DET HANDLAR OM FYLLA.

”DET HANDLAR OM FYLLA”
Citat från ett nummer i Lekebergsrevyns nyårsrevy MOVIE.

Kring jul och nyår förekommer det en hel del fylla i både slott och koja.
För min egen del har det blivit väldigt lite av den varan. Jag är ju med och spelar revy med det glada kamratgänget i Lekebergsrevyn. I år hade vi premiär på självaste Nyårsafton.
Det har varit många och långa repmöten. Vi höll på i ganska exakt två månader, då vi repade nästan var och varannan kväll. Det har inte varit något som helst problem med att fylla ”fritiden” med aktiviteter. Så nog kan jag sätta ”Repgubbe” på det visitkort som jag aldrig haft.
Vi har slitit hårt med repliker och hur vi ska gå och stå. Men vi har samtidigt haft väldigt roligt. Vi vill ju uppfylla publikens förväntningar om en bra show.
Biljettförsäljningen har gått strålande och premiären var slutsåld redan till första advent, inga problem med att fylla salongen med en förväntansfull publik. Det kan man verkligen kalla salongsfylla.
Premiärkvällen strömmade publiken till och slog sej ner vid dukade bord för att få i sej en rejäl bukfylla. Dom fattade flaskorna för att fylla upp ädla drycker till glasets rand.
Visst har det förekommit en del fylla på scenen också, men bara i form av intagande av fusksprit. Jag bjöd på en rejäl stänkare när jag fibblade och tappade en ”gin & tonic” i ”Karaoke-baren” på självaste genrepet.
Premiärföreställningen gick jättebra, publiken/gästerna var entusiastiska och skrattfyllda. Det var så hög stämning i den överfyllda lokalen att regissören inte behövde hänga sej i genrepet.
Runt klockan 23 var själva showen över men i väntan på tolvslaget festade en större del av publiken vidare medan vi i revygänget drog oss bakom scenen till logefyllan… ops… jag menar naturligtvis logehyllan, ovanför köket. Vår fantastiske kock Kjell Edlund hade sett till att vi fick njuta av samma jättesmarriga revymeny som publiken bjuds på.
När en halvtimme återstod av det gamla året blev vi nedkallade till teatersalongen där vi överraskades av ett sceneri från en välkänd nyårstradition. Det var Gunilla Pihlblad och Dag Stranneby som gjorde ett bejublat extranummer för dom som valde att stanna kvar och fira in det nya året på Sparbanksbörsen.
Rätt gissat! Det var den klassiska ”Grevinnan och betjänten”. Nu framförd i färg och riktigt breeeeed WiiiiiiiideSkreeeeeen. En sketch som viiiiida överskred originalet. Och som ni vet så förekommer det en hel del fylla i den sketchen.

Klicka så får du se den absolut bästa versionen av Grevinnan och betjänten.

Nu tillbaka till det här med min egen fylla. I och med att jag pendlar över Närkes Rocky Mountain, (Kilsbergen) så måste jag naturligtvis hålla mej spiknykter. Inte ens vid tolvslaget på nyårsnatten skålade jag in nyåret med champagne. Visserligen hade jag ett glas riktig bubbel i handen och skålade med de övriga. Jag höll glaset under näsan, kände doften och stänket från dom bristande bubblorna mot nästippen, sen återgick jag till min finöl av klass I. Första klass är alltid första klass, åtminstone om man får tro SJ. Å det är alltid finare att halsa än att dricka i glas, för då håller man på etiketten.

Det enda starka jag tog den kvällen/natten var ett rejält glas Jack Daniel´s som medicin mot den jävulusiska tandvärk som jag dragits med sen före jul.
Å varför det då, undrar du säkert? Jo av den enkla anledningen att det inte fanns någon akuttid. Så ä dä!

The show must go on, som tysken sa när han invaderade Ryssland.

MEN…
Så idag fick jag min hett efterlängtade fylla. Jag fick komma till tandläkaren som påbörjade proceduren med att ge mej en rotfylla.
Å nu tar jag mej ett rejält glas Jack Daniel´s, eller två, men bara som medicin.

SKÅL TAMEFAN!!!
HÖRDE JAG SKÅL???
Mojje.