EN HALV BÖJ – FÖRR OCH NU.

EN HALV BÖJ – FÖRR OCH NU.

En halv böj, vad är det kanske du undrar? Du som var med på den gamla goda tiden, som man sa förr, vet vad jag snackar om. För er andra ska jag förklara.

       När man gick till systembolaget blev man personligen serverad över disk av en serviceinriktad man eller kvinna, precis som i speceriaffären. Å det bästa av allt var att det var många kassor och många som jobbade med att plocka fram den önskade drycken. Det var som ett Kinderägg, två saker på samma gång, både snabbköp och snapsköp. Snabbt och geschwint, om man inte råkade hamna i kön bakom flotta damen som skulle diskutera med expediten i evighet om vilket vin som passade bäst till den eller den osten. I och för sej så fanns det egentligen bara två sorters vin förr, rött och vitt.

       Det fanns egentligen bara ett fåtal spritsorter också. Inte femtioelva whiskymärken som idag och romen Captain Morgan hade man inte hört tals om, åtminstone inte jag.

       Då, på den gamla goda tiden, skulle det vara enkelt. Inga konstiga blandningar av både det ena och det andra och det tredje med det fjärde, inte heller en massa färgämnen heller. Rena klara drycker utan maskar och annat tjafs som t.ex. tequilan innehåller. Man skulle se vad man häller i.

Absolut rent skulle det vara. Därför såldes Absolut rent brännvin bäst. Och det som såldes absolut bäst var 37 centilitersflaskorna, de s.k. halvflaskor.

       Dom såldes så bra att personalen hade förrådet under kassadisken för att slippa springa som skållade langare och hämta varan på lagret. Dom behövde bara böja på ryggen och hala fram den åtråvärda drycken. Därför döpte folkhumorn flaskorna och gesten till ”En Halv Böj”.

       Kan man säja att en bartender sysslar med häller i?

       Är det bara jag… eller???

       Apropå sprit så bjuder jag på en liten…

…ja inte nubbe om du trodde det. Nädå, men en lien anekdot från min bröllopsresa 1968 när vi återvände från Danmark.

SMUGGLARKUNGEN.

             Då fick man föra in sjuttiofem centiliter starksprit per person till Sverige. Två sjuttiofemmor i det nyinköpte IKEA-barskåpet skulle se bra ödsligt ut och dessutom skulle det eka förskräckligt.

IKEA-bokhylla anno 1968. (OBS inga böcker i den hyllan.)

   

Tandläkaren till patienten:

– Det var ett väldigt stort hål det här, hål det här, hål det här, hål det här...

   

Fyllan på hyllan.

Nu skulle vi fylla på rejält. Därför satsade vi på kvartingar. Med mina gedigna kunskaper i matematik fick jag det till tre kvartingar på varje sjuttiofemma. Enkel matematik!

För att inte bli fast i tullen med för mycket sprit och för att få en bra blandning köpte vi sex kvartingar av olika sort. Stolta över vår ärlighet körde vi med rent samvete genom tullen. Det var ingen som gjorde en antydan till att kontrollera oss. Vi såg ju ut som oskyldiga lamm. Ja rent av som Guds änglar i himlen. Dessutom hade vi ju inget att dölja.

Med facit i hand hade vi kunnat ta in hur mycket sprit som helst, bara vi haft råd. Nu smugglade vi omedvetet i alla fall.

Inte så att det var nån som proppat våran bil full med smuggelgods medan vi åt nåt smarrigt smørrebrød på nåt mysigt værtshus.

Nejdå, det var allt vi själva som smugglade.

Jamen, ni köpte ju bara sex kvartingar kanske du tänker?

Ja, det var just det vi gjorde. Nu hör det till saken att en kvarting kallades en kvarting, men innehöll trettiosju centiliter. 37 x 6 är 2,22 liter, istället för 1,5 liter som var tillåtet för två personer. Komplicerad matematik!

Det är enda gången som jag är glad över mina dåliga kunskaper i matte.

I och för sej så var vi faktiskt tre personer i bilen, hustrun hade nämligen blivit gravid under vår Danmarksresa, närmare bestämt på Bellahöj camping i Köpenhamn.

Ägg smakar äggstra gott dagen efter...

Det var lite om EN HALV BÖJ förr i tia.

Åter till ordningen.

EN HALV BÖJ numera innebär detta:
Fredagen den 24 april kl. 20:30 ringde jag till en pizzeria i Karlskoga och beställde en kebabpizza till hustrun, själv hade jag lite andra godsaker på lut.

Jag fick det sedvanliga svaret som man alltid får när man ringer till en pizzeria och beställer en pizza:

—  Femton minuter en kvart.

Femton minuter en kvart senare, alltså på avtalad tid kommer jag in på pizzerian.

Jag måste säja att jag är mycket imponerad, pizzabagare måste ha en övernaturlig förmåga att se saker som en vanlig människa inte ser, ja inte jag i alla fall. Hur sjutton kunde han veta att jag var jag.

    När jag var framme vid kassan ställde bagarn fram pizzakartongen och sa:
— Schjåttifem kråner.

Jag räckte fram en hundring till honom.

Han tog emot hundringen, tryckte på en knapp på kassaapparaten så att det sa PLING. Det fanns ingen display så jag kunde se om och vad han knappade in i sin kassaapparat.

Det kanske var en kass apparat men den hade i alla fall en plingknapp så man skulle förstå att det gick riktigt och rätt tillväga. Dessutom frågade han:

— Vill do ha kvitto?

—Ja tack, svarade jag, eftersom jag var rädd om kostymen… ja luvtröjan då, om det ska vara så himla noga.

Jag har ju sett reklamfilmen från Skatteverket.

Den kan ses i slutet på inlägget och heter:

”Korvgubbe goes bananas.” Där korvgubben börjar kasta räksallad, bostongurka, sprutar senap och ketchup på kunden när han inte vill ha kvitto.

Så när jag tackade ja gjorde han ”En Halv Böj” och tog fram ”mitt kvitto” ur en låda under disken och gav det till mej.

Jag fattade ingenting.

Han hade registrerat och arkiverat mitt kvitto innan jag var framme. Pizzagubbar måste kunna se in i framtiden också.

—Ha en bra kvel å smacklig maltid, sa han med ett smil samtidigt som han tänkte:

Där lurade jag skattemyndigheten en gång till.

Nästa gång jag ska köpa pizza ska jag inte ringa. Jag ska bara gå in på pizzerian och ställa mej vid kassan så är allt klappat och klart och jag får just precis den pizza som jag för dagen var sugen på. Och jag behöver inte vänta dom obligatoriska femton minuter en kvart som egentligen är den tid det tar att köra till pizzerian.

Släng dej i väggen Truxa, här ligger du i lä!

       Ute i bilen kollade jag kvittot och såg att det verkligen hade dagens datum men dock ett klockslag som var stämplat dryga femton minuter en kvart innan jag gjorde min beställning och ytterligare femton minuter en kvart tidigare innan jag betalade, totalt en hel halvtimme. Snacka om att vara förutseende.

       Om JAG haft den förmågan skulle jag inte ha varit korvgubbe i fyrtio år. Då hade jag spelat på hästar eller stått vid rouletten i Las Vegas.

       Klicka på länken här nedan så kan du se den omtalade ”reklamfilmen” från Skatteverket.

https://www.youtube.com/watch?v=5yHWwdLN4d8

Å du, tänk på att ärlighet varar längst, inte bara i dessa deklarationstider.

    Mojje.