Efter
fyrtio år som korvgubbe, mellan åren 1960-2000, kände jag att jag ville skriva
om mitt händelserika liv.
Resultatet
blev en bok på 600 sidor om mitt stolliga liv. Det var min första bok och vad
ska en bok om en korvgubbes liv och leverne heta om inte:
FÖRSTA
MOSBOKEN.
Jag
lämnade manuset till flera förlag och fick många olika svar och en ”klapp på
axeln” men med ordet tyvärr…
Nåväl,
självförtroende har jag aldrig lidit brist på och envis som jag är så gav jag
ut boken på eget bevåg. Jag lät trycka 3,300 böcker och har sålt slut på hela
bibban. ”Inte illa pinkat av en trähäst”.
Det är
inte så lätt att som okänd författare få bokförlagen att nappa på en utgivning.
Även om jag som korvgubbe var världsberömd på hela Närkeslätten. Nej heter man inte Jan Guillou, Liza Marklund, Leif GW Persson, Camilla Läckberg eller som någon annan känd författare så är det tydligen kört.
Men skam
den som ger sig, även de som numera är framgångsrika har en gång startat från
scratch.
Sommaren
2002 blev jag med hund. Inledningen på den historien kan du läsa på min blogg
om du klickar på länken längst ner på sidan. Den bekantskapen blev en bok på drygt 200 sidor.
Inledningen har legat ute på min blogg i flera år. Jag har efterlyst en
förläggare utan att någon nappat.
Jag såg på lokal-TV för ett tag sedan att författaren Håkan Nesser blivit utsedd till filosofie hedersdoktor vid Örebro universitet. I intervjun berättade han
att han har skrivit ungefär trettio böcker genom åren och hösten 2016 släpper
han ytterligare ett par böcker. Däribland en bok där han är ”spökskrivare” åt
sin hund. Han håller på med att skriva de sista kapitlen i den boken.
Jag vill
inte påstå att Håkan har snott min idé. Vi hade bara samma tanke och att han,
till skillnad från mig, har förmånen att redan vara etablerat hos bokförlagen.
Hur som
helst så är min bok redan färdigskriven sen många år så jag var i alla fall
först.
Olika
falla ödets lotter, en del får WC, andra potter.
Ja så är det…
Jag tror,
och det är min tanke, att förläggarna ser rent krasst ekonomiskt på saken och
räknar kronor och ören.
Jaha, å
varför gör jag inte likadant med ”Ruff-boken” som med ”Mosboken” och ger ut den
på eget bevåg, kanske du tänker.
Nej även
jag ser rent ekonomiskt på saken. Mosboken kostade mig i runda slängar 350,000
kr. Pengar som jag tjänade när jag sålde korvmojjen.
När jag
ansåg att jag fått igen för mina utlägg hade jag ca 500 böcker kvar.
Det jag
fick in på dessa böcker skänkte jag oavkortat till Barncancerfonden.
Visserligen
hade jag kunnat satsa de pengarna på att ge ut ”Ruff-boken”. Men jag gjorde det
för den goda sakens skull.
Som ”fattig”
pensionär har jag inte de ekonomiska resurserna att själv ge ut boken.
Ett par
månader efter att jag beslutat att skänka pengarna till Barncancerfonden fick
jag veta att mitt yngsta barnbarn, då 9 år, drabbats av cancer.
En cancer
som hon förde en ojämn kamp mot och som hon tyvärr förlorade efter 5 års
kämpande.
Hon var en
alltid glad och positiv tjej som tyvärr fick sluta sitt liv alldeles för
tidigt.
Nu blev
ju hon inte hjälpt av pengarna men jag hoppas att de kommer till nytta i den
framtida forskningen.
Ruff-boken
är ju som sagt klar och färdig för tryckning, så det är i princip bara att
trycka på startknappen till tryckpressen och då skulle vi hinna före Håkan
Nesser.
Dessutom
vill man ju dela med sig av det man skriver och inte bara ha nåt att samla i
byrålådan.
Om någon
förläggare nappar så är jag beredd att även denna gång skänka överskottet till
Barncancerfonden.
BARNEN ÄR
VÅR FRAMTID.
UTAN
BARNEN FINNS DET INGEN FRAMTID!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar