I'LL BE BACK.

Klipp från Expressens nätupplaga.

Varg gick till attack i hage

En varg attackerade en kvinnlig djurägare och länsstyrelsens besiktningsman inne i en hage.
Vargen morrade och gjorde flera utfall.
När den vägrade sluta med sina anfall - sköts den till döds.

Flera vargar har setts i Örebro län. Enligt länsstyrelsen kan ett av djuren ha skabb. I går morse upptäckte en djurägare i byn Lämås trakter att en varg hade slagit ett av hennes lamm. Länsstyrelsens besiktningsman kom till platsen vid 15-tiden. När de undersökte ett elstaket såg de att en varg fanns inne i hagen. En varg som inte var den skabbskjuka.

"Går rakt emot dem"

- När besiktningsmannen och djurägaren står och pratar kommer vargen och går rakt emot dem, säger rovdjursansvarige vid länsstyrelsen i Örebro län, Kjell Johansson. Besiktningsmannen och djurägaren försöker först skrämma bort vargen, men misslyckas. Försöker skrämmas - Under skrämselförsöken så morrade vargen och gjorde utfall mot vår besiktningsman, säger Kjell Johansson. Fåren i hagen förs till en annan fålla. Sedan försöker djurägaren och besiktningsmannen under 1,5 timme skrämma bort vargen genom bland annat flera skrämselskott. Men vargen stannar kvar. Djurägaren ber då att få avliva vargen, enligt paragraf 28 i jaktförordningen om skydds-jakt på eget initiativ. En granne kommer dit med sitt gevär. Grannen och besiktningsmannen skjuter samtidigt vargen på 30 meters avstånd. En polispatrull kommer till platsen, och tar med sig vargen till polisstationen i Karlskoga. Där lindas den in i plast och fryses ned.

Utreder jaktbrott

- Miljöåklagaren har beslutat att inleda en förundersökning om ifrågasatt jaktbrott, men ingen är delgiven någon misstanke om brott, säger Anders Wahllin, vakthavande befäl vid polisen i Örebro län. I början av nästa vecka kommer vargen att föras till Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala för obduktion.

Det är i Lämås, nordväst om Karlskoga, vid den röda klicken på bifogad karta, som vargen drog sin sista suck.

Hejsan, det är jag, Ruff. Apropå den här tidningsartikeln vill jag tillägga detta. Det som jag nu ska berätta om här nedan hände för ungefär 10 år sedan.
Jag bor vid den lila klicken och det är där nedanstående sanna historia utspelade sej.

UTI SKOGEN FINNS DET RÅDJUR…

Här är jag på den
tiden det begav sej. 

… å gott om många andra, vanliga, djur.
Men den sista tiden har det även synts andra, ovanliga, djur i trakterna häromkring. Folk har nämligen sett varg lite här och där, och inte alls långt ifrån där vi bor. Dom har tillåme’ fotograferat den invid stugknuten bara en kilometer ifrån oss.
En dam som bor ganska långt inne i stan, vid Rävåskullen, gjorde stora ögon när hon skulle rasta sin hund på morronen. Hon fick nämligen se vargen på gatan mitt inne i ett villakvarter.
Så numera får väl Rävåsen heta Vargåsen istället.
— Jaja, sa Husse när han läst om vargen i tidningen. Här har han ju i alla fall inte varit å inte lär han komma hit heller, för här vaktar ju du Ruff.

Vissa kvällar sitter Husse och Matte och degar framför TV:n och tittar på nån halvdålig film. Eftersom dom inte har nåra större behov tycker dom bara att det är skönt att slappa.
Vi — ja jag och ”Lillfjanten”, Theo alltså, har desto större behov, nämligen att kvällspinka sent.
Då blir det minsann inga långpromenader. För det mesta brukar vi bara få görat på tomten. Näe, inte på trädgårdstomten, för nån sån har vi inte, utan på gräsmattan.
Just denna afton blev vi inte utsläppta direkt när vi krafsade på altandörren, för Lill-Husse, som numera börjar bli ganska stor, var på väg hem från en kompis. Så Husse tänkte att Lill-Husse kunde ta en kortare promenad med oss.
I väntan på honom låg jag som vanligt på mattan nedanför Husse med nosen inträdd i hans ena toffel.

För den som inte fattar vofför jag ligger och drar i mej doften av hans tåbira kan jag meddela att den är rena lustgasen. Lite kul måste även jag få ha en fredagskväll.
Trots min berusning, anade jag mer än jag kände att nått ovanligt var på gång. Jag lyfte på huvet och morrade stilla inför denna konstiga känsla.
Husse släppte TV:n med blicken och spanade ut i natten. Han satt så att han såg vad som rörde sej ute på cykel och gångvägen. Plötsligt fick han se en stor och ståtlig hund i ögonvrån. Husse, som har bra koll på vilka hundar som finns i trakten, tänkte:
Det var allt en rackarns stor hund det där, den har jag aldrig sett förr, han liknar nästan en varg, tänkte han, samtidigt som han slog den tanken ur hågen, för vargen kunde det ju ändå inte vara.
Eftersom hunden inte var bunden förmodade han att en husse eller matte skulle komma strax efter. Ingen människa syntes till, och ingen husse eller matte heller för den delen. Samtidigt klev hunden in i den skarpa ljuskäglan från gatlampan.
— MEN VA FAN, DÄ Ä JU VARGEN!!! utropade han häpet, och for upp ur soffan som skjuten ur en kanon, och sprang fram till fönstret.
Matte, som slumrat i sin fåtölj, vaknade med ett ryck och undrade vad som hände.
— VARGEN, VARGEN SPRANG FÖRBI HÄR UTANFÖR!!!
Jag blev själv så upphetsad av allt ståhej och morrade och skallade:
— GRRRVOFF, GRRRVOFF, GRRRRRRRRRRRRRR!
Och ”Lillfjanten” hängde på i vanlig ordning: Vaff, vaff.
— Lugna ner er, sa Matte som är en sansad kvinna, det springer inga vargar här, det är säkert bara Husse som satt och sov framför TV:n och drömde en av sina konstiga drömmar.
— Du, jag har sett riktiga vargar på nära håll, både på Skansen å i Yellowstone.

Stilstudie av ”Varg-Olle”.

Förresten så såg jag självaste VARGFAR i min gröna ungdom, Vargarnas anfader Speedwayföraren ”Varg-Olle” Nygren, dessutom var jag med i skojterna å var en äkta vargunge, åsso har jag läst Fantomen, och om Stora Stygga Vargen i Kalle Anka, så jag vet minsann hur en äkta varg ser ut å beter sej, sa Husse buttert.
En sak är i säker, det var i alla fall inte Devil som travade förbi, för då hade hans följeslagare Fantomen varit me’.

Morronen därpå ringde Husse till tidningen och berättade om sitt äventyr, för ett äventyr var det, minst lika bra som dom naturprogram man kan se på Animal Planet.
Ärligt talat så tror jag att han ringde tidningen bara för att han skulle få stoltsera på förstasidan med bild och allt.
Nån förstasida och bild blev det inte, men dom skrev en hel del om vad han sett.
Bland annat om att han var orolig för att vi skulle bli uppätna.
— Jag vet ju själv vad gott det smakar med en liten godbit när man är hungrig som en varg! sa han sanningsenligt.
Tack vare Husses bekvämlighet blev vi inte vargamat.

Jag är säker på att vargen tänkte som Arnold Schwarzenegger när han drog vidare: I'll be back.

Å inte nog med det. En riktig björn har både setts och fotograferats bara nån kilometer hemifrån oss.
Så se upp alla mänskor, nu tar snart djuren över!






Att det här är dagens sanning sätter jag mitt tassavtryck på!