HAN OCH ANDRA SÖTA GOSSAR.

Redan som barn var jag en liten gosse som ansågs vara ett vackert barn…
… Ja gosse och gosse…

…Jag är nummer två i syskonskaran, med en äldre bror och en yngre syster. Jag förmodar att mamma hade velat ha en flicka eftersom jag inte blev klippt förrän jag var 3-4 år. Jag hade långt ljust lockigt hår och såg precis ut som en liten söt flicka.
En dag när min tre år äldre bror skulle passa mig, blev han retad av kompisarna för att han var tvungen att leka med ”lillasyrran”. Då drog han resolut ner mina röda stickade hängslebyxor och visade upp min snopp och sa:
– Titta här så får ni se att jag inte leker med tjejer.
Då tog den diskussionen snabbt slut.




En händelse som kunde ha tagit en ände med förskräckelse inträffade innan jag blev klippt. Jag kom plötsligt hem, efter att ha varit försvunnen ett tag. Mina föräldrar undrade oroligt var jag varit.
– Jag har åkt bil med en ”farbror”, svarade jag.
Nått minne av den bilturen har jag inte och det är nog lika bra det. Kanske hade jag blivit upplockad i tron att jag var en lite söt guldlockig flicka. Det fanns säkert ”fula gubbar” även då. Jag blev nog hemskjutsad när han upptäckte att jag var en liten kille.
Han var kanske lite snäll ändå, eftersom han skjutsade mej hem, jag kunde lika gärna ha legat våldtagen och mördad i nåt skogsparti.
Jag förmodar att den händelsen bidrog till att jag snabbt blev klippt.

I tonåren var jag ganska populär bland tjejerna men jag var för blyg för att göra några riktiga framstötar. Tjejerna och jag var mest som kompisar. Blygseln kompenserade jag med att vara ”en kul typ”.
Det har jag försökt vara genom åren, med humor kan man komma långt.
BÄTTRE ATT VARA EN KUL TYP ÄN EN FUL TYP!

Ja det var då min vän, en gång för länge sen.
En härlig tid som verkade stå still.
Ja, vi var unga då, vi ville sjunga då,
vi ville dansa, höra livet till...

Men åren går och dom gråa håren kommer.
Som sagt så har jag alltid trott att jag är en söt ”pojke”. En månad innan jag fyllde 50 år fick jag bekräftelse på det. Efter ett läkarbesök fick jag diagnosen diabetes. Jag hade anat att det var så men nu hade jag fått bekräftelse, svart på vitt, att jag fortfarande är en ”söt pojke”. Så nu kan jag visa papper på det.
Med diverse mediciner och insulinsprutor har jag hållit sjukdomen i schack.
Det är även bra om man kan gå ner i vikt också men det är inte så förbaskat lätt. Trots att jag numera inte äter så stora portioner är det svårt.

Vid mitt senaste besök hos diabetessköterskan satt jag i väntrummet och bläddrade i Hemmets Journal. Lämpligt nog var det ett 12-sidigt reportage om just diabetes. Vad jag bl.a. fick veta var att insulin bidrar till viktökning. Jag läste också att en ny medicin, som tas på samma vis som insulinsprutor, har samma effekt som insulinet men som inte har den viktökande effekten utan istället gör så att man på sikt går ner i vikt. Jag föreslog att jag skulle få börja använda Victoza som även har en hungerdämpande effekt.

Medicinen är så ny att den ännu inte är så vanlig. Efter kontroll med min läkare fick jag klarsignal att köra på.Nu har jag använt Viktoza i 3 veckor och redan gått ner 5 kilo.

Tips till alla er som har insulinbehandlad diabetes, kolla med din läkare!

Inledningsvis skrev jag om: Han och andra söta gossar. Dessa rader är hämtade från Karl Gerhards skiva JAZZGOSSEN från 1922. Riktigt så gammal är jag inte, men jag kommer ihåg sången från en nyinspelning som gjordes 1954 då jag var 9 år.

Med ålderns rätt kan jag numera bjussa på mej själv och få vara lite patetisk.

Kanske något att lägga rabarber på?

Här kommer min egen version av Jazzgossen som på äldre dar har blivit gammal.
Håll tillgodo.

JAZZGUBBEN.
På trötta släpande fötter, vi gubbar gör vår entré.
Vår byx har häng, som på en dräng, och vår stil den är väldigt passé. (Fy)
Vår blick ger inga små löften, åt krogens unga publik.
Men varför tystnar plötsligt restaurangens discomusik?

In så kommer det en gubbe, med en hållning som är mer än kass,
mockarskorna har han på se’, och hans jobb det är att tömma dass.
Han är tjock och fet om midjan, han ler med glugg.
Han är nästan kal på skallen, och har ingen lugg, ingen lugg, ingen lugg.
Han och andra gråa gubbar, som har rynk på sina ögonlock.
Bira sitter dom och hinkar, sen i baren around the clock.
Fram på natten hem han snubblar, får av frugan noll poäng.
Får sen sova ner på golvet, hunden sover i hans säng, i hans säng, i hans säng.

Jag läst i gamla romaner, som är så tråkiga så.
Att mannakraft, man fordom haft, och en brynja av plåt drog man på. (Usch)
Brutal var tidernas vanor, för jungfrun slogs man till häst.
Kulturen har gått bakåt när vi nutidsmännskor har fest.

Jo då så sitter man på puben, flörtar runt och dricker sej full.
Sen så ska man upp och dansa, fast man nästan ramlar omkull.
”Finkavajen” har man på sej, fast den köpts för länge sen.
Den är äten utav malen, och den doftar naftalen, naftalen, naftalen.
Alla feta tjocka gubbar, tror att dom är kvällens Don Juan.
Fast dom bara går och grymtar, som en stor och luden babian.
Dom sitter bara där och suckar, får inte napp på något hugg.
Dom får klara saken själva, in på närmsta mugg, närmsta mugg, närmsta mugg.

Dan efter med bultande skalle, man knappast orkar gå opp,
förr’n man fått en cigg i käften, och några gökar i sin kaffekopp. (Blää)
Man hostar, harklar och snörvlar och tycker kvällen varit så trist
Utåt håller man så masken, och säger natten hade nått visst.

När veckan se’n är gången, på freda’n man gör på samma vis.
Man går tillbaka till puben, precis som en gammal repris.
Där sitter samma trötta gubbar, med skummet i sin mustasch.
Tittar hur dom unga lever, och tycker livet gått i krasch, gått i krasch, gått i krasch.
Sen sitter man bara där och drömmer, och nyper servitrisens häck.
Hon ropar högt på vakten. Försvinn härifrån puts väck!
Man hamnar ute på gatan, snubblar hem får av kärringen däng.
Får sen sova ner på golvet, hunden sover i hans säng, i hans säng, i hans säng.

Å DU, LEV HÄR OCH NU!
DET ÄR BÄTTRE ATT HA ROLIGT I SJUTTIFEM ÄN TRÅKIGT I HUNDRA ÅR!!!

MOJJE.