DET OKÄNDA vs det VÄLKÄNDA.

DET OKÄNDA i Bollmora vs det VÄLKÄNDA DEILES i Örebro.

En familj i Stockholmsförorten Bollmora som upplever att dom har besök av vålnader har kontaktat TV-programmet DET OKÄNDA som kommer dit med kamerateamet och ett medium. I programmet beskrivs Bollmora som socialt undermåligt, där arbetslösheten var stor på 60-talet och alkoholkonsumtionen hög.

Jag själv tittar inte på programmet eftersom jag är skeptisk till ”spökerier”, men om det är någon eller något som kan övertyga mej om motsatsen så OK.

En bekanting hörde av sej och berättade att min korvmojj nr 2 som jag hade mellan åren 1966 – 1984 fanns med på en bild i programmet. Jag blev nyfiken och letade på Play-TV och kollade. Å tammesjutton, där fanns en tjusig kvällsbild på en av Örebros populäraste korvmojjar med i beskrivningen av ett Bollmora i förfall på 60-talet.

Att placera DEILES i den miljön är närmast en skymf mot mej, en seriös korvgubbe som var aktiv i 40 år i Örebro och som alltid velat kundens bästa. Å inte fanken har dom frågat mej om lov heller. Men det var väl så att programledningen ville visa upp en bild från 60-talet. Så då fick dom söka sej ända till Örebrotrakten. Snyggare korvmojj än min finns nog inte att uppbringa i hela Sverige.

(Inte fanken skryter väl jag?!)

Kiosk nr 2

Jag filmade av TV-rutan med mobilen för att dokumentera det hela. Jag har klippt ner inslaget till några minuter, bara för att få med det väsentligaste. Och 2 minuter och 55 sekunder in klippet ser man plötsligt en bild från 1968 på DEILES KORVBAR i Örebro som om den skulle ligga i Bollmora.
Vem ska man tro på tro på tro på...?!
Men att få vara en värdig representant för 60-talet är väl inte fy skam!

Under 40 år, 1960 – 2000, var jag korvgubbe men kallas än idag för ”Korv-Mojje”. En stolt korvgubbe som är världsberömd på hela Närkeslätten.

Kiosk nr 1 

Mumsfillibabba

Specialbrickan

"Kiosk" nr 3

Korv-Mojje

GAMLA GUBBAR OCH MÖRKERKÖRNING.

När man börjar komma upp i ålder så blir det svårare och svårare att köra bil i mörker. Ögonen hänger inte riktigt med längre, även om ögonen hänger med.

Det spelar ingen roll hur många och starka fjärrljus man har på bilen. När man får ett möte och bländar av är det som att komma in i en kolkällare. Å jag säjer som så: Vart tog vägen vägen, är jag ute på en åker och åker? Jag känner mej ungefär som han den där närsynte Mr Magoo.

Jag såg för en tid sedan ett tips att man kan underlätta svårigheten med att köra i mörker när det är fuktigt, regnigt eller disigt om man tar följe med framförvarande bil.

Lätt som en plätt, då får ju den spåra och då åker man själv tryggt och säkert bakefter. Kan det vara det som kallas för samåkning?!

Nu i helgen när jag åkte hemåt i mörkret var det barmark och regnet hängde som ett blött duschdraperi framför bilen och sikten var lika med noll. Jag tog mej hemåt sakta och försiktigt efter bästa förmåga,

”SAFTY FIRST” som norsken sa när han var i Tyskland.

Helt plötsligt blev jag omkörd av en bil vars förare verkade ha full koll på läget. ”När man snackar om kroppkakorna så kommer dom genom porten.”

Här gäller det att hänga på i svängarna. Sagt och gjort, jag gasade på ordentligt för att kunna hänga med i svängarna, å undan gick det.

Helt plötsligt svängde han in på en mindre väg som bar rätt in i skogen. Men inte bangade jag ur inte.

Smart kille, tänkte jag. Här tar han en genväg för att spara på bensinen.

Vägen var väldigt krokig och skogen stod tät. Lika tät som kön till GEKÅ:s i Ullared.

Bra att han hade så starka strålkastare på sin bil att det blev lika ljust som i en mjölsäck. Å det behövdes för här gick det verkligen undan.

Det var en kille som verkligen kunde hålla tungan i rätt mun å inte var han nått blindstyre heller, för jädrar vad det gick undan på den smala krokiga och knixiga vägen. Men jag hängde på i bakhasorna för att inte tappa kontakten.

Det var tydligen bara han och jag som var ute och åkte i detta erbarmliga hundväder, för vi mötte inte en endaste bil på hela vägen.

Varför kallar man det hundväder förresten? Är det för att husse inte vill gå ut med hunden när det kallt och blött? Det måste nog vara så för jag har en hund och jag går helst inte ut när det råder rått väder, även om hunden vill. Men å andra sidan blir det blött inne om jag inte går ut med honom.

Allt nog och emedan…

… Tur att jag var på alerten för helt plötsligt tvärnitade han, och jag hann precis få stopp på min bil bara några centimeter från hans. Så med hans hjälp var jag tillslut framme, säkert och geschwint utan vare sej avåkningar eller dikeskörningar. Man kan lugnt säja att jag hade nått målet.

Så jag råder er ni ”gamlingar” som har det svårt med mörkerkörningen att testa mitt tips för säker körning när sikten är dålig.

Javisst ja, jag glömde nämna att jag till på köpet blev 2:a på tredje delsträckan i Svenska Rallyt.

MM VÖ HÖ
Med Vänlig Hälsning

/Mojje.

EN HALV BÖJ – FÖRR OCH NU.

EN HALV BÖJ – FÖRR OCH NU.

En halv böj, vad är det kanske du undrar? Du som var med på den gamla goda tiden, som man sa förr, vet vad jag snackar om. För er andra ska jag förklara.

       När man gick till systembolaget blev man personligen serverad över disk av en serviceinriktad man eller kvinna, precis som i speceriaffären. Å det bästa av allt var att det var många kassor och många som jobbade med att plocka fram den önskade drycken. Det var som ett Kinderägg, två saker på samma gång, både snabbköp och snapsköp. Snabbt och geschwint, om man inte råkade hamna i kön bakom flotta damen som skulle diskutera med expediten i evighet om vilket vin som passade bäst till den eller den osten. I och för sej så fanns det egentligen bara två sorters vin förr, rött och vitt.

       Det fanns egentligen bara ett fåtal spritsorter också. Inte femtioelva whiskymärken som idag och romen Captain Morgan hade man inte hört tals om, åtminstone inte jag.

       Då, på den gamla goda tiden, skulle det vara enkelt. Inga konstiga blandningar av både det ena och det andra och det tredje med det fjärde, inte heller en massa färgämnen heller. Rena klara drycker utan maskar och annat tjafs som t.ex. tequilan innehåller. Man skulle se vad man häller i.

Absolut rent skulle det vara. Därför såldes Absolut rent brännvin bäst. Och det som såldes absolut bäst var 37 centilitersflaskorna, de s.k. halvflaskor.

       Dom såldes så bra att personalen hade förrådet under kassadisken för att slippa springa som skållade langare och hämta varan på lagret. Dom behövde bara böja på ryggen och hala fram den åtråvärda drycken. Därför döpte folkhumorn flaskorna och gesten till ”En Halv Böj”.

       Kan man säja att en bartender sysslar med häller i?

       Är det bara jag… eller???

       Apropå sprit så bjuder jag på en liten…

…ja inte nubbe om du trodde det. Nädå, men en lien anekdot från min bröllopsresa 1968 när vi återvände från Danmark.

SMUGGLARKUNGEN.

             Då fick man föra in sjuttiofem centiliter starksprit per person till Sverige. Två sjuttiofemmor i det nyinköpte IKEA-barskåpet skulle se bra ödsligt ut och dessutom skulle det eka förskräckligt.

IKEA-bokhylla anno 1968. (OBS inga böcker i den hyllan.)

   

Tandläkaren till patienten:

– Det var ett väldigt stort hål det här, hål det här, hål det här, hål det här...

   

Fyllan på hyllan.

Nu skulle vi fylla på rejält. Därför satsade vi på kvartingar. Med mina gedigna kunskaper i matematik fick jag det till tre kvartingar på varje sjuttiofemma. Enkel matematik!

För att inte bli fast i tullen med för mycket sprit och för att få en bra blandning köpte vi sex kvartingar av olika sort. Stolta över vår ärlighet körde vi med rent samvete genom tullen. Det var ingen som gjorde en antydan till att kontrollera oss. Vi såg ju ut som oskyldiga lamm. Ja rent av som Guds änglar i himlen. Dessutom hade vi ju inget att dölja.

Med facit i hand hade vi kunnat ta in hur mycket sprit som helst, bara vi haft råd. Nu smugglade vi omedvetet i alla fall.

Inte så att det var nån som proppat våran bil full med smuggelgods medan vi åt nåt smarrigt smørrebrød på nåt mysigt værtshus.

Nejdå, det var allt vi själva som smugglade.

Jamen, ni köpte ju bara sex kvartingar kanske du tänker?

Ja, det var just det vi gjorde. Nu hör det till saken att en kvarting kallades en kvarting, men innehöll trettiosju centiliter. 37 x 6 är 2,22 liter, istället för 1,5 liter som var tillåtet för två personer. Komplicerad matematik!

Det är enda gången som jag är glad över mina dåliga kunskaper i matte.

I och för sej så var vi faktiskt tre personer i bilen, hustrun hade nämligen blivit gravid under vår Danmarksresa, närmare bestämt på Bellahöj camping i Köpenhamn.

Ägg smakar äggstra gott dagen efter...

Det var lite om EN HALV BÖJ förr i tia.

Åter till ordningen.

EN HALV BÖJ numera innebär detta:
Fredagen den 24 april kl. 20:30 ringde jag till en pizzeria i Karlskoga och beställde en kebabpizza till hustrun, själv hade jag lite andra godsaker på lut.

Jag fick det sedvanliga svaret som man alltid får när man ringer till en pizzeria och beställer en pizza:

—  Femton minuter en kvart.

Femton minuter en kvart senare, alltså på avtalad tid kommer jag in på pizzerian.

Jag måste säja att jag är mycket imponerad, pizzabagare måste ha en övernaturlig förmåga att se saker som en vanlig människa inte ser, ja inte jag i alla fall. Hur sjutton kunde han veta att jag var jag.

    När jag var framme vid kassan ställde bagarn fram pizzakartongen och sa:
— Schjåttifem kråner.

Jag räckte fram en hundring till honom.

Han tog emot hundringen, tryckte på en knapp på kassaapparaten så att det sa PLING. Det fanns ingen display så jag kunde se om och vad han knappade in i sin kassaapparat.

Det kanske var en kass apparat men den hade i alla fall en plingknapp så man skulle förstå att det gick riktigt och rätt tillväga. Dessutom frågade han:

— Vill do ha kvitto?

—Ja tack, svarade jag, eftersom jag var rädd om kostymen… ja luvtröjan då, om det ska vara så himla noga.

Jag har ju sett reklamfilmen från Skatteverket.

Den kan ses i slutet på inlägget och heter:

”Korvgubbe goes bananas.” Där korvgubben börjar kasta räksallad, bostongurka, sprutar senap och ketchup på kunden när han inte vill ha kvitto.

Så när jag tackade ja gjorde han ”En Halv Böj” och tog fram ”mitt kvitto” ur en låda under disken och gav det till mej.

Jag fattade ingenting.

Han hade registrerat och arkiverat mitt kvitto innan jag var framme. Pizzagubbar måste kunna se in i framtiden också.

—Ha en bra kvel å smacklig maltid, sa han med ett smil samtidigt som han tänkte:

Där lurade jag skattemyndigheten en gång till.

Nästa gång jag ska köpa pizza ska jag inte ringa. Jag ska bara gå in på pizzerian och ställa mej vid kassan så är allt klappat och klart och jag får just precis den pizza som jag för dagen var sugen på. Och jag behöver inte vänta dom obligatoriska femton minuter en kvart som egentligen är den tid det tar att köra till pizzerian.

Släng dej i väggen Truxa, här ligger du i lä!

       Ute i bilen kollade jag kvittot och såg att det verkligen hade dagens datum men dock ett klockslag som var stämplat dryga femton minuter en kvart innan jag gjorde min beställning och ytterligare femton minuter en kvart tidigare innan jag betalade, totalt en hel halvtimme. Snacka om att vara förutseende.

       Om JAG haft den förmågan skulle jag inte ha varit korvgubbe i fyrtio år. Då hade jag spelat på hästar eller stått vid rouletten i Las Vegas.

       Klicka på länken här nedan så kan du se den omtalade ”reklamfilmen” från Skatteverket.

https://www.youtube.com/watch?v=5yHWwdLN4d8

Å du, tänk på att ärlighet varar längst, inte bara i dessa deklarationstider.

    Mojje.

FRÅN DET ENA TILL DET ANDRA.

FAN VA TRÖTT MAN KAN BLI!

Jag är utan bredbandsuppkoppling sedan 26 januari 2015.

Jag kan inte sköta min ekonomi, hämta filer, läsa nyheter eller skicka och läsa meddelanden.

Fan anamma... det låter som att jag är beroende... Ja det är nog så?!

Felet har pågått sedan Bredbandsbolaget övertog leveransen från Tele2.

Jag har suttit i låååååånga telefonköer till supporten ett flertal gånger, ända upp till 1½ timma. Så småningom har en i och för sig käck ungdom svarat.

Jag har börjat samtalet med att hen inte ska ta mitt klagomål personligt eftersom det är Bredbandsbolaget jag är sur på.

Jag har sedan begärt att få bli kopplad till teknisk support.

Hen har förklarat att hen först måste ha vissa uppgifter om vad felet består i och att hen först ska försöka avhjälpa felet direkt. Om det inte lyckas ska hen skickar en rapport till teknisk support.

Efter att ha gått igenom samma procedur ett flertal gånger med olika hens utan att dom löst problemet.

När jag, efter flera resultatlösa telefonsamtal, propsat på att JAG vill snacka med supporten. Om det inte går vill jag ta ett snack med chefen själv.

Då har jag blivit satt i en ny telefonkö och dessutom få lyssna på nåt JÄVLA TARMGNISSEL i över ½timma. Plötsligt övergår ”samtalet” till 3 pipsignaler och... ja va tror du... JO, TOTAL TYSTNAD.

Nya samtal, nya köer, nya hens, o.s.v...

Tillslut kom jag ändå fram till supporten som lovade göra allt med högsta prioritet.

Därefter har jag fått ett antal SMS. Bl.a. ett som meddelar att problemet är löst.

Vems problem? Inte mitt i alla fall.

Ny telefonkö, ny väntan, ny kundmottagare, samma upprabbling om mina problem, samma löfte om snabb åtgärd.

VA TRÖTT JAG BLIR!

Jag har faktiskt även blivit uppringd av supporten två gånger och blivit informerad om läget. Vilket läge… ryggläge hos teknikerna.

VA TRÖTT JAG ÄR!

Jag kanske också ska inta ryggläge?

Jag har gjort vad jag kan inom husets fyra väggar. Jag har kopplat bort routern och har ny fräsch kabel direkt från konvertern till min stationära dator. Dessutom har jag en bärbar dator, också den kopplad med ny kabel.

Ingen dator har kontakt med cybervärlden och jag är utestängd från omvärlden.

I senaste samtalet svär dom sej inte fria men säjer att felet ”kan” ligga i fiberkabeln.

- Men hallå… alla grannar runtomkring har samma fiberkabel som jag och hos dom funkar det.

Då säjer dom att den konverter som jag fick installerad tillsammans med fiberkabeln kanske gick sönder i samband med bytet till Bredbandsbolaget.

- Men så skicka hit nån som byter ut konvertern då!

- Det ligger utanför vårt ansvarsområde, men vi ska naturligtvis hjälpa dej med att skicka en rapport till Karlskoga Stadsnät som äger fiberkabeln och konvertern.

Har den senaste veckan haft ett SEEEEEGT mobilt bredband till låns, inte ens det funkar alltid som det ska!

Å inte nog med det, jag har fått en faktura för tre månaders abonnemang som ska betalas i förskott.

Inte fan tänker jag betala för nått jag inte har kunnat utnyttja.

NÅN JÄVLA MÅTTA FÅR DET VARA PÅ ELÄNDET.

Å var är vi nu då... JO PÅ RUTA ETT!

Som sagt som var:

FAN VA TRÖTT MAN KAN BLI!!!

Det var mycket bättre förr… på Bells tid.

"Utan snus i tre dagar försmäktar vi på den ö"
Så skrev Pippi Långstrump på meddelandet hon skickade iväg med flaskpost när hon tillsammans med Tommy och Annika blivit strandsatta på en öde ö. Å jag förstår henne fullt ut.

Och jag säjer:

Utan bredband i tre veckor försmäktar jag… ÖÖÖÖÖÖH!!!

 /”Gnäbbergubben Mojje”.

BOMBER, GRANATER och SMÄLLANDE KORKAR.

BOMBER, GRANATER och SMÄLLANDE KORKAR.

Jaha… då var 2014 till ända och 2015 har firats in med buller och bång, så jag får väl önska EN GOD FORTSÄTTNING trots att vi inte vet vad det nya året för med sej, så den som lever får se.

Visst kan det väl vara tjusigt att se alla dessa sprakande fyrverkerier lysa upp på himlapällen en mörk och snöfri nyårsnatt, men…

…För en liten jycke, som upplever sitt liv sju gånger längre än ett människoår, betyder det att allt smällande en nyårshelg är för hunden som att vara indragen i trettioåriga kriget.

Ja för det är inte bara vid tolvslaget det ska skjutas, det brakar loss redan kvällen före och håller även på dagtid.

Å va är det för mening med att skjuta upp ståtliga fyrverkerier i fullt dagsljus, eller är det själva smällandet som är det viktiga?

Ta dej i brasan.

Sen finns det dom som har köpt så många fyrverkeripjäser att det måste smällas på nyårsdagen också.

Nåt som kan ses som positivt är att Sveriges ekonomi verkar vara på väg uppåt, ja som en nyårsraket, eftersom så många har råd att bränna upp en smärre förmögenhet på några minuter. Nästan som Gudrun Schyman när hon eldade upp 100,000 spänn på klotgrillen i Almedalen.

Men nu är det ju så att: What goes up must come down, som tysken sa. Upp och ner, precis som ekonomin brukar göra.

Fast egentligen var det inte ekonomin jag vill belysa, det är fortfarande fyrverkeriet jag tänker på och allt jävla skräp som blir kavar efteråt, som raketpinnar, papphylsor och smulet efter söndersprängda bomber. För att inte tala om alla stora avfyrningsramper för hela ”Stalinorglar”.

Förutom tändstickor och tändare för att få fjutt på fyrverkeriet hade det gått åt en hel del öl för att få fart på eldledarna och publiken. Å som om inte det skulle räcka så har det skjutits iväg en hel del champagnekorkar också.

Väldigt korkat!!!

Det var dä det.

Men nu till det viktigaste av allt, hundars skotträdsla.

Har du varit riktigt nödig nån gång? Då menar jag riktigt riktigt skitnödig?

Sporadiskt smällande hördes i grannskapet redan på morronkvisten. Hundarna hade varit ute en väldigt kort sväng på nyårsaftons förmiddag innan det värsta smällandet drog igång. Sen dröjde det ända till ca 03:00 innan jag lyckades få ut hundarna på gården med tvång för att nödpinka. Att skita var det aldrig tal om, även om dom varit skitnödiga. Men visst, dom hade inte ätit p.g.a. sin rädsla. Trots att dom hade fått lugnande piller fanns ändå skräcken kvar.

Räddast var
"Lillfjanten".

När man har en skotträdd darrande hund som försöker gömma sej och utestänga ljudet av bombernas krevader och som tittar bedjande med sina stora bruna ögon som säjer: Ska aldrig det här eländet ta slut nån gång.

Det är lätt att förstå den rädsla människor känner som lever i krigförande länder.

Vi behöver ju i alla fall inte oroa oss för att husen vi bor i ska sprängas i småbitar i ett raketanfall eller bli dödade av granatsplitter, men försök få en livrädd hund att förstå det.

Det finns faktiskt en del handlare i Karlskoga som tagit sitt ansvar och har slutat sälja fyrverkerier, just med hänsyn till olycksrisken och husdjurens skotträdsla.
HEDER ÅT ETT SÅDANT BESLUT!!!

Men men men… så länge det finns andra handlare som ser ekonomisk vinning i det hela så lär det inte ta slut på eländet. För det ska tydligen smälla, blixtra och spraka.

Eftersläckning.
Hämnden är ljuv!

När jag rastade hundarna på nyårsdagens förmiddag och allt smällande hade upphört sket dessa små killar som fullvuxna karlar som stoppat i sej ett rejält julbord. Snacka om att ha varit skiträdda.

Förutom alla söndersmällda bomber och raketer låg det fullt med ölburkar på gräsmattor och i diken och även en och annan tom champagneflaska såg jag.

Visst har jag missat att ta upp en och annan skitkott efter hundarna när dom har gjort ifrån sej i skogen eller i en dikesslänt full med löv, men jag har i alla fall försökt. Jag har till och med mej en ficklampa på kvällspromenaden.

Få se hur länge det dröjer innan bombresterna blir bortstädade? Å då tror jag inte att det är dom som ”roade” sej på nyårsafton som gör det.

DAGEN EFTER KVÄLLEN FÖRE!

Så där ja, nu har den här sura gnäbbergubben spytt galla igen!

Men trots allt hoppas jag att vi alla får ett riktigt gott 2015.

Mojje.

TELEFONLUR?!

  

LYCKAN KOMMER LYCKAN GÅR.

Nu är tydligen min lycka gjord.

Vissa jobbar tydligen nattskift med att förgylla människors tillvaro.

Kl. 04:10 fick jag detta meddelande i mobilen om att jag vunnit 2 MILJONER US-DOLLAR i ett lotteri som är helt gratis och kostnadsfritt.

Vem skulle inte nappa på ett sånt fantastiskt gratiserbjudande.

SMS:et kom från nåt som heter ukdraw@s-bonline.co.uk

Väldigt förtroendeingivande och bra… HÄPP!

Allt jag skulle behöva göra var att uppge mitt kontonummer och lösenord så skulle stålarna sitta som en smäck på kontot.

Då undrar jag i mitt stilla sinne: Mitt eller det konto som den som skickat SMS:et har?
Jag tror… Nej jag vet att SMS står för Smarta Meddelares Skattkista.

Ful kanske jag är? Men inte dum i huvudet!

Gör som jag. Skit i att svara på meddelanden som lovar guld och gröna skogar.

INGEN ”SKÄNKER” NÅGOT UTAN ATT SJÄLV TJÄNA EN REJÄL HACKA!!!

 

Deiles klassiska Wadköpingsbricka.

Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dej ser…

Bara du har: Någonting att äta, någonting att dricka någonting att älska och att hååålla kääär.

Det ordnar sej alltid om man tar’t som det kommer…

Mojje.

HÖSTSTORMAR OCH ANDRA BLÅSNINGAR.

Så här såg det t.ex. ut hos mej när stormen var över.

Nyss drog som bekant ”ORKANEN” Simone över landet. Hon drabbade oss väldigt olika beroende på var vi bor i landet.

Anledningen till att oväder har kvinnonamn är att dom är som kvinnor:
Dom stormar in i ens liv, är varma och fuktiga.
Dom virvlar runt och vänder upp och ner på allt medan dom är här.
När dom försvinner tar dom med sej allt.

Nog om höststormar. Nu ska jag berätta om en annan blåsning:

Jag är som många med mej med på ”Fejjan”… ja FaceBook alltså. Där berättar vi och lägger upp bilder på det mesta, som t.ex. vad vi äter. Ja somliga skulle kunna gå så långt och lägga upp en bild på samma mat som dom åt dagen innan.

Nåja… skämt åsido, lika skämt som den mat jag nyss nämnde.

Fejjan är ett sätt att hålla kontakten och kollen på vänner som vi känner och såna vi inte känner, dom där som vistas ute i periferin, s.k. Hang Around.

Emellanåt så dyker det även upp tävlingar där det gäller att trycka på gilla-knappen för ha ”chansen” att vinna olika fantastiska och oumbärliga produkter. Alla gör vi väl som grodan… lever på hoppet och klickar.

Ska sanningen fram, å det ska den, så har jag aldrig klickat på nån gillaknapp för nån produkt. Jag är inte dum på det viset.

Hmmm… Jag undrar jag… hur många som i själva verket får nån vinst.

Det är nog mer så att det är ett sätt att göra produkten och företaget känt.

Jag vill passa på att dra en liten vits med anknytning till ämnet:

Det var en bonde som hade en häst som dog.

        —    Ock ock ock, sa gumman. Vad ska vi nu göra med hästen?

        —    Hmm, sa bonden efter en stunds funderande. Vi ordnar ett lotteri.

        —    Men… det är väl ingen som vill ha ena döer häst?

        —    Det vet ju bara han som vinner, å han kan ju få tebaks insatsen.

Formezones hemsida.

Dessutom marknadsför vissa företag sina produkter genom att GE BORT saker alldeles GRATIS. Det är då oftast skönhetsprodukter, hälsopreparat och bantningspiller.

Ett sånt fantastiskt erbjudande dök upp från FORMEZON för drygt en månad sedan. Det var en månads GRATIS bantningskur som garanterade en snabb viktminskning och resultatet skulle synas redan efter en vecka.

Å här får man en fyraveckors-kur kostnadsfritt och alldeles gratis.

Här citerar jag en del av texten i budskapet:

”I dagens värld, då de flesta av oss tillbringar arbetsdagen sittande framför en dator och inte har tid att spendera timmar med att förbereda maten i köket. Den olyckliga konsekvensen är en stadig ökning av antalet människor som är överviktiga och som lider av vikt-relaterade tillstånd såsom hjärtsjukdomar, högt blodtryck, diabetes, och höft-och knäproblem.”

Va bra, här är genvägen till hälsa och skönhet och dessutom GRATIS.

Jag vill inte påstå att jag är snål men däremot så är jag väldigt ekonomiskt sinnad och GRATIS smakar som bekant väldigt gott.

Dessutom fanns samma fantastiska GRATIS-erbjudande för ett grönt kaffe som lovades rensa ut alla gifter och restprodukter ur kroppen.

I mina öron låter det som en rejäl magsjuka. Hä hä. Men va fan, det är ju GRATIS.

Skämt åsido.

Jag måste erkänna att jag blev lite exalterad och fick hjärtklappning av allt som var GRATIS. För varje pulsslag dunkade det i skallen.

GRATIS. GRATIS. GRATIS.

Nu var det som så att det började brinna i knutarna, detta fantastiska erbjudande gällde bara t.o.m. denna dags utgång och klockan var då 23:45 så här fanns ingen betänketid.

Påhejad av mitt samvete skred jag till verket.

Nu visade det sej att det inte var helt GRATIS, det skulle tillkomma en avgift på 35 kronor per vara för frakten.

Det kan man inte säja så mycket om, jag kan ju inte begära att det företag som är så snällt och ger bort en sån fantastisk produkt alldeles GRATIS ska bekosta frakten.

 

Snygg... Vet i Fan?!

Alla vill vi ju vara smala, snygga, hälsosamma, välbyggda och attraktiva enkelt och bekvämt så jag beställde både bantarpillren och kaffebönorna.

Frakten skulle betalas med VISA-kortet, så jag fick uppge kortnummer.

Då dök det upp en knapp där jag skulle godkänna.

Under stod det med en liten tunn blå text ”Läs mera”.

När jag klickade där kom det fram en finstilt text som var lika lång som en predikan.

Inte fanken hade jag varken tid eller ork att läsa vad det stod.

Dessutom så var det bara 1 minut kvar innan detta fantastiska GRATIS-erbjudande skulle upphöra att gälla.

Här gällde det att lägga på ett kol och godkänna köpet.

I samma ögonblick som köpet var godkänt slog den gamla moraklockan tolv.

Jag och Sigvard Marjasin har en hel del gemensamt förutom att vi är gamla örebroare: Snabba klipp har alltid varit vår melodi.

Här skulle jag bli smal, snygg och hälsosam för bara 70 spänn.

Nu gick jag i spänd förväntan som inför en snart kommande förlossning. Dessutom var det helg mitt uppe i alltihop så några dagar till gick innan den stora förlossningen.

Som vanligt hade jag TV’ n på i köket med nyhetsmorgon.

Jag brukar växla mellan ettan och fyran för att få ta del av dom olika kanalernas nyhetsutbud och dessutom lever jag på gränsen, ja inte mellan livet och döden utan på gränsen mellan Närke och Värmland och vill gärna veta vad som händer på båda sidor Skrynkliga Bergen.

Jag satte kaffet i halsen när Bengt Magnusson berättade att FORMEZON, just det företag som jag beställt GRATIS-produkter ifrån inte alls var GRATIS.

För i och med att man klickade på godkänn godkände man även ett medlemskap i pillerklubben, å det kostade ettusentrehundrafemtio kronor för två månader som sedan skulle förlängas automatiskt om man inte sa upp medlemskapet.

Nu var det jävliga att det inte var 1350 totalt, det var 1350 för varje pillersort jag beställt, alltså 2700 plus div. kostnader för admistration och porto för kommande försändelser.

FAN I HELVETETS JÄVLA FÖRBANNADE SKIT, sa jag tyst för mej själv.

Man har ju hört hur svårt det kan vara att få tag på skumma företag för att säja upp luriga abonnemang.

Inslaget på nyheterna var samma morgon som de två ”GRATIS-paketen” senare kom med posten från Danmark.

Jäkla tur att tullen inte kollat försändelsen, jag hade ju kunnat bli arresterad för att ha köpt dyra piller från utlandet.

Nä, det här inget som jag vill fortsätta med, å nån knarksmuggling vill jag inte syssla med.

Här måste jag skrida till handling och stoppa blåsningen innan flera dyra pillerpaket hamnade i min brevlåda!

Sibylla hade en gång i tiden en slogan som jag tycker var väldigt bra:

HÅLL PÅ DIN RÄTT!

Å den tänker jag använde mej av själv:

HÅLL PÅ DIN RÄTT MOJJE!

Jag lyckades få tag på ett nummer som började med nollåtta.

Skönt att jag i alla fall får tala med nån som pratar svenska, tänkte jag och ringde upp.

Väldigt många signaler gick fram innan en automatisk röst sa på engelska:
”Tänk jo får kalling, jo ar nav plajst in kjö, jor nammer in kjön is säventiajt.”

Det är klart att dom snackar engelska, det är ju så numera, allt ska ju vara så internationellt å bra.

Jag förstår engelska rätt hyfsat men bara jag kommer fram så får jag snacka svenska eftersom jag ringt till ett nummer i Sverige.

Det är många gånger jag har skrattat åt Ola-Conny’s ”engelska” när han och Morgan från Ullared gör sina PR-resor runtom i världen.

Nåväl eller ”Allt Nog Och Emedan” som Valfrid Lindeman i Hasse Alfredssons gestaltning brukar säja.

Efter en väntan som var lika lång som ett malmtåg mellan Kiruna och Narvik kom jag fram till en (tro det eller ej) engelsktalande mansperson som verkade vara i målbrottet, eller var det bara min taskiga hörsel och tinnitus som spelade mej ett spratt.

        —    Do jo spik swedisch, försökte jag.

        —    No aj only spik inglsch, sa han

        —    Ööh              Öhöö            Hmm.

        —    ???                 ???             ???

        —    Maj hering is no godd. Kudd ju spik klerer, sa jag.

        —    Aj traj.

Jag platsar nog som en i gänget.

Från och med nu har jag full förståelse och ska inte skratta åt Ola-Connys svårigheter med det engelska språket.

Jag förstår engelska bra men att uttrycka mej i tal och skrift är inte det lättaste.

Tur att jag är född i Sverige så jag åtminstone kan göra mej förstådd där jag bor.

Efter många om och men fick jag honom att lova att avbryta alla medlemskap och att jag skulle få pengarna tillbaka om jag returnerade varorna i obruten förpackning.

Jag begärde också att han skulle skicka en bekräftelse på vad vi kommit överens om.

Jag hade nog kunnat få igenom många krav bara för att han skulle bli av med mej.

Fan va dum jag var som inte begärde tio miljoner i omärkta sedlar i små valörer och en fulltankad Jumbojet på Buklanda.

Tur att jag kollade på nyhetsmorron och såg inslaget och att det sändes innan jag fått och öppnat paketen. Där ser man nyttan av att ha en TV i köket.

Jag buntade ihop paketen för att bara behöva betala ett returporto. Där kom mitt ekonomiska sinnelag till nytta igen.

Med tillägg för Rek stack det ändå till 135 spänn men då hade jag ändå bevis på att jag skickat grejorna och mitt på det torra.

När jag kom tillbaka från posten hade jag fått ett bekräftelsemejl.

Nu var det bara att vänta på att stålarna skulle hamna på kontot igen.

Grejen är den att fyra dagar senare damp det ner två nya pillerpaket i brevlådan och 2800 spänn var som bortblåsta från kontot.

MEN VA FAN I HELVETETS JÄVLA FÖRBANNADE SKIT, sa jag tyst för mej själv, ännu en gång.

Hade han inte alls annullerat mitt ”medlemskap” utan lovat GULD OCH GRÖNA SKOGAR bara för att bli av med mej?

Nu pluggade jag engelska fraser och skrev upp vad jag ville säja innan jag ringde upp och hamnade i telefonkön igen.

    -     -     -     -     -     -    -     -     -     -     -     -    -     -     -     -     -     -    SUCK

    -     -     STÖN    -     -     -     -     OSV OSV…

Jag var säker på att dom kände igen mitt telefonnummer på displayen och sket i att svara. Men jag är inte den som ger mej i första taget.

När jag tillslut ändå var på väg att ge upp svarade en käck tjej och hälsade mej välkommen till Formezon. Hon undrade vad hon kunde stå till tjänst med.

Jag förklarade allt från början och att allt skulle var avslutat, men att jag ändå hade fått fler piller som kostat mej ytterligare en massa pengar.

Hon kollade tillbaka på vår tidigare konversation och att medlemskapet hade upphört. Att jag ändå hade fått fler piller berodde på att det redan var packat och postat när allt var avslutat. Det jag skulle göra var att returnera dom oöppnade förpackningarna så skulle jag få pengarna tillbaka.

Borta med vinden.

Fan trot… men se, Hokus Pokus, Hux Flux, DubbelLeverpastejsmörgås eller vad du vill, så satt stålarna åter på kontot några dagar senare.

Men jag kommer att ha noggrann koll på kontot framöver så att inte mer stålar försvinner i det blå.

Skam den som ger sej.
Envis ska man vara, bara man inte är så envis så det blir dumt av det.

Å du… GRATIS ÄR ALDRIG GRATIS!

TÄNK PÅ DET.

HÅLL PÅ DIN RÄTT!

MOJJE.

Så vill jag avsluta med en låt med dom som verkligen vet hur det ligger till.

Lekebergsrevyns sommarfars 2012, MARKNADSKRAFT med finallåten LURING.