocken,
här är brev från älsklingskocken.
Jag ville skriva några rader,
bara så att du ska veta hur jag har de.

Här är roligt vill jag lova,
fastän väldigt svårt att sova.
Varje morgon tutar luren,
om man inte hör den hamnar man i buren.

Jag har lagat bruna bönor,
grabbarna kacklade som hönor,
för dom fick så ont i magen,
så dom har suttit på muggen hela dagen.

Vi har varit på manöver.
där vi plocka mycket klöver,
som vi gav till ett gäng kaniner
,för dom måste ha sina dagliga vitaminer.

När vi slogs, sköt och kriga,
allt vi såg det var en kviga.
För den lede fi han gick åt fel håll,
så istället fick vi spela fotboll.

I går kväll gick vi ut på krogen.
Synd om Lasse för dom slog’en,
mitt på truten tog ju smällen,
så kan fick dricka saft ur sugrör hela kvällen.

Vi har kul här i marinen,
men det är trångt på latrinen.
När vi varit bland storm o vågor,
vänds ju våra magar ut och in i plågor.

Vi har jäklats med vår styrman,
så nu är han ganska pyr han.
För vi hörde hur han svor där,
bara för vi svetsa fast hans lilla roder.

Vi har varit ganska stygga,
svallet knäckte varje brygga,
som fanns i Stockholms skärgård,
nu ser allting mera ut som på en brädgård.

Vi gick på grund med brak o dunder,
att vi kom i hamn det var ett under.
Nu liknar skutan en hög med drivved.
Så nu skall våran skeppare begära avsked.

Nej nu skall jag sluta rita,
för med annat skall vi plita.
Kyss o kram och hej från markan
men nu ska vi låta kapar'n gå på plankan.

Jag vill inte skryta med att den var särskilt bra, så för säkerhets skull så dödskallemärker jag den själv. Men för mej väcker den många glada minnen.

Ett gott skratt förlänger käften!
Mojje.

NU FANKEN…

Nu fanken får det vara nog med alla nedskärningar och besparingar. Dagens tillväxt är noll och intet. Ekonomin är som ett skådebröd som inte skall skivas upp och komma gemene man till del. Den enda tillväxt som blir på den ”limpan” är mögel.

Det finns ett par uttryck som är myntade i kommunen:
”Det är inte så noga i Karlskoga. / Dä ordner sej.”
Va fasen ska fôlk som kommer hit tro om oss? Jag tycker att det ska va jädrigt noga i Karlskoga. Och inte fasiken ordnar det sej själv om vi inte gör nåt åt’et.

Nej nu är det dags att göra nåt åt allt negativa tendenser i samhället.
Vi kan inte bara gå här och tycka att ingenting görs. Nej spotta i nävarna och kom med nya friska idéer och ett positivt tänkande för att få in pengar till stan.
Turism och nöjen är Karlskogas framtid.

Vi borde ta tillvara på dom resurser vi har. Vi har ju t.ex. milsvida sandstränder runt sjön som vi kan marknadsföra som nordens Copacabana. Dom har ju redan börjat så bra i Mölle med palmer och sånt.

Man kan ju föda upp några marulkar med anabola steroider så dom blir som gigantiskt jättestora kroppsbyggare. Sen kan dom simma runt i Möckeln som våra egna storsjöodjur.
Snacka om turistmagneter!

Man kan förresten göra hela Möckelnområdet till en nöjesmetropol. Monica och Hasse har ju börjat så bra på järnverket med show, musik, dans och mat.
Jag har kommit på en bra slogan:
Ta en vals på valsverket eller ett järn på järnverket!
Sen har vi det där trevliga Gôrskôj-gänget som drar folk från när och fjärran!

Vi ska fortsätta Bodaborgs lyckade äventyrssatsning med andra aktivitets och nöjes arrangemang som lockar folk att stanna till i stan.

Varför inte göra som i Monaco, arrangera ett stadslopp för Formel-1 bilar. Det skulle dra hit stora delar av världens penningstinna grädda.
Om vi dessutom bygger ut flygplatsen kan vi ordna charterresor hit till stan och playan. Jag tycker att vi ska ha ett passande namn på airporten. Jag har funderat hit och dit och kommit fram till detta: Eftersom stan är nåt som man ska åka till tycker jag att landa ska ingå i namnet, ungefär som Arlanda och Torslanda. Tillslut fastnade jag för Buklanda.

När det nu ska byggas en massa ”karuseller” kan vi passa på att göra om hela stan till ett gigantiskt nöjesfält. Varför inte lägga ut en massa räls på Rävåskullen så den blir världens störstaste och häftigaste bergodalbana?
Eftersom det ändå är så få som parkerar på Kulans takparkering kan man täppa till avloppen och fylla hela skapelsen med vatten så har vi ett nöjesbad. Till på köpet blir snurran till två häftiga vattenrutschbanor.
Vintertid blir parkeringsdäcket en utomordentlig hockeyrink och snurran Sveriges enda paralellrodelbana.

Varför inte dra en linbana kors och tvärs runt stan för sightseeing. Vi har ju massor av mobilmaster som kan utnyttjas till ändamålet.

Men den allra häftigaste attraktionen vore att bli utskjuten med Rävåskanonen och uppfångad i ett gigantiskt nät på skjutfältet. Återresa kan ske med veterantåg på den då upprustade rälsen som en gång gick till och från skjutfältet.
Sen kan alla Bungyjumps, Uppskjut, Fritt fall och allt vad det kallas gå hem och dra nåt gammalt över sej. Jag säjer bara: BLAHA-BLAHA!!!

Det stora hålrummet i Berget kan göras om till en stor konserthall med underbar akustik. Ett passande namn skulle vara: BERGTRALLHALLEN.
Det är så pass stort att det skulle rymma ett gigantiskt nöjestempel med restauranger, pubar och discon. Ingen skulle bli störd av den höga ljudvolymen som dagens moderna ”musik” frambringar som i mina öron låter mer som oorganiserat oljud.
Det enda som skulle märkas på utsidan är vibrationer och skakningar från ljudanläggningen. Visserligen fortplantas skakningarna upp i ”herrgår’n”. Där har vi ytterligare en grej att tjäna pengar på.
Hyr ut till äventyrare som vill uppleva hur det är att övernatta på ett jordbävningshotell.


FRAM FÖR ETT KARLSKOGA I MEDVIND.
Mojje.