RYSSEN ANFALLER… IGEN!

UBÅTSJAKT.

HMS jagaren Gästrikland 1959 -82.

Mojje på spaning.

    När jag gjorde lumpen ombord på jagaren Gästrikland 1965 -66 hände en hel del, både sånt som var nästan som på lek, men även en hel del allvarliga incidenter. Men jag ska bara nämna en grej apropå dom senaste förmodade kränkningarna på svenskt vatten i Stockholms skärgård.

Allt var som sagt inte bara övning. Några gånger var det skarpt läge. Redan i mitten på sextiotalet kränktes Sveriges farvatten av främmande oidentifierade undervattensfarkoster. Jag skriver oidentifierade, för vi lyckades aldrig få upp någon ubåt till ytan.

Att det var ryssar var vi helt övertygade om, det var det alltid på 60-talet. Ryssen var en elak farlig jävel. Det hade vi blivit itutade.

Nåväl, vi bedrev hydrofonspaning tillsammans med kustflottans

Hydrofonspaning med vertolhelikopter.

vertolhelikoptrar, både inom och utomskärs. Stridsledningen var flera tillfällen säker på att vi hade ringat in ubåtar. Men icke sa Nicke. Hur vi än bar oss åt så lyckades dom gömma sig genom att lägga sig på botten under fullständig tystnad.

– Får jag be om största möjliga tyssssssssssssssssssssssssstnad! sa ubåtskaptenen.

Eller så lyckades dom smita ur nätet när helikoptrarna var tvungna att göra uppehåll i spaningarna för tankning.

Vid två tillfällen var vi så säkra på att vi hade närkontakt att vi skulle bomba dom. Men innan vi lät sjunkbomberna gå så sköt vi varningsskott med sjunkgranater, typ knallskott. Vi var ju gentlemän, vi ville ge den lede fi en ärlig chans. Ubåtsbesättningen var kallhamrad, och gav inte upp för såna småsaker.

 Kapten på skutan.

Några sjunkbomber släppte vi aldrig. Om det berodde på rädsla för ryssens repressalier vet jag inte.

Däremot avfyrade vi sjunkbomber vid ett par övningstillfällen. Bomberna slog i vattnet i en triangel och briserade på olika djup. Dom exploderade nästan samtidigt. Först hördes dova smällar, sedan skakade jagaren nästan som en blöt hund som ruskar sig torr, därefter kastades tre vattenpelare upp som var åtskilliga meter höga.

Det var inte nådigt att vara i närheten av den smällen. Så nog fick vi upp dom den gången… alla dom fiskar som dog av tryckvågen. Sen var det bara att håva upp fisken och sälja dom på Östermalmshallen till fint folk. Dom pengarna kom väl till pass för att förstärka flottans kassa som blev mindre och mindre på grund av dom allt mer krympande försvarsanslagen.

Sprängd sill smäller minst lika högt som sprängd anka, vid finare middagar.

    Det har ju då och då talats om både stora och små ubåtar som gjort kränkningar. Det är ju allom bekant att ryssarna gick på grund i Karlskronas skärgård 1981 med U 137.

    Sverige hade på sextiotalet en egen liten miniubåt som hette Spiggen.

Dvärgubåten Spiggen 1958 -70.

Redan namnet antyder ju hur stor den ubåten var. Kunde Sverige tillverka fungerande miniubåtar redan då, så varför skulle inte andra länder kunna smyga in i våra kustband med sina minisar långt senare. 

Är det så att ”lillpojken” Vladmir Putin måste hävda sej och visa sina muskler.

Av nån konstig anledning har de flesta diktatorer, tyranner, förtryckare och envåldshärskare genom tiderna varit småväxta. T.ex. Hitler, Stalin, Mussolini, och många fler. Och för att inte förglömma "Babyface" Kim Jong-Il.

Tänk att småjävlarna är dom största djävlarna!

Måste dom hävda sitt tillkortakommande???

Man kan bli putt för mindre!!!